Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Felin hemotropisk mykoplasmos är en bakteriell sjukdom vilken kan orsakas av tre olika felina
hemotropiska mykoplasmer: Mycoplasma haemofelis, Candidatus Mycoplasma
haemominutum och Candidatus Mycoplasma turicensis.
Syftet med denna litteraturstudie är att belysa etiologin, patogenesen och prevalensen för felin
hemotropisk mykoplasmos. I studien kommer även sjukdomens kliniska symptom att
beskrivas, liksom olika diagnostiska metoder samt hur sjukdomen behandlas.
De hemotropiska mykoplasmerna tillhör släktet Mycoplasma vilket innehåller ca 125 olika arter
och har nyligen överförts till fylumet Tenericutes. Släktet Mycoplasma innehåller mycket
speciella bakterier då de är de minsta levande prokaryota cellerna som förökar sig via binär
fission och saknar även cellvägg. Istället för cellvägg omges bakterierna av ett cellmembran
som består utav lipider och proteiner. Avsaknaden av cellvägg gör bakterierna resistenta mot
betalaktamantibiotika och gör även att de är flexibla och kan ta sig igenom små porer. De
hemotropiska mykoplasmerna har fått namnet ”hemoplasmer” som trivialnamn och det
specifika med dessa bakterier är att de parasiterar på ytan av erytrocyter. Vid infästning till
erytrocyterna sker både en destruktion av erytrocyternas membran samtidigt som antikroppar
riktade mot bakterierna bildas. Vid infektion ses framförallt en extravaskulär och regenerativ
hemolys vilket resulterar i en förändrad blodbild med minskad hematokrit och i vissa fall
retikulocytos, anisocytos, makrocytos och polychromasi.
Kliniska symptom som uppstår kan vara allt ifrån mild till mycket allvarlig hemolytisk anemi
vilket beror på vilken av de tre hemoplasmerna som infekterar. Mycoplasma heamofelis är mest
patogen och kan ge upphov till anemi i fullt friska och immunokompetenta djur, medan
Candidatus Mycoplasma haemominutum och Candidatus Mycoplasma turicensis oftast ger
allvarligare symptom först vid saminfektion. Autoantikroppsbildning mot förändrade
erytrocyter kan komplicera det kliniska förloppet.
För att upptäcka bakterierna i blodet använde man sig förr utav cytologi men på senare år har
mer tillförlitliga PCR-metoder utvecklats. Diagnosticering med hjälp utav PCR har möjliggjort
artbestämning och även kvantifiering av antalet bakterier, dock ses fluktuationer i
bakterierförekomsten hos de infekterade katterna vilket leder till svårigheter vid
diagnosticering.
Sjukdomen har setts förekomma i större utsträckning hos hanar och hos yngre och äldre katter.
Det har även framkommit att spridning av bakterier kan ske via blod och via artropoder.
Symptomen som uppstår hos katterna vid insjuknande kan vara mycket allvarliga och för att
reducera organismförekomst och lindra kliniska symptom används antibiotika så som
fluorokinoloner och tetracykliner. Utöver antibiotika används även kortikosteroider, som
behandling mot sekundär autoimmun reaktion, samt understödjande behandling hos svårt sjuka
djur i form av vätsketerapi och blodtransfusion.

Feline hemotropic mycoplasmosis is a bacterial disease caused by three different feline
hemotropic mycoplasmas: Mycoplasma haemofelis, Candidatus Mycoplasma haemominutum,
Candidatus Mycoplasma turicensis.
The aim of this study is to illustrate the etiology, pathogenesis and prevalence of feline
hemotropic mycoplasmosis. Clinical symptoms as well as various diagnostic methods and how
the disease is treated will also be described.
The hemotropic mycoplasmas are members of the genus Mycoplasma which includes about
125 different species and have recently been transferred to the fylum Tenericutes. The genus
Mycoplasma includes very special bacteria which are wall-less and the smallest procaryotic
cells that are able to replicate by binary fission. The bacteria is surrounded by a membran which
consist of lipids and proteins. Because of the lack of an outer membrane these organisms are
flexible and resistant to beta-lactam antibiotics. ”Hemoplasmas” have been proposed as a trivial
name for these hemotropic mycoplasmas and the specificity of these bacteria are their
parasitization of erythrocytes. Parasitized erythrocytes leads to a production of antibodies
against the organisms and the membrane of the erythrocytes will also be destroyed. The
hemolysis that occur after infection is usually extravascular and regenerative which results in a
decreased hematocrit and in some cases to retikulocytosis, anisocytosis, makrocytosis and
polychromasia.
Clinical signs that occur varies between mild to severe anemia depending on which of the three
hemplasmas that infect the animal. Mycoplasma haemofelis is the most pathogenic species and
the one that can cause severe disease in healthy and immunocompetent cats. Candidatus
Mycoplasma haemominutum and Candidatus Mycoplasma turicensis are more often seen as
coinfections. Autoantibody formation against changed erythrocytes may complicate the clinical
course.
Cytology of bloodsmears was previously used to detect bacterias in the blood but nowadays
laboratories use more reliable PCR-methods. By using PCR-methods there is a possibility to
identify different species and to quantify the amount of organisms in the blood. The cyclic
variation of presented organisms in the blood however leads to a problem during diagnosis.
The disease is more common among males and in younger and older animals. The transmission
of the disease may occur by arthropods or blood and because of the severe symptoms that may
be seen antibiotics such as fluoroquinolons and tetracyclines are used to decrease organism
occurance and to improve clinical symptoms. In addition to the usage of antibiotics some cats
may be treated with corticosteroids, to treat secondary autoimmune reaction, and supportive
care such as fluid replacement and blood transfusion.
Transmission of the bacteria from cats to human has been seen as an impossible route. A study
of a HIV-positive patient showed a coinfection with Mycoplasma haemofelis and Bartonella
henselae which has led to further considerations about the zoonotic potential of Mycoplasma
haemofelis.