Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Syftet med litteraturstudien är att belysa den allvarliga biverkningen som katter kan få av ektoparasitmedel som innehåller substansen permetrin samt att få en ökad förståelse för hur permetrinet verkar men också för att belysa andra biverkningar och påverkan på djur och natur som användningen av pyretroidsubstanser ger upphov till.
Pyretroider är en substansgrupp som används vid behandling mot ektoparasiter. Det finns tre substanser som används; permetrin, deltametrin och flumetrin. De är neurotoxiska ämnen som verkar på parasitens natriumjonkanaler och ändrar dess kinetik så att de hålls öppna längre än normalt och parasiten blir paralyserad. Husdjur kan få biverkningar i form av neurologiska, gastro-intestinala och dermala symptom av pyretroidsubstanser. En allvarlig biverkning som katter kan få är permetrinförgiftning. Detta sker bland annat på grund av att katter har en mutation i genen som kodar för glukurontransferas vilket gör att de har låga nivåer av glukurontransferas som är delaktig i nedbrytningen av permetrin. Därför tar permetrinmetabolismen hos katten mycket längre tid och substansen har större möjlighet att göra skada i kroppen. En teori är också att kattens och hundens hud är olika och därför absorberar kattens hud mer substans men den teorin kräver mer forskning.
Permetrinförgiftning diagnosticeras främst genom symptom, uteslutande av differentialdiagnoser och information om kontakt med permetrinpreparat. De vanligaste symptomen är bland annat kramper, muskelryckningar, ataxi och salivering och de uppkommer inom 72 timmar. Behandlingen mot permetrinförgiftning handlar om att häva kramperna, avgifta huden med ett bad, ge understödjande behandling och vård. Ibland används även en ny behandlingsmetod som kallas Intravenös lipidemulsion (ILE). Den anses kunna minska användandet av läkemedel vid förgiftningsbehandling. Om förgiftade katter inte svarar på behandlingen bör avlivning ske.
Förutom toxicitet hos djur har pyretroider många egenskaper som gör dem miljötoxiska. De binder lätt till organiska material och ackumuleras hos vattenlevande djur, som fiskar. Därför är det viktigt att ta av halsband med pyretroidsubstans eller vänta tills spot-on preparatet fått torka in i hudens fettlager innan husdjur badar i vattendrag och sjöar för att inte sprida substans till miljön.
Pyretroidsubstanser kan anses vara säkra, för såväl katter, hundar och miljö, så länge medföljande instruktioner till preparaten följs. Mer forskning krävs för att ta reda på varför katter reagerar på permetrinpreparat, framför allt när det gäller den eventuella absorptionen av substansen genom kattens hud. Det finns mer att göra för att förebygga permetrinförgiftning hos katt. Mer information bör ges till djurägare då det fortfarande finns de som behandlar sina katter med preparat avsedda för hund. Olika lösningar skulle kunna vara mer information från apotekspersonal vid köp av ektoparasitmedel, sälja preparat över disk eller göra ektoparasitmedel receptbelagt så att djurägare måste konslutera en veterinär innan behandling.

The purpose of this literature review is to highlight the severe adverse effect cats can develop from the use of ectoparasitic drugs containing the active substance permethrin and further understand mechanism of action of permethrins’ and to describe the impacts on the environment.
Pyrethroids is a group of substances that we use against ectoparasites. There are three substances in use; permethrin, deltamethrin and flumethrin. These are neurotoxicants and have their effect on the sodium channels in the parasite’s neuron. They change the channels to be open longer than normal and the parasite becomes paralyzed. Pets can receive adverse effects from the use of pyrethroid substances and they are mainly neurological but can also be gastro-intestinal and dermal symptoms. One severe adverse effect that cats can develop is permethrin poisoning. This is due to that cats have a mutation in a gene that encodes for glucuronide transferase, which is essential for the metabolism of permethrin. The metabolism of permethrin in cats is therefore slower and a possible explanation for the adverse reactions observed. Another theory is that the cats’ skin is different from dogs and therefore absorbs more substance, but this theory needs more research.
Permethrin poisoning is diagnosed by symptoms, exclusion of differential diagnosis and information regarding contact with permethrin drugs. The most common symptoms are seizures, twitching of muscles, ataxia and ptyalism and they arise within 72 hours. The treatment against permethrin poisoning is about controlling seizures, detoxify the skin with a bath and give supporting treatment and care. Sometimes a new treatment is used called intravenous lipid emulsion (ILE). It is said to reduce the use of drugs during treatment of intoxications. If the intoxicated cats do not respond to treatment, they should be euthanized.
Except being toxic to animals, pyrethroids have many properties that make them toxic to the environment. They bind easily to organic materials and accumulate in animals living in the water. Therefore it is important to remove collars with pyrethroid substances or wait until spot-on drugs has been absorbed into the layer of fat above the skin before pets go swimming in free water. This is to avoid spreading pyrehtroid substances into the environment.
Pyrethroid substances are safe to use, on dogs, cats and for the environment, as long as instructions for the drug is followed. More research is needed to find out more about why cats react to permethrin substances, above all the possible absorption of substances through the skin. More information is needed to prevent permethrin poisoning in cats. For example some cats are treated with drugs approved for dogs. In addition the staff in the pharmacy should take more responsibility to inform cat owners about permethrin poisoning. Moreover it could be an idea to have these drugs available only as prescription drugs to force pet owners to consult a veterinarian before treatment.