Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Sommareksem är en multifaktoriell återkommande dermatit som drabbar över hälften av alla
importerade islandshästar. Sjukdomen är säsongsbetonad och utlöses av bett från Culicoides spp
vilket resulterar i mild till kraftig pruritus med svåra symtom som följd. Denna litteraturstudie tar
upp patogenesen bakom sjukdomen samt några av de behandlingsalternativ som finns tillgängliga
idag.

Sommareksem är en immunoglobulin E-medierad överkänslighet typ 1 som tycks bero på en
obalans mellan T-hjälparcell typ 1-, T-hjälparcell typ 2- samt det regulatoriska T-hjälparcellsvaret.
Oaffekterade hästar tycks utveckla ett T-hjälparcell typ 1-svar medan affekterade individer
reagerar med ett överdrivet T-hjälparcell typ 2-svar och producerar stora mängder
immunoglobulin E-antikroppar. Islandshästar tycks reagera med ett starkare T-hjälparcell typ 2-
svar än andra raser och det inflammatoriska svaret ser även olika ut inom rasen beroende på om
de är importerade från Island eller inhemska. Culicoides spp existerar inte på Island och då
hästarna inte utsätts för Culicoides-allergen som unga tycks heller ingen immunitet utvecklas.

Behandlingen av sommareksem baseras dels på att undvika allergenexponering samt dels på
symtombehandling med antihistamin och glukokortikoider. Immunterapi finns att tillgå men
tycks hittills ge sämre resultat vid behandling mot sommareksem jämfört med andra allergier hos
häst. Mycket forskning bedrivs dock inom detta område för närvarande. Glukokortikoider såsom
dexametason och prednisolon förefaller lindra akuta symtom effektivt men bör ej användas vid
långtidsbehandling då de verkar brett och därmed genererar en del oönskade effekter.
Antihistaminet cetirizin tycks lämpa sig väl för långtidsbehandling av sommareksem. Ytterligare
forskning krävs dock för att bestämma hur behandlingsupplägget bör se ut för att optimera
läkemedlets effekt.

Då ingen behandlingsmetod tycks fullständig för sig verkar en kombination av antihistamin och
glukokortikoider ihop med adekvata preventiva åtgärder så som miljöoptimering,
insektsrepellering och skyddande täcke vara det mest optimala i dagsläget.

Insect bite hypersensitivity is a multifactorial recurrent dermatitis affecting more than half of all
imported Icelandic horses. It is a seasonal disease and is triggered by the bites of Culicoides spp
resulting in mild to severe pruritus with severe symptoms as a result. The focus of this study is to
discuss the pathogenesis of the disease, as well as some of the treatment options available today.

Insect bite hypersensitivity is an immunoglobulin E-mediated hypersensitivity type 1, which
appears to be due to an imbalance between the T-helper cell type 1-, T-helper cell type 2-, and the
regulatory T-helper cell response. Unaffected horses appear to develop a T-helper type 1
response, while affected individuals react with an excessive T-helper type 2 response and produce
large amounts of immunoglobulin E antibodies. Icelandic horses seem to react with a stronger Thelper
cell type 2 response than other breeds, and the inflammatory response also looks different
within the breed, depending on whether they are imported from Iceland or domestic. Culicoides
spp does not exist on Iceland, and hence, the horses are not subjected to the Culicoides allergen
as young, and no immunity appear to develop.
The treatment of insect bite hypersensitivity is partly based on avoidance of allergen exposure,
and partly on symptomatic treatment with antihistamines and glucocorticoids. Immunotherapy is
available but seems to generate poorer results in the treatment of insect bite hypersensitivity
compared to other allergies in horses. However, a lot of research is conducted in this area at
present. Glucocorticoids such as dexamethasone and prednisolone appear to relieve acute
symptoms effectively but should not be used as a long time treatment as they act on multiple
pathways and thus generate some unwanted effects. The antihistamine cetirizine seems to be well
suited for long-term treatment of insect bite hypersensitivity. However, further research is
required to determine which treatment regime is needed to optimize the effect of the drug.

Since no treatment seems adequate on its own, a combination of antihistamines and
glucocorticoids, together with adequate preventive measures such as environmental optimization,
and the use of insect repellants and protective blankets appears to be the most optimal solution
today.