Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Granulocytär anaplasmos orsakas av bakterien Anaplasma Phagocytophilum. Smittspridningen i Sverige sker via fästingen, Ixodes ricinus. Bakterien är obligat intracellulär och infekterar granulocyter där den sedan förökar sig. De första symtomen är diffusa och kan yttra sig i form av nedsatt allmäntillstånd, feber och ovilja till rörelse. Efterföljande symtom som ses är ataxi, stelhet samt svullna ben. Prevalensen hos häst i Sverige uppges vara 16,7 % enligt en studie genomförd i slutet av nittiotalet.
Den mest tillförlitliga diagnostiska metoden är PCR. Behandling sker med hjälp av intravenös administrering av oxytetracykliner. Bredspektrumantibiotikan tetracykliner inhiberar bakteriens proteinsyntes och har en bakteriostatisk verkan. Eventuella biverkningar är exempelvis emaljhypoplasi, missfärgade tänder och njurskador. Trots den omfattande biverkningsprofilen anses tetracyklinerna vara säkra inom det terapeutiska intervallet. Gastrointestinala biverkningar hos häst är också en risk, men huruvida problemet anses överdrivet kan ifrågasättas. De studier som gett upphov till oro är gamla och dosen skiljer sig mycket storleksmässigt i jämförelse med dagens rekommendationer. Resistensen mot antibiotikan är utbredd och är en viktig komponent i val av behandling. Enligt empirisk erfarenhet från veterinärer kan understödjande behandling i vissa fall vara tillräckligt för att hästens eget immunförsvar ska klara av att bekämpa A.phagocytophilum-infektionen.
Att en kronisk form av granulocytär anaplasmos skulle kunna utvecklas är en misstanke som funnit länge tillbaka, men teorin har inte kunnat styrkas vetenskapligt. Bakterien kan persistera hos kalv, hund, lamm och även häst. Samband mellan kliniska symtom och persisterande bakterie har dock endast bevisats hos lamm. Tetracyklinbehandling av hästar med misstänkt kronisk form av granulocytär anaplasmos kan inte motiveras ur ett evidensbaserat perspektiv.

Equine granulocytic anaplasmosis is caused by the bacteria Anaplasma phagocytophilum. In Sweden, the most common tick, Ixodes ricinus, is responsible for spreading of the infection. A. phagocytophilum is an obligate intracellular bacteria which infects granulocytes, especially neutrophils. At first, the clinical symptoms are ambiguous. Fever, unwillingness to move and apathy could be seen. Later on, the horse generally develop ataxia, stiff gait and swollen distal limbs. According to a Swedish prevalence study from the late nineties, the prevalence in horses is 16.7 %.
The most trustworthy diagnostic method is PCR and the first choice for treatment is tetracyclines. They are classified as broad spectrum antibiotics and inhibits the bacterial protein synthesis which results in a bacteriostatic effect. Tetracyclines may cause side effects such as enamel hypoplasia, tarnished teeth and renal damage. Even though the potential adverse effects are numerous, tetracyclines are considered relatively safe in their therapeutic interval. Gastro intestinal affects are also mentioned as a risk in treated horses but the studies differ greatly. It is possible that old studies with higher doses than today’s recommendations have contributed to a restrictive usage. Today, the resistance against tetracyclines is wide spread among many species of bacteria. This is an important aspect to keep in mind when choosing the right treatment for granulocytic anaplasmosis. According to empirical experience among veterinarians, supportive treatment without antibiotics, could be enough to keep the infection under control.
A. phagocytophilum can persist in calves, dogs, lambs and horses. There has been a suspicion about a chronic form of the disease in horses, but there is no scientific evidence for such a diagnosis. The lamb is the only species where a connection between a persistent bacteria and clinical findings has been found. To treat a horse with tetracyclines based on a “chronic diagnosis” is not recommended and the effect can not be proven scientifically.