Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Sövning av tigrar, såväl vilda som de i fångenskap, innebär alltid en säkerhetsrisk för både
djuret och personalen på grund av eventuella anestesikomplikationer och den uppenbara
livsfara dessa djur utgör för människan. En sammanvägning av önskade effekter, fruktade
biverkningar, djurets hälsostatus, veterinärens preferenser och preparatens tillgänglihet är bara
några av de parametrar som avgör vilket anestesiprotokoll, alltså vilka kombinationer och
doseringar av sövningsmedel, man väljer att utnyttja vid immobilisering av dessa djur.
Dessutom skiljer sig förutsättningarna för en lyckad sövning mellan vilda tigrar och de i en
djurparksmiljö, och anestesiprotokollen tenderar därför att se annorlunda ut. Exempelvis är en
relativt snabb återhämtning att föredra hos vilda tigrar, då de riskerar att fara illa i naturen om
de förblir motoriskt och mentalt nedsatta för länge. Tvärtom är en något långsammare
återhämtning önskvärd i en djurparksmiljö då det blir en säkrare arbetsmiljö för personalen.
Syftet med denna litteraturstudie var att utforska de anestesiprotokoll som utnyttjas vid
sövning av tigrar för diverse olika ingrepp och behandlingar. Ett stort fokus var att belysa de
perianestetiska komplikationer som tenderar att uppstå hos dessa djur och härleda deras
uppkomst. Slutmålet var att framställa två egna anestesiprotokoll, innehållande
rekommendationer för anestesimedel och doseringar, baserat på information från publicerade
artiklar, facklitteratur och synpunkter från djurparksveterinärer – ett protokoll avsett för
sövning av djurparkstigrar, och ett annat för vilda individer.
Tre vanligt förekommande anestesiprotkoll som utnyttjas på både vilda tigrar och de i
fångenskap jämfördes med varandra - ett ketamin/medetomidin-, ett ketamin/xylazin-, och ett
Zoletil©baserat protokoll. Efter att ha jämfört parametrar som induktioner och återhämtningar
(tid och kvalité), anestesidjup samt upplevda perianestetiska komplikationer utsågs Zoletil©
utgöra det mest lämpliga anestesimedlet att använda på tigrar i djurpark tack vare exempelvis
den längre återhämtningstiden – vilket innebär större säkerhet för personalen. Mitt förslag är
att administrera 1mg/kg Zoletil© kombinerat med 0,015 mg/kg medetomidin, underhålla med
isofluran om utrustning finns (annars 1,5 mg/kg ketamin vid tecken på otillräckligt
anestesidjup), och slutligen reversera med ca 0,060 mg/kg atipamezol.
Vid sövning av vilda tigrar ute i fält lämpar sig hellre ett ketamin/medetomidinbaserat
protokoll. Förslagsvis kan 3 mg/kg ketamin utnyttjas kombinerat med 0,070 mg/kg
medetomidin. Underhållet av anestesin bör göras med ketamin eftersom utrustning för
inhalationsanestesi oftast inte finns tillgängligt ute i fält, och 1,5 mg/kg kan administreras vid
tecken på för ytlig anestesi. Reversering kan göras med atipamezol, doserat till 0,35 mg/kg
vid ingreppets slut.

Anesthetic management of tigers, both wild and of those in captivity, always involves safety
risks for the animals as well as the staff due to possible anesthetic complications and the
obvious life threatening danger these animals pose. Desired effects, feared adverse reactions,
the health status of the animal, the preferences of the veterinarian and availability of the drugs
are only a few of the factors that must be considered when the anesthetic protocol, meaning
which drugs and dosages are to be used, is determined. Furthermore, the conditions for
successful anesthesia differ between tigers in captivity and those living in the wild, resulting
in different anesthetic protocols being used for the two different environments.
The goal of this study was to examine the anesthetic protocols being used when anesthetizing
tigers for different procedures or treatments. Furthermore, anesthetic complications that afflict
tigers were to be illuminated and derived to their specific causes. The end goal was to produce
two separate anesthetic protocols of my own, containing recommended drugs and dosages,
based on the examined published articles, literature and views from different zoo
veterinarians. One was meant for anesthesia of captive tigers and one for wild individuals.
Three commonly used anesthetic protocols were compared – one ketamine/medetomidine-,
one ketamine/xylazine-, and one Zoletil© based protocol. After comparing factors such as
inductions, recoveries (quality and duration), anesthetic depth and perianesthetic
complications a Zoletil© based protocol was determined to be the most suitable drug to use
when anesthetizing tigers in captivity, partly due to the lengthy recoveries, which provide
safety for the staff involved. The recommendations of this study include using 1mg/kg
Zoletil© combined with 0.015 mg/kg of medetomidine, maintain the anesthesia with
isoflurane if the equipment was available (otherwise use 1.5 mg/kg of ketamine when
anesthesia was not deep enough), and finally reverse the medetomidine with 0,060 mg/kg of
atipamezole.
When anesthetizing wild tigers ketamine/medetomidine was determined to be the most
appropriate drug combination. This study’s recommendations include using 3 mg/kg ketamine
combined with 0,070 mg/kg medetomidine. Anesthetic maintenance should be done with
iteration of 1.5 mg/kg of ketamine since the equipment for using isoflurane is neither
available nor practical in the field. Anesthesia can be reversed by using 0.35mg/kg of
atipamezole at the end of the procedure.