Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Många hundar associerar ett besök hos veterinären med obehag och upplever situationen som
stressfylld. Stresspåslaget som fås hos hunden kan utvecklas till såväl rädsla som aggressivitet
och kan riktas mot både djurägare och personal på kliniken vilket leder till en ökad skaderisk
för alla inblandade. Stress och dess konsekvenser innebär också en minskad välfärd för hunden
och försvårar genomförandet av en undersökning eller behandling.
Hundar är individer och hanterar stress på olika sätt, vilket betyder att det finns en individuell
variation i deras fysiologiska och beteendemässiga svar på stresstimuli. Betydelsen av att läsa
av den enskilda hundens kroppsspråk och beteende är avgörande för att kunna anpassa
bemötande och hantering av patienten så att olyckor eller allt för stor negativ inverkan på
hundens psykiska välmående kan undvikas. Djurvårdspersonal bör därför känna till vilka
tecken de ska titta efter, men även djurägarens observationer kan vara betydelsefulla hos de
hundar som inte uppvisar de typiska tecknen på stress. I en stressbedömning kan även
fysiologiska parametrar vara användbara, som t.ex. salivkortisolnivå och hjärtfrekvens.
Bedömningsparametrarna bör vara icke-invasiva för att påverka mätresultatet så lite som
möjligt.
Studier visar att yngre hundar ofta är mindre rädda än äldre och att äldre hundar dessutom har
en ökad tendens att bita i samband med att de blir undersökta på en klinik. Förebyggande
åtgärder som att associera veterinärbesöken med något positivt kan därför vara viktigt för yngre
hundar som ännu inte har några negativa erfarenheter av klinikmiljön eller hunnit betinga den
med obehag. Att arbeta stressreducerande med redan rädda och stressade hundar är svårare. Då
det saknas tillräcklig forskning gjord på stressreducerande åtgärder i kliniksammanhang finns
heller ingen vetenskaplig grund för veterinärer och djursjukskötare att stå på.
Den information som finns kring hur man bemöter en hund, säkra sätt att hantera den på och
andra stressreducerande åtgärder grundar sig i många fall på populärvetenskaplig litteratur.
Därför omfattar den här litteraturstudien även flera metoder utan vetenskaplig grund. Exempel
på sådana metoder är att använda sig av ett icke-hotfullt kroppsspråk vid bemötande, få hunden
att fokusera på mat eller leksak och speciella hanteringstekniker. Dessa skulle dock behöva
utvärderas och jämföras genom vetenskapliga studier innan de kan användas som
evidensbaserade rekommendationer för kliniker och djurvårdspersonal som vill arbeta för att
förebygga och minska stress hos sina hundpatienter.

Many dogs get stressed and anxious when visiting the veterinarian. Some dogs handle stress by
becoming fearful or aggressive which increases the risk of injuries and makes it more difficult
to go through with an examination. A high stress level is also a threath to the welfare of the
dog.
Dogs are individuals and handle stressful situations in different ways, which means there are
individual variations in their physical and behavioural responses to stress. The ability to
interpret body language and behaviour of a dog is essential to be able to handle the dog in a
way that prevents injuries and doesn’t negatively affect the well-being of the dog. The staff at
a veterinary clinic needs to know what signs to look for, but for the dogs who don’t exhibit the
typical signs of stress, the dog owners’ observation may also be of great importance. Saliva
cortisol levels as well as heart rate are physical parameters which can also be useful when
evaluating stress. Methods for measuring should be non-invasive to affect the results as little as
possible.
Research shows that younger dogs are less fearful than older dogs going to the veterinarian and
that older dogs also tend to bite more often during examinations. Getting young dogs or dogs
with no previous negative experience at the vet’s to associate visits to the clinic with someting
positive can be one way of preventing fearfulness. It’s a lot harder to reduce stress in dogs that
are already stressed or fearful. There is not enough resarch done on reducing stress at the clinic
which means there are no evidence-based methods for veterinarians and veterinary nurses to
rely on. Methods like using a non-threatening body language, getting the dog to focus on food
or a toy or using low-stress handling techniques should all be scientifically evaluated before
they can be proven to have a stress reducing effect.