Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Strongylus vulgaris (stora blodmasken) är den inälvsparasit som potentiellt kan orsaka allvarligast skada hos betande hästar. Parasitens larvstadier vandrar i tarmens blodkärl som en del i livscykeln. I vissa fall kan larverna obstruera kärlen vilket orsakar kolik, och då är utgången i många fall dödlig. Den skyhöga förekomst (80-100 %) av S. vulgaris som sågs på 60-talet har idag sjunkit till 3-5 % tack vare årtionden av intensiva avmaskningsprogram. Massiv användning av avmaskningsmedel har dock lett till att det idag ses en omfattande resistens hos den nära släktingen Cyathostominae (lilla blodmasken). I nuläget finns enbart makrocykliska laktoner kvar som läkemedelsgrupp med fullgod effekt mot små blodmaskar. För att bromsa resistensutvecklingen krävs förbättrade strategier, vilket har lett fram till selektiv avmaskning. Selektiv avmaskning innebär att behandling enbart ges till hästar som vid träckprovsanalys överstiger 200 blodmaskägg/gram. Denna strategi tillämpas idag i Sverige och flertalet andra EU-länder. Sedan några år tillbaka finns dock misstankar om att stora blodmasken har ökat i förekomst till följd av selektiv avmaskning.
Den här litteraturstudien syftar därför till att undersöka hur parasitens prevalens i Sverige kan ha påverkats av denna strategi. Det visade sig att en tydligt ökad förekomst påvisats i Danmark, ett land som införde selektiv avmaskning redan år 1999. Därför är det möjligt att en framtida studie i Sverige kommer att visa samma resultat, även om andra tillämpande länder som exempelvis Tyskland ännu inte sett någon förändring. För att förebygga en prevalensökning är det viktigt att hästägare begär odling av träckprover så att stora blodmaskar konsekvent diagnostiseras och därefter behandlas vid minsta förekomst. Utebliven odling leder till att hästar med låga, positiva analysvärden (0 < x < 200 ägg/gram) lämnas oavmaskade, utan vetskap om en eventuell förekomst av stor blodmask. I nuläget innebär diagnostisering en två veckor lång larvodling, eftersom nya, snabba och känsliga metoder med PCR (polymerase chain reaction) ej fått genomslag ännu p.g.a. höga kostnader.
För att optimera användning av avmaskningsmedel och därmed minska påverkan på resistensutvecklingen är det även viktigt att hästägare skickar in träckprov vid rätt tid på året, d.v.s. i april-juni innan betessläpp. Om träckprov tas tidigare finns risken att de larver av S. vulgaris som infekterat hästarna på fjolårets bete inte hunnit utsöndra ägg. Målet bör därför vara att öka medvetenheten och förståelsen hos svenska hästägare om lämpligaste tidpunkt för träckprov och varför det är betydelsefullt att begära odling av dessa.

The large strongyle, Strongylus vulgaris, is considered the most pathogenic helminth in grazing horses. The larvae of S. vulgaris migrate through the arteries of the small intestine on their way of becoming adults, where obstruction of the blood flow is a potential risk. These obstructions can cause severe colic which often leads to death. The high prevalence of S. vulgaris were alarming back in the 60’s (80-100 %), but decades of anthelmintic use have led to a large decrease in prevalence which today is estimated to be 3-5 % in Swedish horses. Unfortunately, the frequent and massive use of anthelmintics like benzimidazoles has caused a growing anthelmintic resistance seen in small strongyles (Cyathostominae), helminths closely related to S. vulgaris. Currently, macrocyclic lactones are the only anthelmintic group with good effect against small strongyles. The growing resistance is supposed to be slowed down by new strategies, where selective treatment could play an important part. Selective treatment, or selective therapy, means that only horses that reach a predetermined threshold value are treated. The strategy is implemented in Sweden and some other countries within EU. For strongyles, anthelmintic treatment is recommended when the analysis exceed 200 eggs per gram (EPG). However, the implementation of selective treatment has also raised a concern that a higher prevalence of S. vulgaris is a possible outcome.
The aim of this study is therefore to examine how the prevalence of S. vulgaris in Sweden is affected by selective treatment. Denmark implemented the strategy already in 1999, and recent studies present an elevated prevalence of S. vulgaris on horse farms using selective treatment. In other countries like Germany it’s yet too early to see any impacts of the strategy. In Sweden, the strategy was implemented around 2006 and the development is therefore considered to have reached further than in Germany, but still not as far as in Denmark. The conclusion is that a future study of the occurrence of S. vulgaris in Sweden could state that the prevalence is increasing. To prevent an increasing prevalence, it is of great importance that horse owners choose to test specifically for large strongyles, by asking the lab for a two week coproculture which differentiates between small and large strongyles. Otherwise, there is risk that horses with low EPG values (0 < x < 200 EPG) will be left untreated despite infection with large strongyles. DNA-based methods using PCR (polymerase chain reaction) have been performed with great results, but aren’t frequently used yet because of the high cost.
Another important factor is the time of faecal sampling. Because of the lifecycle of S. vulgaris, the optimal time of sampling is before grazing period starts, between April and June. That is when it is most likely that large strongyles from last year’s pasture have started to shed eggs. An increased knowledge among horse owners about the right time of sampling could prevent unnecessary use of anthelmintics and therefore decrease spreading of resistance.