Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Detomidin och sulfadiazin är två vanligt förekommande läkemedelssubstanser till häst, där en interaktion med fatala biverkningar kan uppstå. Detomidin är en α₂-agonist och vanlig för sedering med analgetisk effekt. Sulfadiazin är en sulfonamid och en av två antibakteriella substanser i kombinationen trimetoprimsulfa. Den här litteraturstudien har för avsikt att försöka klargöra mekanismerna bakom interaktionen mellan detomidin och sulfadiazin samt kartlägga rapporterade fall de senaste 30 åren.
Detomidins huvudsakliga effekt är att minska frisättningen av noradrenalin vilket leder till bradykardi och hypotension och kan ibland även kan leda till atrioventrikulära block samt arytmier. Sulfadiazin och sulfadoxin är de enda sulfonamiderna godkända för häst i Sverige och verkar genom att begränsa bakteriers förmåga att syntetisera folat och därmed deras DNA-syntes samt tillväxt. Sulfonamider har många rapporterade biverkningar och kan bland annat framkalla anafylaktiska reaktioner och plötsliga dödsfall vid snabb intravenös administrering. Mekanismerna bakom dessa effekter är till stor del okända men teorier pekar på att sulfonamider kan påverka hjärtats jonkanaler och därmed hjärtats kontraktilitet.
Interaktionen detomidin och sulfonamider har i rapporterade fall skett när en detomidinsederad häst har tillförts trimetoprimsulfa via intravenös administrering. Interaktionen har även uppstått mellan narkosgasen halotan, ett idag avregistrerat läkemedel, och sulfonamider. Följderna av interaktionen är arytmier, hypotension, hjärtstillestånd och plötslig död. Inga fall med oral tillförsel av trimetoprimsulfa i pasta eller pulverform har rapporterats. Inte heller finns några rapporterade fall vid omvänd administrering då redan trimetoprimsulfabehandlade hästar ska detomidinsederas. Risker för interaktion bör dock föreligga även i dessa fall.
För att vara på säkra sidan vid samtidig behandling med detomidin och potentierade sulfonamider, bör en rejäl säkerhetsmarginal användas och läkemedlens halveringstider beaktas. Halveringstiderna varierar för båda substanserna beroende på läkemedlets administrationsväg men det finns också en individskillnad när det gäller eliminationshastighet. Alternativet är att välja andra substanser för sedering respektive antibakteriell aktivitet om läkemedlen måste administreras inom ett kort tidsintervall.

Detomidine and sulphonamides are substances extensively used in equine medicine. When administered together through intravenous injections, these two drugs can cause fatal adverse reactions. Detomidine is an α₂-adrenoreceptoragonist, used for sedation and has analgetic effects. Sulphadiazine is a potentiated sulphonamide, often used in fixed combinations with trimethoprim. The intention of this study is to clarify the mechanisms that underlie the adverse reactions of detomidine and sulphonamides and also map out the known cases of interaction during the past 30 years.
The main effect of detomidine is to reduce the release of noradrenaline. Bradycardia, hypotension, and sometimes atrioventricular block and arrhythmias, are effects that follows an α2-adrenoreceptoragonist administration. Sulphadiazine is always used in fixed combination with trimetoprim. The combination trimethoprimsulpha has synergistic bacteriocide effect against bacterial de novo synthesis of folate and therefore decreases the bacterial DNA-synthesis and growth. Sulphonamides have many adverse effects and can cause anaphylactic reactions and sudden deaths if the intravenous injection is given too fast. The mechanisms behind these adverse drug reactions are not known but there are theories that sulphonamides could affect the ion-channels and therefore disturb the contractility of the heart.
The interaction between detomidine and sulphonamides has only been reported in horses sedated with detomidine and thereafter administrated trimethoprimsulpha intravenously. There has also been a few cases with horses anaesthetized with halotane and thereafter intravenously administrated with trimethoprimsulpha. Halotane is no longer used in Sweden. The effects of the interactions are arrhythmias, hypotension, cardiac arrest and sudden death. No cases have been reported following use of trimethoprimsulpha in oral administration formula. Neither has any been reported concerning the opposite administration with detomidine given to a horse already treated with trimethoprimsulpha. There is no case reported that these adverse reaction do occur, although the risk may not be ruled out.
For safety reasons treatment of detomidine and sulphonamide should be used with large safety margins between the two administrations and consider the two substances’ half-life. The half-life of both detomidine and sulphonamides depends on the administration route and individual metabolic variation between horses. The alternative to be on the safe side is to choose different drugs for sedation and antimicrobial treatment.