Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Syftet med detta arbete var att ge en översikt om vad som publicerats avseende utvecklandet av fång i samband med glukokortikoidbehandling.
Fång är en sjukdom där mekanisk försvagning av hovens levande viktbärande strukturer leder till att de går sönder, vilket i sin tur är smärtsamt. Diagnosen ställs på den kliniska bilden som följer av hovsmärta. Smärtsymtomen graderas 1 till 4 efter en skala framtagen av Nils Obel, där grad 4 innebär att hästen inte alls vill röra sig eller ens stillastående lyfta ett ben. Sjukdomsförloppet delas in i tre olika faser, utvecklings-, akut- och kronisk- fas. Utvecklingsfasen utgörs av allmänna diffusa symtom medan den akuta fasen innefattar bland annat hälta/rörelsestörning, smärta från hovarna, förstärkt digitalpuls samt ökad värme. Vid kronisk fång så har symtomen varat i mer än 72h eller så har en makroskopiskt skönjbar lägesförändring av hovbenet inträffat. Fång är en sjukdom där olika riskfaktorer tillsammans eller ensamma bidrar till sjukdomsutvecklingen som i slutfasen består av en mekanisk försvagning av hovens lamellager vilket via hovkapseln bär hovbenet och hästens vikt.
Glukokortikoider är en vanlig typ av läkemedel som utövar en rad effekter av vilka flera teoretiskt skulle kunna bidra till utvecklingen av fång. Läkemedlet har exempelvis vasokonstriktiva effekter på kärl, kan påverka glukosomsättningen och orsaka insulinresistens under en längre tids behandling samt kan påverka celler differentiering. Experimentellt har ingen kunnat framkalla fång med kortisonpreparat. Om det inte finns en kraftfull enskild faktor som kolit, metrit i samband med kvarbliven efterbörd eller överintag av specifika kolhydrater med i historien måste det sannolikt till en samverkan av flera riskfaktorer för att sjukdomen skall uppstå. Vid behandling med glukokortikoider bör därför hänsyn tas till om det föreligger närvaro av dylika riskfaktorer.

The purpose of this work is to give an overview of what has been published regarding laminitis in connection with glucocorticoid therapy.
Laminitis is a devastating disease that involves the laminar layer of the hooves. The clinical symptoms, arising from hoof pain, are described in Obel grades, 1 - 4. The disease are divided into three different phases, developmental-, acute and chronic phase. The developmental phase consists of general diffuse symptoms while the acute phase includes lameness and symtom, enhanced digital pulse and increased hoof temperature. In chronic laminitis the symptoms have lasted for more than 72 h or a macroscopic change in position of the coffin bone has occurred. Laminitis is a disease in which different risk factors contributes to disease development. The final phase of the disease consists of a mechanical weakening of the hoof lamellar layer which through the coffin bone and hoof capsule carry the entire weight of the horse.
Glucocorticoids are a group of drugs that exerts a range of effects that theoretically could contribute to the development of laminitis. The drug has vasoconstrictive effects on vessels, can cause insulin resistance if prolonged treatment, affect cell metabolism and cell differentiation. According to the literature, no one has been able to induce laminitis through a designed method using glucocorticoids alone. Thus, when treating horses with glucocorticoids one should try to take measures regarding predisposing factors and before treating horses at risk.