Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The older generation’s opinions about riding education in the past, present and for the future
This is a qualitative study based on seven informants’ thoughts about their own pedagogics, how it has changed over time, and the overall changes in Sweden’s riding education. It is also about what the informants want to bring to the future regarding their own pedagogics that could help develop riding education. Today’s society is in the middle of a change from the old form of riding education based on the pedagogics from the military to the new and modern way of educating riders. The older generation has knowledge and experience in riding education that will soon vanish unless it is preserved. The aim of this study has been to assemble the informants’ thoughts on this matter. The informants were interviewed in person or over the phone. The questions asked were from an interview sheet and dealt with the background of the informants, their own pedagogy, horses and students in educational situations, and how they view the future. The results show that most of the informants believe that they have changed their pedagogy over time. They have become more gentle with the students, and now need to motivate their actions towards the students. They also think that their own riding instructor education was better than the riding instructor education available today, however one informant stood out from the others and thought that the riding instructor education today is much better than the ones during the old days. The results also show that the informants think the students today are treated with much less discipline and therefore they show less respect towards their riding instructors and horses and question the riding instructor’s knowledge. All the informants had many ideas and thoughts about how to make riding education better in the future, such as 30-minute lessons, riding schools niched on other disciplines than dressage and show jumping, and a trainee system.

För ungefär 7000 år sedan domesticerades hästen och ett unikt samarbete mellan häst och människa började (Lawe 2015). Redan från start har hästen haft stor betydelse för människan ekonomiskt, socialt och historiskt (Lawe 2015). Kunskapen om hästen och ridkonsten har utvecklats i takt med åren och tecknats ner i många olika ridläror världen över (Hedberg 2015). Under sena 1900-talet expanderade ridskolorna i Sverige med hjälp av försvarsmaktens avveckling av hästar där de hyrde ut arméns hästar till ridskolor (Hedenborg 2015). Detta ledde till att allt fler fick möjlighet att ägna sig åt ridning (Hedenborg 2015).

Lärandet om ridkonsten uppkom redan under antiken då ryttare utbildades i en uppvisande eller ceremoniell typ av ridning - den ridning som kom att visas upp i parader, ceremonier och ryttarspel. Denna typ av ridkonst kallades arti cavallerschi - ”de ridderliga konsterna” och ligger till grund för all svensk ridkonst. Under 1700-talet utvecklades ridkonsten och anpassades efter ett mer militärt bruk. Pedagogiken blev rakare och tydligare med korta koncisa kommandon. På sena 1800-talet grundades både ridskoleverksamhet i Flyinge och på Strömsholm, båda starkt förknippade med armén. Verksamheterna var till en början små men kom senare att bli två av Sveriges riksanläggningar. Ridskolesystemet började växa fram under 1900-talet och år 1968 lämnade armén Strömsholm och Ridfrämjandet tog över. Syftet med ridskolan förändrades från att utbilda militärer till att utbilda elever och ridinstruktörer för den moderna ridskolan. Barn- och ungdomsidrotten växte och pedagogikens grunder fick en mer betydande roll. Under lång tid har riksanläggningarna haft stort inflytande för ridkonsten. År 1994 grundandes en hippologisk högskoleutbildning på riksanläggningarna vilken idag är treårig och vars syfte är att öka kvalitén på kunskapen om hästar och ridning. (Hedenborg 2015)

Idag finns även andra utbildningar inom hästnäringen såsom Svensk ridlärare i fyra utbildningsnivåer samt tränarutbildningen och dess fyra utbildningsnivåer. (Svenska Ridsportförbundet 2016a)

Arméns pedagogik hade sin grund i korta och tydliga kommandon där ridläraren stod i centrum (Ekman 1940). Nu för tiden ser ridlektionerna och pedagogiken annorlunda ut. Ridlärarna idag lär sig bland annat att använda sig av olika undervisningsmetoder såsom “visa, instruera, repetera, öva” och ”vad, varför, hur”, att ha noggranna genomgångar samt att ta hänsyn till olika individers förutsättningar (Esseen Söderberg, pers. medd. 2016; Zetterqvist Blokhuis 2006). Trots denna förändring av pedagogiken är fortfarande arméns sätt att se på ridning och ridlektioner aktuell idag (Lundesjö-Kvart 2013).

Rollen som ridlärare har förändrats genom tiderna på grund av bland annat ekonomiska utmaningar, marknadsanpassning och samhällsutveckling. Vissa ridlärare idag efterliknar den auktoritära läraren med strikta och korta kommandon, ordning och reda samt mycket envägskommunikation. Andra strävar efter en mer elevaktiverande roll med ömsesidig kommunikation och försöker eftersträva ett mer coachande klimat. Alla ridlärare är dock överens om vikten av pedagogik och inlärning för att kunna bemöta elevernas behov. (Thorell et al. 2016)