Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Redan i början av 1800-talet beskrevs svenska tamhöns i litteratur som allmänt förekommande och de utmärkte sig bland annat för att vara väldigt varierande. Under 1980-talet bildades föreningen Svenska Lanthönsklubben för att bevara gårdsflockar av höns från olika delar av landet med ursprung i de gamla bondhönsen. Grupperna av höns bevaras nu som olika raser och idag finns elva raser av höns som räknas som svenska lantraser. Lantrashönsen varierar mycket, både i storlek och i utseende, från Öländsk dvärghöna med en vikt av ca 500 gram, till Skånsk blommehöna där vuxna tuppar kan väga upp mot 3,5 kg. Vissa av raserna är mer enhetliga vad gäller fjäderfärg medan andra har stor variation av olika färger och teckningar. Även yttre attribut som kamform, benbefjädring, tofs på huvudet eller varierad fjäderstruktur varierar. Det finns få studier gjorda på svenska lantrashöns som visar genetisk variation mellan de olika raserna och hur mycket de skiljer sig från andra hönsraser. I denna studie har mtDNA från nio olika lanthönsraser sekvenserats och jämförts, dels med varandra men också med andra utvalda raser. Den genetiska variationen bland lantrashönsen är enligt den här studien inte så stor men visar att det finns femton segregerande positioner som ger totalt sex olika haplotyper. De flesta individerna har samma haplotyp som återfinns i andra europeiska studier och som först upptäcktes i en studie av Liu et al. (2006). Skånsk blommehöna är den ras som varierar mest med fyra olika haplotyper av mtDNA. Kindahöna och Åsbohöna har två olika haplotyper vardera och Ölandshöna skiljer sig mest med en egen haplotyp som finns hos alla tre provtagna individer. Studien visar att den genetiska variationen bland svenska lantrashöns följer variationen hos andra studerade europeiska höns.

Swedish domesticated chickens were mentioned in literature as having a great diversification as early as the beginning of the 19th Century. In the 1980s the Swedish association for local poultry (Svenska Lanthönsklubben) was established to protect the remnants of flocks of chickens which had their roots in the old traditional breeds. The different flocks have their origins in various parts of the country. Today there are 11 local Swedish breeds of chickens. There is a great diversification of size and appearance between the Swedish traditional breeds, from the Öländsk dvärghöna weighing 500g to the Skånsk blommehöna where cocks can weigh up to 3.5kg. Some of the breeds have a small variation in colouring, but others exhibit a great variation of both colour and markings. Even combs, legs feathers, crests and feather structure are very varied. There are a few studies of local Swedish breeds of chickens which compare the genetic diversity between the breeds or how much they differ from other breeds of chickens. In this study mtDNA from nine of the local Swedish chicken breeds have been sequenced and compared with each other and also compared against certain other breeds. The genetic variation between the local Swedish chicken breeds is small but it shows there are fifteen segregated positions which give a total of six different haplotypes. The Skånsk blommehöna is the breed which has the largest variation with four different haplotypes of mtDNA. The Kindahöna and the Åsbohöna having two haplotypes each and the Ölandshöna differs the most from the other breeds with a haplotype of its own. The study shows that the genetic variation of the local Swedish breeds of chicken follows the variation found in other European chickens.