Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Linddynan (Biscogniauxia cinereolilacina) är en sporsäcksvamp som lever på död lindved. Svampen är värd åt fyra av de nio rödlistade och vedlevande skalbaggsarter som ingår i Åtgärdsprogrammet för skalbaggar på skogslind
(Ehnström, 2006). De fyra arterna: lindbarkbagge (Synchita separanda), lindmögelbagge (Enicmus brevicornis), lindplattbagge (Laemophloeus monilis)och enfärgad brandsvampbagge (Diplocoeolus fagi) nyttjar svampen
som föda. Det finns ingen egentlig kunskap kring linddynans habitatpreferenser,annat än att den lever på död lindved. För att kunna utföra relevanta naturvårdsinsatser för de fyra linddynalevande skalbaggarna är det viktigt
att veta något om förutsättningarna som påverkar linddynans förekomst.

I denna studie inventerades drygt 200 lindar i park- respektive naturbestånd i Stockholms, Uppsala och Västmanlands län. Resultaten visar att linddynan, liksom skalbaggarna, kan klara av att leva i skuggig miljö. Det är
dock viktigt att de skuggiga förhållandena inte skapar ett alltför fuktigt mikroklimat, med bl.a. mosstillväxt som följd. Denna har visat sig ha en negativ effekt på förekomsten av linddyna. Eventuellt kräver linddynan att det finns äldre träd på lokalen för att den ska klara av att etablera sig, men studien har visat att den kan nyttja död ved från yngre träd som substrat.

Det är troligare att hitta linddyna på grövre ved men det konstaterades att linddyna även lever på ved som är mindre än 4 cm i diameter. Linddynan visade sig också förekomma på alla rötstadier hos veden, frånsett på den helt nydöda. Vi har även funnit att linddynan inte enbart förekommer på
lindlågor, något som man tidigare trott. Fynd gjordes på lågor såväl som på skadade eller döda delar av stammen hos stående träd.

Linden är ett träd som i princip alltid bör gynnas. Så mycket ved som möjligt, och av alla typer, bör sparas på lokaler som hyser linddyna: oavsett dimension och rötstadium. Detta gynnar även skalbaggsarterna inom åtgärdsprogrammet.

In the area around the Swedish lake Mälaren, there are many records of the saproxylic fungus Biscogniauxia cinereolilacina, living on the dead wood of linden. This fungus is the host of four beetle species: Synchita separanda,Enicmus brevicornis, Laemophloeus monilis and Diplocoeolus fagi, which feed of the fungi. These beetles are part of the nine species included in an action plan from the Swedish Environmental Agency that treat saproxylic
beetles living on Tilia cordata (Ehnström, 2006). However, nothing is known about the habitat preferences of B. cinereolilacina, except that it uses dead wood of linden. To be able to apply adequate conservation actions for
the beetles, more knowledge about what affects the presence or absence of B. cinereolilacina would be useful.

Our study involves observations of over 200 linden in the counties of
Stockholm, Uppsala and Västmanland. The results show that B. cinereolilacina can live in a shaded environment, as can the beetles. However, too humid and shaded conditions are negative as the presence of the fungus is
negatively correlated to the presence of moss. It has been proposed that B. cinereolilacina requires old linden to be able to establish on a location. Yet, the fungus was found living also on the wood of young linden although in
low frequencies.

B. cinereolilacina was more likely to be found on coarse wood. Still, the fungus was found at lower frequencies on fine wood with a diameter of less than 4 cm. B. cinereolilacina was present on wood of all stages of decay,
except on the wood that died very recently. We also found that the fungus lives on damaged or dead parts of the stem of standing trees and not exclusively on the wood of dead laying trees, which until now has been the common view.

The linden should always be considered for conservation. Additionally, one ought to preserve as much of the dead wood as possible, regardless the size or the decay-level of the wood. This favours B. cinereolilacina as well as all the beetles of the action program.