Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Uppsatsen är en undersökning om landskapets historiska utveckling kring den sörmländska gården Barksätter, som ligger utanför Katrineholm, och tidigare i (Östra) Vingåkers socken i Oppunda härad. Den är baserad på en modell för studier av historiska landskap av Clas Tollin (2004). Utgångspunkten för arbetet är undersökningar av historiska lantmäterikartor och detta har kompletterats av arkivstudier. Analys och tolkning av det historiska landskapet görs utifrån hur det formats av de naturliga processerna i samspel med människans ekonomiska brukande av sin miljö. Denna inriktning har i stor grad inspirerats av landskapshistorikerna Mårten Sjöbeck och Oliver Rackham.
I uppsatsen skildras olika typer av landskapsbruk som danat Barksätters landskap, såsom svedjande, lövängsbruk, lindbruk och åkerbruk. Arbetet är strukturerat efter några övergripande teman som utgår från landskapets markanvändning, nämligen äng, åker, tomt och bebyggelse, samt utmark. Som en bakgrund beskrivs även gårdens samhälls- och naturkontext, samt dess fastighetsstruktur.
Undersökningen visar att landskapet genomgått minst sju större förändringar från forntidens slut till våra dagar. I periodens början var denna del av Södermanland mycket glest bebyggd och området låg på en stor allmänning. Den första omställningen innebar att skogen röjdes och svedjades för skapandet av en så kallad säter eller stora utmarksängar. Nästa stora förändring skedde troligtvis vid övergången till medeltiden då en gård etablerades. Vid 1600-talets början omvandlades Barksätter till en storgård med mer framträdande bebyggelse och ett flertal underlydande landbogårdar. Skogen öppnades upp i betydligt större grad, och en mängd torp med små åkertäppor och slåtterland bröts upp. Under seklets slut höggs stora mängder skog bort och säteriets ängs- och åkermark vidgades betydligt. Hela gårdsbebyggelsen nyuppfördes och andra estetiska landskapsinslag som terrasserade trädgårdar fick sin form. På 1700-talet förhagades utmarken, och genom en större aktiv styrning av den uppväxande vegetationen omdanades området till ett i stora delar dominerande lövträdslandskap. Kring 1800-talets mitt ändrades landskapsbilden återigen i grunden, genom den nya tidens åkerbruk. Ängarna dikades ut och odlades upp. Åkerfälten vidgades i stor skala. Bebyggelsen blev mer omfattande och spreds ut mer än tidigare. Under 1900-talet lades de små torpen ner eller såldes. Skogsbruket blev viktigare och barrskogen blev återigen förhärskande. Kvarvarande strandängar utvecklades till alskog då slåttern övergavs.
Lika viktiga som dessa förändringar är att landskapets karaktär varit bestående under många perioder, och att flera drag i dagens landskap är av gammal ålder.

This essay is an inquiry on the historical landscape development of the Swedish farmstead Barksätter. It is based on a model for studies on historic landscapes by Clas Tollin (2004). Crucial to the study is examination of historical maps. Additionally several other types of records have been used, such as old accounts of the farm and assessment information from the Swedish state archives. Analysis and interpretation is done from the perspective of the landscape historians Oliver Rackham and Mårten Sjöbeck; that the historical landscape is examined from how it has been formed by natural processes in interplay with man’s economic use of the environment.
Several different types of traditional landscape cultivation methods which have formed the landscape of Barksätter are described, such as slash-and-burn, meadow customs and conventional farming methods. The essay is structured by a few themes, derived from the land-use of the landscape, i. e. meadow, field, ground plot and common land. As a background the wider context of the landscape and the property structure of the estate is described.
The examination shows that the estate has undergone seven larger landscape changes since the end of the Iron Age up to our times. In the beginning of the period this part of Sweden was very sparsley populated, but this particular spot was disforested and shore meadows were established. In the beginning of the Middle Ages a farm was established, and part of the meadows were turned into fields. The next major landscape transformation was executed in the beginning of the 17th century when the farm was turned into a noble manor. New prominent buildings were erected, a lot of the forest was cleared and a large number of crofts were established. During the latter part of the century the manor was once again rebuilt after a fire. It was ameliorated with terraced gardens, and the meadows and fields were greatly expanded on previously forested grounds. In the 18th century the common land was enclosed for pastures. New growth of trees were then regulated, and slash-and-burn in combination with removal of conifers changed the appearance of the landscape into a broad-leaved dominated area. The next overturn of the landscape was the agricultural revolution, beginning to leave its marks around 1850 and onwards. The arable land was widely expanded on a big scale at the expense of drained meadows and pastures. The settlement buildings grew in number, scale and dispersion. During the 20th century the crofts were sold or abandoned. Forestry became the dominant economic direction of the estate, and once again the conifer forest rose. The old croft plots and the broadleaved pastures were planted with spruce and pine. A few remaining shore meadows were abandoned and turned by natural processes into alder forests.
Although the landscape has changed several times, it has also for long periods been stable. Much of today’s landscape characteristics are the result from previous historical periods.