Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Erysipelothrix rhusiopathiae är en stavformad, grampositiv och fakultativt anaerob bakterie. Den förekommer i hela världen och kan ge upphov till erysipelas hos svin men kan även drabba andra djur och infektera människor. Denna litteraturstudie inriktar sig på gris och har som syfte att belysa spridning av bakterien, virulensfaktorer, kliniska symtom och patogenes för sjukdomen erysipelas. Förebyggande åtgärder, behandling och bakterien ur en zoonotisk synvinkel kommer även att diskuteras.
Upp till 50 % av alla friska grisar är bärare av bakterien och subkliniskt infekterade grisar är de främsta reservoarerna. Bakterierna finns framför allt i tonsillvävnad och i annan lymfoid vävnad. Spridning av bakterien sker via faeces, urin, saliv och nässekret som sedan kan kontaminera miljön vilket leder till en indirekt smittspridning.
Det finns olika virulensfaktorer hos bakterien som gör att den leder till sjukdom hos djuren. Kapseln hindrar fagocytos av neutrofiler och makofager samt möjliggör intracellulär replikation. Enzymen neuraminidas och hyaluronidas är viktiga virulensfaktorer, liksom adhesiva ytproteiner som bidrar till bildning av biofilm.
Hos gris kan bakterien ge upphov till tre former av sjukdomen erysipelas, som även kallas rödsjuka. Det finns en akut, en subakut och en kronisk form och dessa typer kan leda till septikemi, utslag i huden, kronisk artrit och kronisk endokardit. Dräktiga hondjur kan även abortera vid en infektion.
För att diagnosticera bakterierna används vanligen PCR eller immunohistokemi. Serologiska metoder används inte då det är en vanlig omgivningsbakterie och många grisar har därför antikroppstitrar utan att vara sjuka.
Förebyggande åtgärder är viktiga för att hindra utveckling av rödsjuka och en bra hygien och vaccinering är det som är mest effektivt. Maternella antikroppar skyddar grisar som är yngre än tre månader och därför har immunstatus hos modern och upptag av råmjölk betydelse. Det finns både levande och avdödat vaccin ute på marknaden. Vaccinering av rödsjuka ingår i vaccinationsprogrammet för avelsdjur i Sverige och det är avdödat vaccin som används.
Hos människa kan bakterien ge upphov till tre kliniska typer av sjukdom där en lokal kutan form är den vanligaste och kallas erysipeloid. Infektionen är ofta yrkesrelaterad eftersom det krävs en skada i huden av infekterade föremål eller att redan befintliga småsår i huden blir kontaminerade av bakterier. Det uppstår en lokal cellulit som associeras med kraftig smärta vanligen på händer och fingrar. Behandling av kutan form anses oftast inte vara nödvändig eftersom den brukar självläka inom tre till fyra veckor.
Erysipelas är en ekonomiskt viktigt sjukdom hos gris som dessutom kan drabba människor, vilket gör att det är en bakterie som vi bör ta på allvar och se till att förebyggande åtgärder sätts in vilket hindrar spridning av bakterien.

Erysipelothrix rhusiopathiae is a gram-positive, facultative anaerobe and rod-shaped bacterium. It has a worldwide distribution and causes swine erysipelas. The bacteria can also affect other animals and humans. This review focus on pigs and the purpose is to illustrate the distribution of the bacteria, virulence factors, clinical signs and the pathogenesis of the disease erysipelas. Prevention, control, treatment and the zoonotic aspect will be discussed.
Approximately 50 % of all healthy pigs are carriers of Erysipelothrix rhusiopathiae and the subclinically infected pigs are the main reservoir of infection. The pigs harbour the bacteria in their tonsils and other lymphoid tissues. The affected pigs excrete the bacteria in faeces, urine, saliva and in oronasal secretions which can contaminate the environment and leads to an indirect spread of the infection.
Different virulence factors causes disease in animals. The capsule protects the bacteria against phagocytosis by neutrophils and macrophages and makes intracellular replication possible. The enzymes neuraminidase and hyaluronidase are important virulence factors, as well as adhesive surface proteins that also enhance biofilm formation.
Erysipelas can occur in three different clinical forms: acute, subacute and chronic. Septicaemia, diamond-shaped lesions, chronic arthritis and vegetative valvular endocarditis are different clinical signs that may appear. Pregnant sows may abort if infected.
PCR and immunohistochemistry are techniques used for diagnosis. Because the bacteria is a common opportunist in healthy pigs, serological tests are not useful. Pigs have an antibody response against Erysipelothrix rhusiopathiae even if they not are sick.
Hygiene and vaccination routines are essential to prevent the development of erysipelas. Due to the maternally-derived antibodies, pigs younger than three months are protected. The immune status of the sow and the uptake of colostrum are important. There is both live and inactivated vaccine available. The inactivated vaccine is used in Sweden and vaccination of erysipelas are included in the vaccination program.
The bacteria can cause three clinical forms in humans, with a local cutaneous form known as erysipeloid being the most common. Infections are usually occupation-related since they are caused by either damage to the skin by infected materials, or via contamination of an already existent wound. A local cellulitis occurs which is associated with severe pain commonly on the hands and fingers. Treatment of cutaneous forms is usually considered not to be necessary as they usually heals within three to four weeks.
Erysipelas is a disease in pigs of great economic importance, as well as a zoonosis, making it an important disease, worth taking seriously. Preventive measures to stop the spread of Erysipelothrix rhusiopathiae in pigs is of major importance.