Home About Browse Search
Svenska


Werell, Elin, 2017. Prevalens av Strongylus vulgaris. Second cycle, A2E. Uppsala: SLU, Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health

[img]
Preview
PDF
585kB

Abstract

Blodmask eller strongylider är den vanligaste förekommande parasiterna som lever i hästens mag-tarmsystem. Det finns över 40 olika strongylidarter och dessa delas upp i liten blodmask (Cyatohostominae) samt stor blodmask (Strongylus spp). Strongylus vulgaris är en art av Strongylus spp och den anses vara en av hästens farligaste parasit, då larverna vandrar i de stora kärlen till tarmarna och ger upphov till skador som kan leda till allvarlig kolik. Genom rutinmässig avmaskning har S. vulgaris minskat i förekomst sedan 70-talet. På grund av resistensutveckling mot flera avmaskningsmedel hos Cyatohostominae (liten blodmask) infördes riktad selektiv avmaskning i Sverige för omkring 10 år sedan. Detta innebär oftast att endast individer som utskiljer parasitägg över en viss mängd i träcken avmaskas.
Innan selektiv avmaskning infördes i Sverige var förekomsten av S. vulgaris väldigt lågt, prevalensen var då på under 5% på individnivå. Huvudsyftet med det här examensarbetet var att undersöka om prevalensen har förändrats i Sverige, då selektiv avmaskning har bedrivits i cirka 10 år. Vidare studerades om det finns någon koppling mellan förekomst av S. vulgaris och antal EPG (ägg per gram träck), geografisk lokalisation, hästens ålder samt tid sedan hästen avmaskades. Slutligen undersöktes hästägarnas rutiner kring avmaskning.
I studien medverkade 20 gårdar från Götaland, 19 gårdar från Svealand samt 17 gårdar från Norrland. Från varje gård ingick 5 hästar. Träckprov skickades in mellan mars till maj 2016. Antal strongylidägg beräknades med McMaster-metod, vilket ger ett värde i EPG och S. vulgaris verifierades med odling. Hästägarna fick även svara på en webbaserad enkät angående avmaskningsrutiner.
Prevalensen för S. vulgaris var i den här studien 66% på gårdsnivå och 26% på individuell nivå. Det var signifikant högre andel S. vulgaris-positiva hästar i södra delen av Sverige och signifikant mindre andel positiva hästar i norra Sverige. Även antal EPG var signifikant högre i region syd jämfört med de två andra regionerna. Det fanns ingen tydlig koppling av förekomst av S. vulgaris till antalet EPG hästarna hade. Störst andel positiva hästar fanns i EPG-intervallet 50-200 (28%). Antalet hästar som var positiva för S. vulgaris i de högre EPG-intervallen var sjunkande. Nära hälften av alla hästar (47%) finns i EPG-spannet 0-200 EPG. Det fanns ingen tydlig ålderskorrelation angående förekomst av S. vulgaris. Av de hästar som undersöktes var det ungefär lika stor förekomst i alla åldrar. Bland hästarna som inte blivit avmaskade på lång tid (≥24 mån) var det högst förekomst av S. vulgaris. De vanligaste avmaskningsrutinerna var att göra träckprov årligen, avmaska på inrådan från veterinär och att avmaska med substansen ivermektin.
Resultatet för den här studien är att S. vulgaris har ökat markant i Sverige sedan senaste prevalensundersökning gjordes under slutet av 90-talet. På grund av växande resistensproblematik är inte rutinmässig avmaskning något som på nytt kan införas. Det är därför viktigt att hästägare odlar för S. vulgaris på våren, för att kunna kartlägga positiva hästar.

,

Strongyles are the most common parasites in the gastrointestinal system of horses. There are over 40 different species of strongyles, which are separated into two groups; small strongyles (Cyatohostominae) and large strongyles (Strongylus spp). Strongylus vulgaris belongs to Strongylus spp, and it is known to be the most dangerous parasite in horses. The larval stages of S. vulgaris migrate in the big vessels of the intestine, which can cause damage in the intestine and lead to severe colic. By frequent deworming programs in the 1970s, the prevalence of S. vulgaris decreased to a very low number. The heavy deworming program resulted in resistance to anthelmintic among small strongylides (Cyatohostominae). To reduce the number of anthelmintic treatment selective therapy was introduced about ten years ago in Sweden. In selective therapy horses that are shedding eggs over a specific level are dewormed.
Before selective therapy was introduced in Sweden the prevalence of S. vulgaris was very low, below 5% in individually horses. The aim of this study was to chart if there are any change in the prevalence of S. vulgaris in Sweden, after nearly 10 years of selective therapy. The aim was also to investigate correlation between S. vulgaris and number of EPG (eggs per gram), geographic localization, age of the horse and time since deworming. There was also an investigation about deworming routines.
In this study, there were 20 farms from Götaland (south), 19 farms from Svealand (middle) and 17 farms from Norrland (north). From each farm 5 horses participated. Fecal samples were collected from March to May 2016. McMaster method was used to count EPG and larval cultures detected S. vulgaris infected horses. Horse owner did also answer a web based questionnaire about deworming routines.
The results from this study showed a prevalence of S. vulgaris of 66% on farm level and 26% individual level. It was significant more S. vulgaris positive horses in the south of Sweden and significant fewer S. vulgaris positive horses in the north of Sweden. In addition, EPG-level was significant higher in the south compared to the other two regions. S. vulgaris was found in all different EPG intervals. The most S. vulgaris positive horses were found in the EPG interval 50-200 (28%) and the prevalence decreased in the higher EPG intervals. Nearly fifty percent of the horses were found in the EPG group 0-200 (47%). No correlation was found between age and S. vulgaris, it was among the same prevalence in all the age categories. The highest prevalence of S. vulgaris was found in horses that were dewormed more than ≥24 months ago. The most common deworming routine among the horse owners was to analyze fecal samples yearly and to deworm after consultation by a veterinarian. The most common substance to use for deworming was ivermectin.
According to this study, the prevalence of S. vulgaris has increased since the last prevalence study was done 1999. Because of problems with anthelmintic resistance, the method of routine deworming can´t be applied once again to lower the prevalence. Instead, it is of importance to analyze S. vulgaris with larval cultures in the spring to identify infected horses.

Main title:Prevalens av Strongylus vulgaris
Authors:Werell, Elin
Supervisor:Tyden, Eva
Examiner:Novobilsky, Adam
Series:Examensarbete / Sveriges lantbruksuniversitet, Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap, Veterinärprogrammet
Volume/Sequential designation:2017:49
Year of Publication:2017
Level and depth descriptor:Second cycle, A2E
Student's programme affiliation:VY002 Veterinary Medicine Programme 330 HEC
Department:(VH) > Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health
Keywords:blodmask, strongylider, stor blodmask, Strongylus vulgaris, prevalens, ägg per gram träck, avmaskningsrutiner, selektiv avmaskning, blood worm, strongyle, large strongyle, Stongylus vulgaris, prevalence, egg per gram feces, deworming routines, selective deworming
URN:NBN:urn:nbn:se:slu:epsilon-s-6250
Permanent URL:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-s-6250
Subjects:Veterinary science and hygiene - General aspects
Language:Swedish
Deposited On:16 Feb 2017 16:09
Metadata Last Modified:16 Feb 2017 16:09

Repository Staff Only: item control page

Downloads

Downloads per year (since September 2012)

View more statistics

Downloads
Hits