Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I landskapsarkitektens arbete är konstnärliga gränsland ständigt närvarande. I arbetet undersöks interaktioner mellan landskapsarkitektur och scenkonst specifikt. En övergripande ambition är att på ett medvetet sätt lyfta frågor kring samverkan mel-lan konstnärliga discipliner, och att därmed, inom ramarna för landskapsarkitektens praktik, öppna för en reflektion kring möjligheten till nya kunskapsriktningar och arbetssätt som kan svara mot samtida och framtida behov.

Med utgångspunkt i begreppen designprocess & designhandling och förhållande till plats studeras former, metoder och verktyg för samverkan, men också tänkbara driv-krafter, intentioner och visioner. Designprocessen inför en scenkonstföreställning på Skånes Dansteater i Malmö har utgjort arbetets empiriska stomme. Undersökningen har genomförts i form av eget arbete i projektet och en enkät genomförd med det kreativa teamet bakom föreställningen. Detta har även kompletterats med studerande av litteratur och referensexempel. Målet är att med fokus på ämnesöverskridande in-teraktioner mellan landskapsarkitektur och scenkonst beskriva och analysera design-processen bakom skapandet av scenkonstföreställningen, samt att med utgångspunkt i det specifika projektet, undersöka och redogöra för hur ämnesöverskridande sam-arbeten kan förhålla sig till, och genereras av, sin rumsliga kontext. Det handlar om att hitta gemensamma nämnare, att med utgångspunkt i den egna praktiken finna sätt att ge svar på andras frågor, och att därmed formulera incitament för möjliga utbyten.

I arbetet tecknas en samtida historia med bakgrund i slutet av modernismen, vilket inom både scenkonst och arkitektur gav upphov till ifrågasättande av tidigare rumsliga ideal och konventioner. Det innebar inom scenkonsten en förflyttning ut ur de traditionella teaterlokalerna – att låta dans och teater ta plats i vardagen. Inom landskapsarkitekturen motsvarades det av ett ökat fokus på rörelse och aktivitet, interaktion och process, på den direkta mänskliga upplevelsen. Gemensamt för de perspektiv som presenteras är ambitionen att genom ämnesöverskridande utbyten generera nya insikter och erfarenheter inom ramarna för den egna praktiken. Ur landskapsarkitektens perspektiv motiveras det av en vilja att själv förstå, att hitta alternativa sätt att kommunicera, och att skapa nya landskap och landskapsupplevelser.

In the work of a landscape architect, artistic intersections are always present. In this study, interactions between landscape architecture and the performing arts are explored. The overall ambition is to raise questions about collaborations between artistic disciplines, and thereby, within the framework of landscape architecture, to reflect upon the possibility of new knowledge directions that could respond to cur-rent and future needs.

Starting from the terms design process & design action and relation to place/site forms, methods and tools for collaboration are explored, as well as possible driving forces, intentions and visions. The design process behind a performance at Skånes Dansteater in Malmö has constituted the empirical basis of the study. The investi-gation has been done through the author’s own work within the project, and by a questionnaire with the artistic team behind the performance. This has been comple-mented by literature studies and reference examples. With emphasis on the interac-tions between landscape architecture and the performing arts, the aim is to describe and analyse the design process behind the production of the performance. Focusing on the specific project, an exploration of trans-disciplinary interactions is made, and it is shown how these can relate to and be generated by, their spatial context. It is about finding common ground, to within one’s own practice, find answers to common questions, and thereby create incentives for possible exchanges.

In the thesis, a contemporary history is drawn, starting in the late years of the modernist movement, which in both landscape architecture and the performing arts gave rise to questions about earlier spatial ideals and conventions. In the per-forming arts it meant moving out of the traditional theatre venues – to let theatre and dance take place in everyday life. A corresponding development in landscape architecture generated an increasing focus on movement and activity, interaction and process, the direct human experience. A common feature of the perspectives introduced in this study is the ambition to, through trans-disciplinary exchanges, generate new insight and experience within one’s own practice. From the landscape architect’s perspective this is motivated by a desire to understand, to find alterna-tive ways of communication, and by the possibility of creating new landscapes and landscape experiences.