Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hoven utgör en väldigt liten del av hästen, men har en avgörande betydelse för dess hälsa och välmående. Det är viktigt att kunna utvärdera hur verkning och skoning påverkar hästens prestation och identifiera eventuell negativ stress på hoven och rörelseapparaten. Vad som anses vara korrekt hovvård är ett av de mest kontroversiella ämnena inom hästsektorn. På senaste tiden har det traditionella synsättet på skoning och hovvård utmanats av barfotaförespråkare, som menar att kunskapen om den ferala hästens hovmorfologi kan gagna den domesticerade hästen. Syftet med denna litteraturstudie är att studera effekterna av skoning jämfört med barfotagång hos häst, genom att besvara följande frågeställningar: Skiljer sig den skodda hovens morfologi och biomekanik från den oskodda? Påverkas hästens rörelsemönster av skoning och i så fall hur? Utgör den ferala hästhoven en lämplig modell som den optimala hoven?

Granskade artiklar indikerar att skoning för med sig flertalet skadliga konsekvenser. Den skodda hoven placeras på en järnkant, vilket leder till att strålen och sulan höjs upp från marken. Hovkapselns expansion begränsas och en ökad stress ses i hornvävnaden som omger sömmen. Konsekvensen blir en nedsatt hovmekanism och således en försämrad blodförsörjning och stötdämpningsförmåga. Det genereras en större fysikalisk islagskraft mot hoven under skodda förhållanden, som potentiellt kan bidra till muskuloskeletala skador. Den adderade vikten av skon, bidrar också till en påverkan på det distala benets rörelse, med en mer uttrycksfull svängningsfas och en större aktion i gångarterna som följd.

Den friska hoven är överlägsen i sitt naturliga barfota tillstånd beträffande viktbärande egenskaper, stötdämpning och förmågan att skingra energin från marknedslaget. Hos den ferala hästen utgör sulan en stor del av den viktbärande ytan. Den domesticerade hästen har uppvisat en tunnare sula, vilken är mer utsatt för skador och hälta. Det yttre intrycket av en robust och frisk feral hästhov har dock visat sig vara något missvisande. Ferala hästar i Australien och på Nya Zeeland uppvisade hög förekomst av olika hovabnormiteter och stor morfologisk variation. Hoven anpassade sig för att matcha den miljö som hästen levde i. Klimat och underlag hade stor inverkan på hovmorfologin och hovhälsan. Data tyder följaktligen på att det är tvivelaktigt om den ferala hästhoven är en passande modell för den domesticerade hästen, så länge som miljön inte tas i beaktande.

The hoof represents a small part of the horse, but plays a crucial role for its soundness and wellbeing. It's important to evaluate how shoeing effects the performance of the horse and to identify potential negative stress on the hoof and locomotor apparatus. What's considered correct hoof care is one of the most controversial subjects within the horse community. Lately the traditional way of looking at shoeing and hoof care has been challenged by barefoot advocates. They propose that the knowledge regarding the morphology of the wild horse's hoof could benefit the domestic horse. The purpose of this literature review is to study the effects of shoeing compared to leaving the horse barefoot, by answering following questions: Does the morphology and biomechanics differ between the shod and unshod hooves? Is the locomotion pattern of the horse affected by shoeing and if so, how? Does the wild horse foot type represent an ideal model?

Reviewed articles indicate that shoeing contributes to several adverse effects. The shod hoof is placed on an iron rim, causing the frog and sole to be elevated off the ground. The expansion of the hoof capsule is restricted and an increased stress is seen in the horn material surrounding the nail fixations. The consequence is a reduced hoof mechanism, leading to impaired blood supply and concussion-dampening properties. An increased impact intensity on the hoof is present under shod conditions, which potentially can contribute to musculoskeletal injuries. The added weight of the shoe, also contributes to a more animated swing phase and more expressive gaits.

The sound hoof is superior in its natural barefoot state regarding weight-bearing properties, shock absorption and the ability to dissipate energy from the hoof-ground impact. The sole makes up a major part of the weight-bearing surface in the wild horse’s hoof. The domestic horse has demonstrated a thinner sole, that is more exposed to injuries and lameness. The superficial impression of a robust and healthy wild horse hoof has proven to be somewhat misleading. Feral horses in Australia and New Zealand showed a high incidence of various hoof abnormalities and a great morphological variation. The hoof adapted to match the environment in which the horse lived. The climate and the ground surface had great impact on hoof morphology and soundness. These data therefore suggest that the wild horse hoof is probably not a suitable model for the domestic horse, as long as the environment is not taken into account.