Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

SAMMANFATTNING
Mastit är en multifaktoriell sjukdom som orsakar stora förluster för dagens högproducerande mjölkbesättningar. Vid subkliniska mastiter sker förlusterna främst genom förlorad avkastning över tiden. I Sverige rekommenderas riktad
intramammär sintidsbehandling med antibiotika vid sub-kliniska mastiter. Syftet med denna studie var att studera den bakteriologiska effekten av riktad sintidsterapi.
Effekten av sintidsbehandlingar vid Jälla försöksbesättning studerades med hjälp av data från åren 1997-2008. Det studerade materialet bestod av 152 kor med sammanlagt 201 laktationer varav 58 % hos SRB och 42 % hos SLB. Vid 125 av
dessa laktationer förelåg infektion med en juverpatogen vid provtagning av juverfjärdedelsmjölk 2 veckor innan planerad sinläggning i totalt 137 juverdelar.
Bakteriologisk uppföljning skedde 1 vecka efter kalvning för 79 juverdelar och för 143 juverdelar 4 veckor efter kalvning. För 76 juverdelar fanns uppföljning både 1 och 4 veckor efter kalvning.

• Andelen koagulasnegativa stafylokocker (KNS) var extremt hög i besättningen jämfört med uppgifter avseende hela landet. En förklaring kan i alla fall delvis vara den rutinmässiga bakteriologiska undersökningen av alla
juverdelar inför sinläggningen och därmed diagnos av KNS infektioner som inte diagnostiseras om provtagning endast sker vid misstanke om infektiös subklinisk mastit vilket är regel i en normalbesättning.
• Vid uppföljning av sintidsbehandling 1 vecka efter kalvning var 89 % av de före sintiden infekterade juver-delarna bakteriologiskt negativa. Motsvarande resultat vid uppföljning 4 veckor efter kalvning var 91 %.
• Om resultatet delas upp på ras var 91 % av juverdelarna hos SRB bakteriologiskt negativa 1 vecka efter kalvning medan motsvarande siffra för SLB var 85 %.
• Bland kor som behandlats under sintiden mellan 1:a och 2:a laktation sågs 94 % bakteriologiskt negativa juverdelar vid uppföljning 1 vecka efter kalvning och bland kor med högre laktationsnummer, 85 %. Kvarstående infektion 1
vecka efter kalvning, sågs endast hos kor med laktationsnummer ≥3.
• Underlaget är för litet för att analysera skillnader i behandlingsresultat på bakterienivå. Generellt sågs dock ett gott behandlingsresultat för samtliga förekommande bakterier. Den enda juverpatogen där kvarstående infektion
sågs 1 vecka efter kalvning var Staphylococcus aureus Pc+.
• I besättningen orsakas i genomsnitt 33 % av den totala utslagningen primärt av juverhälsoproblem vilket är jämförbart med medelvärdet för landet i stort. Dock har hela 54 % av den årliga utslagningen juverhälsa som bidragande utslagningsorsak. Fördelningen är här 45 % för SRB och för SLB hela 59 %.

Behandlingsresultaten i den här studien var goda och förefaller vara lika bra eller bättre än vad som anges i litteraturen. Nyinfektionsfrekvensen de första veckorna
efter kalvning var låg. Resultaten var generellt något bättre för SRB än för SLB och dessutom bättre för yngre än för äldre kor vilket överensstämmer väl med tidigare registrerade och publicerade data för raser och laktations-nummer.