Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Uppsatsen är en litteraturstudie och syftar till att skapa en diskussion kring staden som levnadsmiljö och pröva om den kan ses som ett habitat. För att reda ut detta behövdes först en övergripande historisk genomgång av stadsutveckling som kunde svara på varför staden ser ut som den gör idag. En faktor, visade det sig, som kommit att prägla mycket av den moderna stadsutvecklingen och stadsrummet på olika sätt är bilismen. Det var också intressant att ur ett habitat-perspektiv undersöka hur stadsmiljön påverkar människors välmående. Många av författarna som studerats är överens om att en stadsmiljö ska fungera som social arena för människor men att denna plats, i majoriteten av sammanhang, störs av bilen. Det som framkommit är att stadsplaneringen kan delas in i två utav Jan Gehl definierade synsätt: integrerad och segregerad. Den tolkning som görs i uppsatsen, utifrån texterna, är att den integrerade staden är anpassad efter människors skala och hastighet, medan den segregerade staden är anpassad efter bilens skala och hastighet. Dessa två faktorer: skala och hastighet, samverkar och leder fram till en tredje faktor: avstånd. De tre faktorerna som kommit att bli resultatet av undersökningen, påverkar varandra i olika grad och står för konkretiseringar av de två synsätten på stadsplanering. Om ett skifte i planeringsparadigmen ska ske till förmån för ekologiska och sociala värden, behöver dessa tas i beaktning. De kan ses som vägledande begrepp vid en planeringsprocess.
Ett klimatperspektiv har genomgående präglat uppsatsen och det verkar som att det som är bra för mänskliga relationer också är bra för miljön och klimatet. Slutsatsen är att bilen inte hör hemma i det mänskliga habitatet. Den moderna urbana miljön har inte plats för bilen, varken ur ett socialt perspektiv eller ett klimatmässigt perspektiv. Vi står inför en klimatkris och drastiska åtgärder krävs för att bromsa den nedåtgående utvecklingen. Ett avvecklande av bilen i staden skulle inte bara resultera i en tätare stad med ansvarsfull och effektiv markanvändning som kan tillgodose befolkningsökningen på ett klimatsmart sätt. Det skulle också resultera i en socialare stad med en mer välmående befolkning som kan mötas i det offentliga rummet och skapa relationer sinsemellan i en människo-anpassad miljö.

This thesis is a literature study and aims to create a discussion about the city as living environment and examine if it can be viewed as a habitat. To sort this out, it was necessary to make a historical overall review of urban development in order to answer the question why the city looks like it does today. One factor, it turned out, that has come to characterize much of modern urban development and urban space in different ways, is motoring. It was also interesting to examine from a habitat perspective, how the urban environment affects human well-being. Many of the authors studied, agree that an urban environment is to function as a social arena for people. But this social arena is in the majority of contexts, disturbed by the car. What emerged is that urban planning can be divided into two of Jan Gehl defined approaches: integrated and segregated. The interpretation given in the paper, on the basis of the texts, is that the integrated city is adapted to human scale and speed, while the segregated city is adapted to the car's scale and speed. Those two factors: scale and speed, interact and lead to a third factor: distance. The three factors that emerged as the result of the survey, affect each other in different degrees, and can be viewed as a concretisation of the two approaches towards urban planning. If a shift in the planning paradigm is to be made for ecological and social reasons, then these factors needs to be taken into consideration. They can be seen as guiding concepts in the planning process.
A climate perspective has consistently characterized the paper and it seems that what is good for human relations is also good for the environment and the climate. The conclusion is that the car does not belong in the human habitat. The modern urban environment does not have room for the car, neither from a social perspective or a climate perspective. We are facing a climate crisis and drastic measures are required to curb the downward trend. A phasing out of motoring in the city would not only result in a denser city with responsible and efficient land use that can cater for population growth in a climate-smart way. It would also result in a more social city with a prosperous population that can come together in public space and establish relationships in a human-adapted environment.