Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Alfakloralos har i dagsläget två olika användningsområden, som bekämpningsmedel och som anestesimedel. I Sverige används det som bekämpningsmedel mot möss, medan det internationellt även används mot råttor, fåglar och mullvadar. Det andra användningsområdet är som anestesimedel på försöksdjur. Alfakloralos bildas vid en kondensationsreaktion mellan kloraldehyd och glukos och påverkar neuron i den retikulära formationen i hjärnan, som styr medvetandet. Verkningsmekanism är inte helt klarlagd, men hos möss verkar substansen genom att orsaka hypotermi och de dör i ett medvetslöst tillstånd. Alfakloralosförgiftningar förekommer bland våra husdjur och låga doser tros ge en excitation medan högre doser orsakar CNS-depression. Det finns skilda meningar huruvida alfakoralos metaboliseras eller inte. Vissa studier påvisar att det är metaboliten trikloretanol som orsakar CNS-depression samtidigt som andra studier kan detektera modersubstansen alfakoralos, men ingen metabolit. Den här litteraturstudien har som inriktning att belysa användningsområden, metabolismen, toxiciteten, symptom och vilka behandlingsalternativ som finns vid alfakloralosförgiftning. Dessutom granskas de symptom och behandlingsstrategier som förekommit vid ett flertal förgiftningsfall.

Det finns flera olika uppfattningar om vad som egentligen är en toxisk dos av alfakloralos. För hundar pekar vissa studier på att LD50 (den dos när hälften av de exponerade dör) är 100-600 mg/kg kroppsvikt, medan en annan studie visar att den lägsta dödliga dosen är 600-1000 mg/kg och en tredje källa definierar 600-1000mg/kg som LD50. Katter har däremot en betydligt lägre tröskel, redan 100 mg/kg beräknas vara den lägsta dödliga dosen enligt vissa artiklar medan andra definierar 100 mg/kg som LD50. Substansen ger framförallt neurologiska symptom, såsom ataxi, kramper, koma, hypotermi och hyperestesi. Dessutom har den en mindre påverkan på andningsorganen, som ofta resulterar i ytlig andning. Doseringsrekommendationer som anestesimedel är 40-100 mg/kg kroppsvikt för hund och katt, vilket överlappar det som beskrivs vara en toxisk dos enligt vissa källor.

I dagsläget utgör alfakloralos inte ett påtagligt stort hot för våra husdjur, men det har förekommit ett flertal förgiftningsfall på djur liksom på människor. Vid förgiftningsfall på djur handlar det vanligtvis om oförsiktig hantering av preparatet vid användning. Det talas även om risken för sekundärförgiftning, men det anses inte vara en fara eftersom så pass låga doser av alfakloralos inte rimligen bör ge upphov till allvarliga konsekvenser. Vid förgiftningsfall hos människor påträffas substansen ofta vid självmord. En dödlig utgång tros bero på komplikationer från det komatösa tillståndet snarare än själva toxiciteten hos substansen.

Det mest centrala problemet vid alfakloralosförgiftning är att det saknas antidot, vilket försvårar behandlingsprocessen avsevärt. Behandlingsstrategin går främst ut på att behandla understödjande och upprätthålla vitala funktioner hos patienten. Prognosen vid förgiftning är relativt god förutsatt att djuret får vård i ett tidigt skede. Avslutningsvis kan det med säkerhet sägas att förgiftning av substansen kan ha en dödlig utgång, framförallt vid vård i ett sent förgiftningsskede.

Alpha chloralose has two different possible uses, one is as a rodenticide and the other one is as an anesthetic drug. The substance is used worldwide as a rodenticide against rats, mice, birds and moles, but in Sweden it is mainly used for killing mice. During the early 20th century the anesthetic drug was used on all animals, including companion animals, but today it has a limited field of application on laboratory animals.

Alpha chloralose is formed by a condensation reaction between chloral moiety and sugar. The substance is described to effect neurons in the reticular formation of the brain, which controls consciousness. The mechanism of action is not fully unraveled, but in mice the substance causes hypothermia and death during an unconscious state. Alpha chloralose poisoning occur among our pets and low doses are believed to provide an excitation while higher doses cause CNS depression. There are different views of whether alpha chloralose is metabolized or not. Some studies indicate that it is the metabolite trichloroethanol that cause CNS depression, while other studies only can detect alpha chloralose, but not the metabolite. This literature study focus on the possible uses, metabolism, toxicity, symptoms and available treatment regarding alpha chloralose poisoning. Moreover focusing on common symptoms and treatments in cases of poisoning.

There are several different opinions about the toxic dose of alpha chloralose. For dogs, some studies indicate that the LD50 (the dose when half of the exposed die) is 100-600 mg/kg body weight, while another study shows that the minimum lethal dose is 600-1000 mg/kg and a third source defines LD50 as 600-1000 mg/kg. Cats on the other hand are more susceptible and 100 mg/kg is estimated to be the minimum lethal dose while others defines it as the LD50. The substance primarily gives neurological symptoms, such as ataxia, seizures, coma, hypothermia and hyperaesthesia. In addition, it has a lower impact on the respiratory system, which often results in shallow breathing. Dosage recommendations of anesthetic is 40-100 mg/kg body weight for dogs and cats, which overlaps with what is described as a toxic dose according to some of the sources.

In the current situation alpha chloralose is not a significantly threat against companion animals, but there are cases of poisoning in animals as well as humans. Poisoning in animals is often caused by careless handling of the compound. The risk of secondary poisoning is also mentioned, but it is not considered to be a threat due to the small dose of exposure. In human poisoning is often associated with suicide.

The central problem regarding the treatment of alpha chloralose poisoning is the lack of antidote, which makes it a lot more complicated. The strategy is primarily to give supportive therapy and maintain the vital functions. The prognosis of poisoning is relatively good if the patient receives care in an early stage. In conclusion, one can say with certainty that the substance can be fatal, especially if the patient is treated at a late stage of toxicity.