Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Several techniques are used to sample juvenile salmonids in lotic environments. Electrofishing is by far the most commonly used method on the Scandinavian peninsula. As
restoration of stream habitat is becoming increasingly popular, electrofishing is consequently being used to assess the effects of restoration on juvenile brown trout and Atlantic salmon. Electrofishing requires a number of assumptions regarding the movements of the target species. This study scrutinized a few of those assumptions to find out whether current electrofishing-based monitoring methods are appropriate in restored tributaries to the Vindel river in Northern Sweden. By sampling juvenile trout and salmon in two different tributaries, providing them with PIT-tags and releasing them into specific locations of the streams the within-stream-movements of the fish were studied. PIT-tag antennas were used to monitor any potential outward migration from the streams. Several of the tagged fish were detected to migrate out of the electrofishing reaches they were originally caught in. Body length of the fish did, to a small extent, differ between individuals with different migration patterns. Salmon showed a more concentrated period of outmigration compared to trout. One of the tributaries had a considerably larger outmigration from the stream compared to the other. These findings are discussed in relation to future electrofishing-based monitoring.

Ett flertal metoder finns tillgängliga för att göra stickprov på juvenila salmonider i vattendrag. I Skandinavien är elfiske den klart vanligaste metoden. Restaurering av habitat i vattendrag är nuförtiden ett populärt ingrepp och elfiske används för att bedöma hur
restaureringsåtgärderna påverkar tätheten av unga laxar och öringar. Elfiske kräver ett antal antaganden angående fiskarnas rörelser. Denna studie granskade några av dessa antaganden för att ta reda på huruvida elfiske är en lämplig metod för utvärdering av restaurerade biflöden till Vindelälven i Västerbottens län. Genom att fånga unga öringar och laxar i två olika bäckar, förse dem med passiva sändare och släppa ut dem på bestämda platser i bäckarna studerades fiskarnas rörelser inom biflödena. Antenner placerades där bäckarna rinner ut i Vindelälven för att registrera de fiskar som eventuellt skulle komma att lämna
bäckarna. Flera av de märkta fiskarna lämnade de elfiskesektioner de ursprungligen hade fångats i. Längden på fiskarna skilde sig marginellt mellan individer med olika
rörelsemönster. Jämfört med öringarna vandrade laxarna ut under en högst begränsad tidsperiod. Antalet fiskar som vandrade ut skillde sig betydligt mellan de två bäckarna.
Resultaten diskuteras i förhållande till framtida elfiskebaserade utvärderingar av restaureringsprojekt.