Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Bonoboapan (Pan paniscus) erkändes år 1929 som en egen art och hade innan dess ofta
misstagits för schimpans (Pan tryglodytes). Arterna påminner om varandra till utseendet, men
skiljer sig åt i beteende. Detta är fascinerande med tanke på att de delar nästan identiska
genom. En aspekt som skiljer de två arterna åt är det sexuella beteendet. Bonoboapor är
hypersexuella och interagerar sexuellt i många fler sammanhang än schimpanser.

Det sexuella beteendet påverkar den sociala strukturen. Honor knyter an till varandra genom
genito-genital rubbing, vilket är extra viktigt mellan nya yngre honor i en grupp och äldre
honor. Genom att interagera sexuellt med äldre högt uppsatta honor befäster den nya honan
sin plats i gruppen och ökar sin sociala status. En honas förmåga att knyta an till andra honor
är även avgörande för hennes son, vars status beror på moderns status. Sammanhållningen är
också stark mellan hanar och honor, förmodligen tack vare honornas kontinuerliga sexuella
mottaglighet.

Självklart fyller sexualiteten en reproduktiv funktion. Brunstcykeln varar i 35 dagar och
åtföljs av en lika lång period av perineal svullnad. Denna är som störst i 13 dagar och
signalerar att honan är sexuellt mottaglig. Svullnaden är förlängd, det vill säga den sträcker
sig utanför ägglossningen, och är därför inget säkert tecken på att hon är redo för befruktning.
Honan blir könsmogen mellan 6 och 11 års ålder och får sin första avkomma i 15-årsåldern.

Repertoaren av sexuella beteenden är stor. Mellan honor förekommer som sagt genito-genital
rubbing, det vill säga honorna gnider sina genitalier mot varandra. Hanar har också genital
kontakt i form av ventro-dorsal bestigning, rump-rumpkontakt och ventro-ventral omfamning.
Kopulation och bestigning är de vanligaste beteendena mellan hanar och honor. Manuell
stimulans av varandras genitalier har också observerats. Om unga individer är delaktiga
förekommer ett flertal andra beteenden.

Det sexuella beteendet har många icke-reproduktiva syften. Efter en konflikt mellan två
individer kan de försonas eller få tröst av utomstående individer i form av genito-genital
rubbing, annan genital kontakt eller kopulation. Detta sänker stressnivåerna, vilket yttrar sig
genom att den utsatta individen kliar sig mindre. Sexuell kontakt kan även reducera sociala
spänningar som kan uppstå vid till exempel födointag och trängsel. Ytterligare syften är
anknytning till andra individer, förhandling om resurser och social lek.

Icke-reproduktiv sexualitet verkar utöver ovanstående syften även ha evolutionära fördelar så
som faderskapsförvirring: Den förlängda perineala svullnaden innebär att det inte finns några
visuella tecken som signalerar när honan har ägglossning och att honor och hanar kopulerar
under hela brunstcykeln. Detta skapar förvirring om vem som är fadern och gör infanticid
kontraproduktivt. Bonoboapan är ett lysande exempel på hur icke-reproduktiv sexualitet har
utvecklats vid sidan om reproduktiv sexualitet och vilka viktiga funktioner det fyller, både i
den dagliga tillvaron och evolutionärt.

The bonobo (Pan paniscus) was in 1929 announced as its own species and had earlier often
been mistaken for the chimpanzee (Pan tryglodytes). The two species resemble each other
visually, but not so much in behavior. This is very remarkable since they share almost
identical genomes. One aspect that differs is their sexual behavior. Bonobos are hypersexual
and interact sexually in many more contexts and with a higher frequency than chimpanzees.

The sexual behavior affects the social structure. Females bond by performing genito-genital
rubbing with each other, which is of special importance between younger newly immigrated
females and older females. By interacting sexually with older highly ranked females the
young female secures her place in the group and increases her social status. A female's ability
to bond with other females is of critical importance even to her son, whose social rank
depends on that of his mother. The affinity is also high between males and females, which is
probably due to the females' continuous sexual receptiveness.

Sexual behavior obviously plays an important part in breeding. The estrus cycle is 35 days
long and is accompanied by an equally long period of perineal swelling. The tumescence is
maximal for 13 days and signals that the female is sexually receptive. The swelling is
prolonged, which means it is present outside ovulation, and is therefore not a reliable sign that
she is ready for fertilization. Females reach sexual maturity when they are between 6 and 11
years old and have their first offspring around the age of 15.

The repertoire of sexual behaviors is large. Similar to females, males have genital contact
with each other. They mount each other, place their anal regions against each other and
embrace with pelvic thrusts. Copulation and mounting are the two most common behaviors
between males and females. Manual stimulation of genitals has also been observed. If young
individuals participate other behaviors are displayed.

The sexual behavior serves many non-reproductive purposes. It can reduce tension after a
conflict in terms of reconciliation between the two parties or consolation received by the
victim from bystanders. This reduces the levels of stress, which can be concluded from the
victim's low rate of scratching. Other purposes are to strengthen relationships as mentioned
above, negotiate about food, desirable items or females and enrich social play.

Non-reproductive sexuality seems to have evolutionary advantages such as paternity
confusion: The prolonged perineal swelling means that there are no visual signs of ovulation
and that males and females copulate continuously. This causes confusion about who is the
father to the offspring and makes infanticide counterproductive. The bonobo is a great
example of how non-reproductive sexuality has developed alongside reproductive sexuality
and how important it is, not only in everyday life but also in an evolutionary context.