Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Baserat på jaktprovsresultat insamlade av Svenska Vorstehklubben (SVK) från 1985 till 2009 genomfördes genetiska analyser av jaktegenskaper hos fågelhundar. I analyserna ingick 2 726 korthåriga vorsteh, 2 284 strävhåriga vorsteh och 680 kleiner münsterländer. För fältegenskaperna (fart, vidd, reviering, samarbete, stånd, avance, sekundering och rotning) och eftersöksegenskaperna (vattenpassion, simteknik och spårteknik) skattades de flesta arvbarheter till cirka 10 % eller lägre. Arvbarheterna för fält-, vatten-, spår- och apportarbete är genomgående låga (3-8 %), vilket även är fallet för objektiva bedömningar av antal fågelkontakter av olika slag (2-4 %). Tidigare studier som skattat beteendearvbarheter för hundar har främst funnit arvbarheter inom intervallet 0-40 %. Arvbarheterna i denna studien är överlag låga jämfört med andra studier. En viktig orsak till detta kan vara att de flesta tidigare studierna är baserade på egenskaper som är betydligt enklare att testa i standardiserade miljöer jämfört med jaktegenskaper. Många genetiska korrelationer mellan jaktegenskaperna hittades varav de allra flesta är fördelaktiga. Skillnader mellan raser, kön, klasser, åldrar, terränger, provtyper, testår, domare, väder, vind, lokalavdelningar, testmånader och födelsemånader hittades för några, flera eller alla jaktegenskaper. Resultaten indikerar att betyget i fältarbete (den viktigaste delen av jaktprovet) påverkas i stor utsträckning av fågeltillgången, som är en miljöfaktor som inte korrigeras för i dagens jaktprov. Förslag är framtagna med avsikt att kontrollera för fågeltillgången och minska fågeltillgångens påverkan på fältarbetet för att lättare kunna urskilja skillnader mellan hundarna. Fler förslag har lagts fram, som att göra jaktproven mer standardiserade och justera betygsättningen för att komma närmare en normalfördelning av betygen för flera jaktegenskaper. Även en idé om att skapa ett nytt objektivt mått för en av de absolut viktigaste förutsättningarna för god jaktlycka, viltfinnarförmåga, har framförts. SVK bör arbeta vidare med att få domarkåren mer enhetlig i sina bedömningar. Dessutom kan det vara en bra idé att titta närmare på svenska tester av apportegenskaper för flatcoated retrivers samt de norska jaktproven för stående fågelhundar avseende fältegenskaper, som baserat på tidigare studier verkar ha lyckats väl i sina upplägg.

Genetic analyses were conducted on hunting abilities tested from 1985 to 2009 by the Swedish club for german pointers (SVK). Included in the analyses were 2 726 german shorthaired pointers, 2 284 german wirehaired pointers and 680 kleiner münsterländer. For traits involved in fieldwork (speed, seeking width, ability to work in the field, cooperation, pointing, flushing, honoring and tendency to linger at certain spots), water work (water passion and swimming technique) and trackwork (tracking technique) most heritabilities were estimated to about 10 % or lower. Heritabilities for fieldwork, waterwork, trackwork and retrievework are consistently low, 3-8 %. Objective measures of number and type of bird findings also had low heritabilities, 2-4 %. Earlier studies that have analysed heritabilities of behaviour in dogs have mainly found heritabilites ranging from 0 to 40 %. The heritabilities in this study are low compared to other studies. One potentially important cause of this is that most other studies have analysed behaviors more easily tested in standardised environments compared to hunting traits. Many genetic correlations were found, most of them favorable. Differences between breeds, sexes, classes, ages, terrains, types of trial, test years, judges, weather, wind, testing areas, testing months and months of birth were found for some, most or all of the hunting traits. The results indicate that fieldwork, which is the most important part of the hunting trials, is to a large degree affected by the supply of birds. Suggestions are presented in order to control for bird supply as an environmental factor and lessening the effect of bird supply on the grade of fieldwork. Thus making it easier to find differences between the dogs’ true abilities. Other suggestions have been proposed, like making the hunting trials more standardised and adjustments of the grading of many of the hunting traits in order to approach normal distributions. An idea to create a new objective measure of one of the most important traits for good hunting fortune, bird-finding ability, is proposed. SVK should continue to invest resources in order to make the judges more uniform in their evaluations. Furthermore, it might be a good idea to take a closer look at the Swedish tests of retrieve traits for flatcoated retrivers as well as the fieldwork traits evaluated in Norwegian hunting trials, which seems to be well made based on results from earlier studies.