Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Att bygga hållbart innehåller många dimensioner där människors behov av olika typer av byggnader ska tillgodoses med ett fokus på hushållning med olika resurser. Byggnaderna ska inte bara vara energieffektiva och miljövänliga under tiden de brukas, utan hänsyn måste tas till en byggnads hela livscykel från idé och planering till rivning och återställande. I denna process finns många olika aktörer inblandade. Nya material och byggnadssätt utvecklas ständigt och används utan att det finns någon längre tids erfarenhet kring dessa. Det gör det än viktigare att det finns en återkoppling till alla involverade av de erfarenheter som fås under byggnadens levnadstid. På så sätt kan en återupprepning av misstag undvikas och arbetssätt förändras löpande, vilket ger en ökad hållbarhet. För att optimera processen, utifrån ett hållbarhetsperspektiv, är det viktigt att det finns en samverkan mellan inblandade aktörer där ett erfarenhetsutbyte sker.

Syftet med vårt arbete har varit att undersöka på vilket sätt erfarenhetsåterföring inom byggprocessen kan förbättras för att undvika återkommande fel samt hur resursanvändningen kan minskas för att gynna ett hållbart byggande. En fallstudie har genomförts där vi fokuserat på Skanska Sveriges sätt att arbeta med detta och vilka möjligheter som kan finnas för att öka återföringen av erfarenheter under en byggnads livstid.

Studien visar att det inte finns en uppföljning över längre tid, vilket medför att de erfarenheter som uppkommer i förvaltningsskedet, efter att garanti- och ansvarstid utlöpt, inte tas tillvara. Resultatet visar också på att den erfarenhetsåterföring som finns angiven i styrdokument inte fungerar fullt ut i praktiken och att det saknas ett strukturerat sätt att sammanställa och ta tillvara denna.

To build sustainable contains many dimensions where people's needs for different types of buildings are to be met with a focus on economize different resources. Buildings should not only be energy efficient and environmentally friendly while in use, but one must have to take into account a building's entire life cycle from idea and planning to demolition and restoration. During this process, many different actors are involved. New materials and methods of construction are constantly being developed and used despite not having any long-term experience with them. This makes it even more important that there is a feedback loop back to everyone involved regarding the various experiences gained during the life of the building. This way, repeated mistakes can be avoided and working methods change continuously, resulting in an increase in sustainability. In order to optimize the process, from a sustainability perspective, it is important that there is an interaction between involved actors with an exchange of experience.

The purpose of our work has been to investigate how transference of experience in the construction process can be improved in order to avoid recurring errors and how to reduce resource utilization to promote sustainable construction. A case study has been conducted in which we focused on Skanska Sweden's way of working on this and what opportunities could be for increasing the return of experience during a lifetime of a building.

The study shows that there is no long-term follow-up, which means that the experience gained during the use and maintenance phase, after the termination of the warranty and liability period, is not taken into consideration. The result also shows that the transference of the experience contained in the control documents does not work fully in practice and that there is no structured way of compiling and utilizing this experience.