Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Det intensifierade skogsbruket under de senaste 70 åren tillsammans med det ökade uttaget av avverkningsrester s.k. GROT (grenar och toppar) för biobränsleproduktion har lett till att ett flertal av Sveriges vedlevande insektsarter idag hotas av bristen på död ved. GROT utgör ett viktigt födo- och föryngringssubstrat för en rad vedlevande arter vilka kräver kontinuerlig tillgång till lämpligt substrat för sin existens. Denna studie undersökte förekomst av långhorningsarterna Pyrrhidium sanguineum, Poecilium alni, P. pusillum, Plagionotus arcuatus och Xylotrechus antilope i fem olika ekmiljöer i sydöstra Sverige. Detta för att utvärdera dessa miljöers betydelse som habitat för arterna. Jämförelser gjordes mellan behandlingslokaler där skogliga åtgärder nyligen utförts, kontrollområden utan skogliga ingrepp (kantzonslokaler i utkanten av skogsbestånden och skuggiga lokaler inne i bestånden) och två typer av skyddade områden (nyckelbiotoper och hotspotlokaler). Samtliga arter påträffades inom alla habitattyper men behandling var för arterna P. sanguineum, P. alni, P. arcuatus och X. antilope den habitattyp som fångade signifikant flest medelantal individer per lokal och dygn. Kantzonslokalerna fångade ett signifikant större antal individer av P. arcuatus och P. alni än de skuggiga lokalerna och en likadan men ej signifikant trend syntes även för P. sanguineum och X. antilope. Jämförelsen mellan nyckelbiotop och skuggig visade en signifikant större fångst av P. alni i den förstnämnda habitattypen. Hotspotlokalerna fångade signifikant fler individer av P. arcuatus, P. alni och X. antilope än de skuggiga. Arterna gynnas av den rikliga tillgången till färsk död ved på behandlingslokalerna och dessa områden lämpar sig väl som tillfälligt habitat för arterna. Men för att gynna arterna i ett långsiktigt tidsperspektiv så att de skall kunna leva kvar i livskraftiga populationer i produktionsskogarna och i skyddade områden, krävs en kontinuerlig tillförsel av färsk död ved som helst är lokaliserade i ett öppet läge med möjlighet för solljusinstrålning. Åtminstone en del av det GROT som bildas efter skogskötsel bör lämnas kvar tills dess att insekterna har kläckt ut ur veden så att det inte utgör en dödlig fälla. Arbetsinsatser bör även göras för att öppna upp igenvuxna skogsområden så att de utgör mer gynnsamma habitat för arterna. Studien utgör den första feromonbaserade inventeringen av arterna P. pusillum, X. antilope, P. alni och P. sanguineum i Småland och Blekinge och är även den första att inhämta feromonbaserad inventeringsdata om förekomsten av arterna X. antilope och P. pusillum i olika habitattyper. Framtida undersökningar rekommenderas att använda sig av feromonfällor då de utgör enkla och effektiva verktyg för övervakning av specifika insektsarter i naturen.

The intensification of forestry for the past seventy years, along with the increasing extraction of logging residues for biofuel production have led to a number of Swedish wood-dwelling species currently threatened by the lack of dead wood in the landscape. Fresh dead wood in the form of branches and tops are important food and rejuvenation substrates for a range of wood dwelling species that require continuous access to suitable substrate for their existence. This study examined the prevalence of the longhorn species Pyrrhidium sanguineum, Poecilium alni, P. pusillum, Plagionotus arcuatus and Xylotrechus antilope in five different oak areas in southeastern Sweden. The aim was to evaluate these environments importance as habitat for the species. Comparisons where made between treatments areas where forestry operations recently been conducted, control areas (edge zones on the edge of the forest stocks and shaded areas inside the stock) without forestry interventions, protected areas in the form of keybiotopes and hotspot areas. All species were found in all habitats, for the species P. sanguineum, P. alni, P. arcuatus and X. antilope the treatment was the habitat that caught significantly highest average number of individuals per locality and day. The edge zones caught a significantly greater number of individual of P. arcuatus and P. alni than the shady areas and a similar but non-significant trend was also seen for P. sanguineum and X. antilope. Comparing the keybiotopes and shaded areas showed a significantly higher catch of P. alni in the keybiotopes . The hotspot areas showed a significantly greater catch when compared with the shady areas for the species P. arcuatus, P. alni and X. antilope. The studied species appears to benefit from the abundant availability of fresh dead wood left after forest operations, these areas are well suited as a temporary habitat for the species. To enable viable populations in production forests and protected areas it is required a continuity of fresh dead wood in open areas. Some of the logging residue generated by forest management must be left until the insects have hatched out from the wood, so it doesn´t pose an ecological trap. It´s also necessary to keep forest areas relatively open. The study is the first pheromone based inventory of the species P. pusillum, X. antilope, P. alni and P. sanguineum in Småland and Blekinge, and is also the first to obtain pheromone based inventory data of the existence of the species X. antilope and P. pusillum in different habitat types. Future investigations are strongly recommended to use pheromone traps as they are simple and effective tools for monitoring specific insect species in the wild.