Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Njurcancer står för ca 3 % av alla maligna tumörer i världen hos människa. I Sverige diagnosticeras ca 1000 personer varje år med njurcancer. Idag upptäcks njurtumörer tidigare i och med förbättrad bilddiagnostik. Därför kan man idag vanligen använda mindre invasiva behandlingsmetoder såsom laparaskopisk partiell nefrektomi istället för öppen bukkirurgi med radikal nefrektomi, som tidigare var standard. Syftet med en partiell nefrektomi är att spara så mycket frisk njurvävnad som möjligt och därmed ge patienten ökad långtidsöverlevnad.
Det är dock svårt att erhålla hemostas vid laparaskopisk partiell nefrektomi, vilket har gjort att endast mycket erfarna och skickliga kirurger har kunnat utföra ingreppet. Nya tekniker som är mindre krävande och som möjliggör att även mindre erfarna kirurger kan lyckas med ingreppet är därför under utveckling.
Syftet med detta pilotförsök var att utföra de första försöken i njurvävnad med ett självlåsande band. Implantatet, ett flexibelt band med ett låshuvud i ena änden, konstruerades för att erhålla hemostas vid laparaskopisk partiell nefrektomi. Implantatet placerades runt ena njurpoolen och njurvävnaden komprimerades. Frågeställningen var att undersöka om det var möjligt att uppnå hemostas enbart med det självlåsande implantatet efter partiell nefrektomi. Det undersöktes också med vilken kraft man kunde dra i implantatet utan att det gled av kvarvarande njurvävnad, samt hur nära implantatet man kunde utföra partiell nefrektomi utan att implantatet gled av.
Implantatet testades både in vitro på färska grisnjurar (n=31) samt in vivo på två sövda grisar.
Det gick enkelt att fästa implantatet runt njuren. Fullständig hemostas uppnåddes i alla in vivo försöken. In vitro visades att man kunde dra i implantatet med en genomsnittlig kraft av 4,1 N vid en marginal på 6-8 mm. Metoden bedömdes ha potential till att utvecklas till en ny teknik, ett resorberbart implantat för partiell nefrektomi som skulle kunna vara både tids- och kostnadseffektiv samt tekniskt mindre krävande för kirurgen.

Kidney cancer accounts for approximately 3 % of all malignant tumours in the world. In Sweden approximately 1,000 people are diagnosed with kidney cancer each year. Today renal tumours are discovered early because of improved diagnostic imaging. There is a trend to develop new less invasive treatments such as laparoscopic partial nephrectomy instead of open abdominal incision with radical nephrectomy which was previously standard technique. The purpose of partial nephrectomy is to save as much healthy kidney tissue as possible, thus giving the patient greater chance of long-term survival.
However, it is difficult to obtain haemostasis at partial nephrectomy. Only very experienced and skilled surgeons are able to perform the procedure. Therefore a number of less demanding technologies are in development aimed to increase the use of partial nephrectomy instead of radical nephrectomy.
The purpose of this pilot study was to test the ability to achieve haemostasis with a self-locking implant during partial nephrectomy. An additional aim was to investigate the implants tissue grip and resistance to removal from remaining renal tissue.
A flexible band with a locking case at one end was constructed. It was tested in vitro on fresh pig kidneys (n = 31) and in vivo in two anesthetized pigs.
Subjectively, it was easy to secure the implant around the kidney. Complete haemostasis was achieved in all in vivo experiments. In the in vitro experiments the implant dislocated at an average force of 4.1 N with a margin of 6-8 mm. It was concluded the method has the potential to develop into a new technology, a resorbable implant for haemostasis at partial nephrectomy that could be both time and cost efficient and also less technically demanding for the surgeon.