Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Globala uppvärmningen är ett aktuellt problem och ett djurslag som påverkas framförallt av
klimatförändringarna är isbjörnen (Ursus maritimus). På det cirkumpolära Arktis använder de
havsisarna som plattform för att bedriva jakt, reproduktion och förflyttningar. Deras främsta
byten är vikarsälar och storsälar, men de konsumera även en mängd andra arter samt
förkommer det kannibalism. Parasiter som har observerats hos vilda isbjörnar är Toxoplasma
gondii och Trichinella spp. och i detta arbete har jag med hjälp av litteraturen undersökt
förekomsten av dessa parasiter hos isbjörnar. Jag diskuterar möjliga smittvägar för parasiterna
till isbjörnarna samt hur den globala uppvärmningen kan komma påverka parasiterna och
därmed isbjörnarna.
Förekomsten av Toxoplasma gondii har även setts hos isbjörnens främsta byten vikarsälar och
storsälar, men förekomsten av Trichinella spp. var jämförande med förekomsten av
Toxoplasma gondii mycket låg hos dessa byten. Båda parasiterna har dock setts öka med en
stigande ålder hos isbjörnarna, det kan bero på att sannolikheten att äta kadaver från ett
infekterat djur ökar med en högre ålder. Vikarsälars föda består av arter där Trichinella spp.
inte kan utvecklas vilket skulle kunna vara en möjlig förklaring till den låga förekomsten av
parasiten hos dessa sälar. Den troligaste smittvägen av parasiten till isbjörnar skulle därför
kunna vara via kadaver från andra infekterade isbjörnar. Isbjörnen är endast en mellanvärd för
parasiten Toxoplasma gondii, dess huvudvärd är kattdjur. I Svalbard finns inga vilda kattdjur
samtidigt som det är förbjudet att äga tamkatter inom skärgården, så en teori är att oocyster
möjligen transporteras via havsströmmar från fastlandet i Norge till Svalbards kust. En annan
möjlig smittväg skulle kunna vara via flyttande sjöfåglar som isbjörnar kan konsumera.
Toxoplasma gondii kan även överföras kongenitalt via placentan till fostret, men inga av
studierna jag läst har haft resultat som tyder på att detta är en vanlig smittväg för parasiten hos
isbjörnarna.
Klimatförändringarnas påverkan på och för parasiterna har diskuterats och olika möjliga
förändringar har tagits upp, gemensamt har de att de mycket sannolikt kommer vara till
parasiternas fördel. En jämförelse med parasitförekomsten hos svartbjörnar och bruna
grizzlybjörnar finns med för att bedöma hur parasitförekomsten skulle kunna se ut i framtiden
för isbjörnen som en konsekvens av ett varmare klimat. Ett mildare klimat på Arktis skulle
även kunna leda till att fler människor flyttar dit och då även har med sig sina tamdjur och
husdjur som skulle kunna bli nya smittkällor av sjukdomar till det arktiska djurlivet.
Framförallt katter skulle kunna leda till en ökande förekomst av Toxoplasma gondii eftersom
kattdjur är huvudvärd för parasiten.
Spekulationerna är många men gemensamt har de att den globala uppvärmningen på flera
troliga sätt kommer påverka isbjörnens parasiter och därmed förekomsten hos isbjörnarna.
Om detta verkligen är till en nackdel för isbjörnarna är oklart, men troligen ökar risken för en
högre förekomst hos människor och andra arter om förekomsten blir högre hos isbjörnarna,
vilket då kan leda till problem.

Global warming is a current problem and the species that is most affected by the climate
changes is the polar bear (Ursus maritimus). On the circumpolar Arctic, the bears have the sea
ice as a platform to hunt, reproduce and move. They mainly prey on ringed seals and bearded
seals, but cannibalism has also been seen. Toxoplasma gondii and Trichinella spp. are
parasites that have been observed in the wild polar bears, and in this thesis I investigate the
prevalence of these parasites in polar bears. The literature I have read focuses on possible
routes of transmission to the polar bears, as well as speculations about how global warming
will affect the parasites and thus affect the polar bears.
The prevalence of Toxoplasma gondii has also been detected in the polar bear's main prey, the
aforementioned seals, but the presence of Trichinella spp. was comparative with the presence
of Toxoplasma gondii very low in these preys. Both parasites have been seen to increase with
the age of the polar bears, it may be due to the likelihood of eating carcass of an infected
animal is more likely with older polar bears. The most likely route of transmission of
Trichinella spp. to the polar bears would be through carcasses from other infected polar bears.
The polar bear is only an intermediate host for the parasite Toxoplasma gondii, its definitive
host is cats. Svalbard has no wild felid fauna, and it is illegal to own domestic cats within the
Archipelago, so the speculation is that the oocysts may be transported via ocean currents from
the mainland of Norway to Svalbard. Another possible trail of infection could be via
migratory seabirds which polar bears can consume. Toxoplasma gondii can also be
transmitted congenitally via the placenta directly to the fetus, but none of the studies I have
read have had results suggesting that this is a common way of transmission to the polar bears.
Climate change impacts on the parasites were discussed and various possible changes have
been raised are, jointly, that they very likely will be the parasites' advantage. A comparison
with the parasitic occurrence of black bears and brown grizzly bears are made to get an
insight into how the parasite prevalence in the polar bear possibly could look like in the future
as a consequence of a warmer climate. A milder climate in the Arctic could also lead to more
people moving there and bringing their domestic animals and pets with them, which in that
case could become new sources of infection of diseases to the Arctic wildlife.
There is a wide range of speculations regarding the parasites of the polar bear, but they are
commonly suggesting a growth in population as we see an increase in global warming. The
severity is unknown, but the parasitic increase may cause an expansion in cross-species
contamination, e.g. in humans.