Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Where to? - Riding pupils and instructors various goal perspectives

Background: The importance of goal setting is widely spread amongst psychology, pedagogy, and even sports research. At riding schools, the group is the focus point, which can lead to the personal goal of the individual being overshadowed. Without clear goals, the motivation runs short, which could be the reason that riding schools loose pupils. Reason studies show that the riding schools are facing a paradigm shift with more focus on individuality. Today, the focus of the riding instructor is mainly the knowledge of how to meet different individual’s learning styles in a group environment, rather than individual goals. When goal setting becomes wider spread amongst other sports, the pressure on riding instructors ability to manage their pupils’ goals, will increase. Therefore, this study examines how riding schools tackle pupils’ goals, in hopes of laying a foundation for further development of working with goal setting at riding schools.

Aim: The aim of this study was to clarify if pupils at riding schools had explicit goals for their riding. If so, whether or not these goals were included in the setting of groups and the planning of the riding lessons, by the instructors. The aim was also to see how riding pupils wished to include goal setting in their riding.

Method: One pupil and one instructor from three different riding schools where interviewed for this study. All respondents were female, and the pupils were between 14 and 17 years old. The interviews were held one on one with the premises that the respondent would remain anonymous. All were held in person, except for one interview with an instructor, which was held over the phone.

Results: This study showed that all respondents, both pupils and instructors, had some kind of goals for their riding, although they were made conscious on different levels. All riding instructors asked in some way for their pupils goals, but the instructors had difficulties managing these goals. Instructors believed that the importance was that they asked for the pupils’ goals, not what they did with them once they knew them. The respondents viewed positively on setting goals, even though some had difficulties doing so. Goals could make them feel better or worse with themselves. All respondents found that setting realistic goals were of utter importance. The pupils and the instructors did not always have the same goals for the pupils’ riding, and the pupils did not always know which goals their instructors had set for them. However, there was a correlation in this study between the instructor respectively pupil from the same riding schools’ characteristics in goal setting. Horses were crucial to goal setting when it came to riding. The instructors believed that parents had a great influence over pupils’ goals, however, the pupils did not find it so. Pupils and instructors agreed that the riding schools were able to meet the pupil’s goals. One attempt to meet individual goals that was pointed out, was through private lessons. None of the pupils believed that their goals were evaluated. One positive aspect that was highlighted in this study was that all of the pupils were positive to continue on with their riding at riding schools.

Conclusion: All instructors asked their pupils for their goals, but seemed unequipped to fulfil them. They lacked strategies in how to reach each goal and seemed to confuse the ability to teach pupils with different learning styles with the ability to adapt the education to individual goals. The common goal of the group where in focus, rather than those of the individuals. Pupils were placed in groups based on their knowledge and ability, rather than their preferred goal. All respondents thought that goal setting was important. The pupils wished that they could discuss their goals with their instructors to make sure that the goals were realistic and based on their abilities. To be able to manage and fulfil the pupils’ goals, the instructors need to take the goals seriously and acquire the tools needed for goal setting and execution.

Över en halv miljon människor rider regelbundet och ridsporten är den näst mest populära barn- och ungdomsidrotten i Sverige i dag (Svenska Ridsportförbundet 2017). Att hästen, liksom många andra djur, har en positiv social effekt på människan vittnar flera studier om, bland annat Silfverbergs och Tillbergs (2008) studie, där hästumgänge och ridning visade sig kunna underlätta lärandeprocesser och återupprätta en människas värdighet, välbefinnande och livskvalitet. Många skapar sin första kontakt med hästen och lär sig rida på en ridskola, vilket gör att ridskolorna har en stor betydelse för samhället och dess barn- och ungdomsverksamhet (Jordbruksverket 2005).

Svenska ridskolor har dock svårt att behålla sina elever och Sveriges Television publicerade 2015 en undersökning som visade att ridsporten var en av de idrotter som tappat flest deltagartillfällen, under en tioårsperiod (SVT Sport 2015). Ett examensarbete av Brorsson, Holgersson och Ritzman (2010) visade på att några av orsakerna till avhopp från ridskola är tidsbrist, dalande intresse, ekonomiska aspekter, begränsad möjlighet till förbättring och resultat eller att eleven satsar på egen häst. Studier inom föreningsidrott överlag har visat på liknande skäl för ungdomars avhopp från idrotten, till exempel söker sig unga i större utsträckning till privata träningsalternativ (Thedin Jakobsson & Engström 2008). Även krav från skolan samt föreningsidrottens förväntningar, att ungdomarna inte ser föreningsidrotten som en del av att vara vuxen, olika idrottsaktiviteter som konkurrerar med andra aktiviteter i deras liv, att de upplever att de inte kommer ”bli något” inom idrotten, att kompisarna slutar och att idrotten blir tråkig och enformig har angetts som skäl till att ungdomar slutar idrotta (Hedenborg & Larneby 2016). I en studie av Hedenborg och Glaser (2013) uppgav ungdomar att de kände tidsbrist, slets mellan olika krav från idrotten, familjen och skolan, inte kunde komma och gå som de ville och därför snarare valde att träna på gym, var ovilliga att välja en idrott framför en annan, upplevde kostnaderna som ett problem och saknade möjligheten att påverka sina träningar och vara delaktiga i sin egen träning.

Under början av 2000-talet har forskning kring målsättning inom idrott tagit fart. Ett mål definieras som ”avsett resultat av verksamhet” (Nationalencyklopedin 2017). Ett mål är ett specifikt resultat som en individ önskar och kommer försöka sträva efter att uppnå (Strawson 1995). Målet är ett ideal och en uppfattning om var individen hoppas kunna befinna sig i framtiden - dess visioner (Nilsson 2005). Ett mål ger den nödvändiga riktningen och nivån för en viss prestation (Hassmén, Hassmén & Plate 2003). Mål kan rationellt planeras och de väcker känslor om hopp eller kanske hopplöshet (Nilsson 2005). Tydliga mål har visat sig öka motivationen och prestationen hos idrottare, förtydliga förväntningar, sätta fokus, ge självförtroende, förbättra kvaliteten på träningspassen, förbättra prestationen, identifiera resultat och styra riktningen för träningen (bland andra Strawson 1995; Nilsson 2005; Hassmén, Hassmén & Plate 2003; Weinberg & Gould, 2007; Bueno et al. 2008; Latham och Locke 2006; Gould 2001). Oavsett på vilken nivå idrotten utövas, ger det människan tillfredsställelse att nå uppsatta mål och att kämpa mot uppsatta mål tillsammans med andra bidrar till erfarenheter som är nyttiga och användbara inom många av livets områden (Nilsson 2000).

Enligt Nilsson (2005) går mål och motivation hand i hand och motivation är också essentiellt vad gäller förändring. Vidare menade Nilsson (2005) att utan kraftansamlingen till motivation kan en förändring inte genomföras, samt att genom att ta reda på vad som är viktigt för individerna i gruppen och spela på detta, kan en ledare påverka en grupps motivation. Ett bra lärande förutsätter ett personligt engagemang och en positiv motivation och i en grupp där lärande ska ske måste ledaren lyssna på vad deltagarna är motiverade till (Illeris 2007).
En nypublicerad studie av Thorell (2017) påvisade att ridsporten, trots att den är en av de mest populära sporterna, är relativt sparsamt studerad ur ett samhälls- och beteendevetenskapligt perspektiv i jämförelse med många andra idrotter. Enligt Thorell (2017) behöver ungas uppfattningar synliggöras för verksamma ridlärare, så att unga kan mötas och ledas på ett utvecklande sätt. Vidare menade Thorell (2017) att detta ska ske utifrån barnkonventionen och att idrottsledare generellt behöver bli bättre på att uppmärksamma barns rättigheter.

En del tidigare forskning finns dock. Forsberg (2007) påvisade att ungdomar som vistas i stall fostras i ledarskap, ansvarstagande och handlingskraft. Forskning har också visat att ridundervisningen har formats av militära traditioner, vilka också ligger till grund för ridundervisningen i dag (Lundesjö-Kvart 2013, Thorell 2015). I Sverige är det i regel ridlärare som ansvarar för utbildningen och bedriver undervisningen på ridskolorna. Som ansvarig för undervisning och utbildning, är ridläraren också en stark kulturbärare av de traditioner som finns inom ridundervisningen (Thorell 2017).

En studie som Lundesjö-Öhrström (1998) genomförde på en ridskola, visade att ridlärare varken frågade efter elevernas mål, arbetade för att förvalta dessa eller hade några egna mål för eleverna. I undersökningen genomfördes gruppintervjuer och observationer av tio ridgrupper på en ridskola, sedan filmades två elever och dessa intervjuades individuellt samt likaså deras ridlärare. Studien visade att ridskoleeleverna efterlyste en plan för sina ridlektioner. Eleverna hade velat ta del av uppsatta mål med lektionerna och terminerna så att de hade något att sträva efter. Enligt studien bör läraren och eleverna ha samma mål för eleverna och dessa bör sättas på en rimlig nivå. Här hade inte ridlärarna några mål för sina elever och planeringen för lektionerna skedde efter hand. De elever som hade tydliga mål som de strävade efter, hänvisades till privata ridlektioner, då det var svårt att ta tillvara på deras ambitioner i de vanliga ridgrupperna.

I en senare studie av Lundesjö-Kvart (2013), där tio kvinnliga ridlärare intervjuades om sin pedagogiska praktik, framkom att ridlärarna ansåg att ridelever ska utvecklas mot ett resultat och ett mål. Enligt ridlärarna kunde eleverna delas in i två grupper utifrån deras mål med sin ridning: de som red för att det är mysigt, för motion, avkoppling och socialt utbyte och de som red för att de ville utvecklas, tävla och kanske så småningom köpa egen häst. Här menade ridlärarna att de måste möta bägge grupperna och ge dem det de vill ha.

Thorells (2017) studie visade på att ridlärare upplevde att deras roll har förändrats utifrån ekonomiska utmaningar samt hur dessa utmaningar har påverkat ridlärares sätt att undervisa och driva verksamhet. Något som ansågs vara betydelsefullt för utvecklingen var en ökad individualisering. Thorell (2017) belyste att ridlärarrollen står i ett skede av förändring, där ridlärare kan stärka sin profession och utveckla ridskolan. Detta ansågs i huvudsak kunna ske genom att medvetandegöra den rådande så kallade stallbackskulturen, hur lärande sker i verksamheten samt vilket behov av kompetensutveckling som finns (Thorell 2017).