Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Denna litteraturstudie undersöker veterinärers och djurägares möjlighet att, i en klinisk respektive familjär miljö för hästen, bedöma smärta utifrån hästens beteende med fokus på ansiktsuttryck samt värdera hur väl ansiktsuttryck kan verka som smärtindikator i förhållande till redan befintliga smärtbedömningsmetoder.
Smärta har en väsentlig roll i veterinärens praktiska vardag och detta komplexa fenomen försvåras då bedömning, behandling och utvärdering sker på patienter utan talförmåga. Vid smärtbedömning av häst kompliceras situationen ytterligare. Hästar har evolutionärt utvecklat en överlevnadsstrategi som innebär att dess smärtuttryck döljs vid närvaro av predatorer. Till följd av detta samt bristen på väl fungerande smärtbedömningsmetoder klassificerar en del av dagens veterinärer endast sin förmåga att bedöma smärta hos häst som måttlig.
Det är viktigt att ha i åtanke att smärta är både en sensorisk och en emotionell upplevelse som är unik för varje individ. Smärta har definierats för humant bruk men definitionen brister vid tillämpning på djur. Det finns även definitioner formulerade för djursmärta men dessa saknar vetenskaplig acceptans. Ur ett historiskt perspektiv har smärta beskrivits på otaliga sätt varav smärta hos djur inte alltid har varit självklart. Idag är det dock allmänt vedertaget att både djur och människor, unga som gamla, upplever smärta. Långvarig smärta har övervägande negativa effekter på individens välfärd. Det är därför ytterst väsentligt att bedöma och behandla en individs smärtupplevelse.
För att bedöma smärta idag kan generella kroppsfunktioner undersökas, fysiologiska parametrar mätas eller beteende granskas. Vid beteendegranskning kan följande fem metoder användas Visual Analoge Scale, Composite Pain Scale, Numerical Rating Scale, Simple Descriptive Scale och Time Budget Analysis. I detta arbete undersöks smärtbedömningsmetodernas förmåga att uppfylla följande kriterier: korrekt smärtidentifiering oberoende av smärttyp och smärtgrad, validitet, reliabilitet, sensitivitet, specificitet, objektivitet, subjektivitet och användbarhet. Dessutom granskas metoderna gällande hur väl observatören kan nyttja den genom att undersöka vilka förkunskaper metoden kräver. Detta ger även insikt om huruvida metoden kan tillämpas av djurägare. Resultat ifrån flertalet studier visar dock att bland nuvarande smärtbedömningsmetoder saknas en metod som är funktionell till alla situationer vid smärtbedömning av djur.
Denna studie granskar därför två aktuella studier, Horse Grimace Scale och An Equine Pain Face, vilka undersöker möjligheten att använda ansiktsuttryck som smärtindikator för häst. Metodiken utnyttjar människans förmåga att tolka känslor utifrån ansiktsuttryck och har kapacitet att åtgärda en del av de nuvarande metodernas brister. Ansiktsuttrycksbedömning kan upptäcka mild smärta och subtila förändringar i smärttillståndet. Dessutom kan denna form av bedömning bidra med ökad användbarhet samt lägre utbildningskrav och risktagande för observatören. Slutligen, utifrån aktuellt forskningsmaterial har metodiken lovande potential att komplettera nuvarande metoder vid smärtbedömning av häst.

This review examines the possibility to assess pain based on the horse’s behavior, particularly with an interest in facial expressions. The aim of this study is to investigate how facial expressions can be used as indicators of pain in comparison to the current pain assessing methods.
Pain is an important component in a veterinarian’s every-day-life at the clinic. Pain is a complex phenomenon and for a veterinarian, who shall assess, treat and evaluate pain, the complexity increases due to animals’ inability to speak for themselves. A horse, or more correctly a prey species, increases the difficulty even further due to prey species’ essential survival instincts which results in restrained emotions in the presence of predators. At the present time, due to this fact, veterinarians only classify their ability to assess pain as moderate.
It’s of huge importance to know that pain is both a sensory and an emotional experience, unique to every individual. The existing definition of pain is unfortunately only feasible to describe human pain while the definitions for animals are not scientifically approved. The concept of pain has been widely spoken of for decades but finally it is generally accepted that both humans and animals, regardless of age, can experience pain. It is of great significance to assess and treat pain due to the fact that long-lasting pain can negatively affect the individual’s welfare.
The current pain assessment methods are based on three parameters – general body functions, physiologic parameters and behavioral components. The behavioral parameter includes methods as Visual Analoge Scale, Composite Pain Scale, Numerical Rating Scale, Simple Descriptive Scale and Time Budget Analysis. The three parameters have been evaluated due to several demands which includes the method’s association with pain, how it defines the type of pain, what it requires from the observer and its validity, reliability, specificity, sensitivity, objectivity, subjectivity and practicality. Furthermore, it is of interest to evaluate if the animal’s owner can adapt the method at home. These demands are set to make sure the methods can be applied in a clinical setting to assess pain. Unfortunately, among these methods, no one is an ideal pain assessment tool for animals in various clinical situations.
A new method for pain assessment in horses has therefore been evaluated in two studies Horse Grimace Scale and An Equine Pain Face. These studies use the altering of facial expressions, which is seen in individuals with pain, to assess pain in a more advanced way. The method’s result seems promising and, among other benefits, it can discover both low levels of pain and subtle changes in prey species. It also lowers the observation time and the demands on the observer. It may even improve the veterinarians’ classification of their ability to assess pain due to the fact that this method uses humans’ inherent talent to discover emotions through facial expressions. The method has a promising future and, before more research is established, it is a potential complement to current methods.