Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Stocking of brown trout eggs Salmo trutta L. and construction of spawning beds are common measures in habitat restored streams. However, knowledge about how young-ofthe-year (YOY) trout disperse from stocking points and spawning beds, and how it relates to biotic and abiotic factors, are sparse. This study was conducted to explore dispersal differences among families, if dispersal is restricted to a limited area, if habitat characteristics have an impact on the dispersal, and if trout managers have to take YOY trout dispersal into account for successful restoration. Dispersal of YOY trout was investigated at the end of the first growing season in a stream in northern Sweden where the former trout population had been depleted. Trout eggs from eight families were stocked in three stocking points in March 2015. In August and September 2015 the trout were located by the means of electrofishing. Body length was measured and tissue samples were collected from the anal-fin. A DNA analysis using Single Nucleotide Polymorphism (SNP) markers was conducted to confirm origin of the individuals. More individuals were dispersed downstream than upstream and the majority of the individuals stayed within a distance of 200 m from the stocking point. Body length and dispersal direction did not have any effect on the distance dispersed. Only one of the families showed a different dispersal pattern than the others, individuals did not stay in the direct vicinity of the stocking point and were aggregated further downstream than other families. Habitat characteristics were found to have an impact on the number of trout located at specific stream sections and on the dispersal distance. These findings can make restoration projects more successful as they facilitate trout managers to find strategic egg stocking points.

Vid habitatrestaurering av vattendrag är återskapande av lekbottnar och utsättning av öringsrom Salmo trutta L. vanliga åtgärder. Dock är kunskapen om hur årsöringar sprider sig från lekbottnar och utsättningspunkter, och hur det kan relateras till biotiska och abiotiska faktorer, begränsad. Denna studie har utförts för att undersöka spridningsskillnader mellan familjer av öring, om spridning är begränsad till ett specifikt område, om habitat har en påverkan på spridning och om hänsyn bör tas till årsöringars spridningsmönster i restaureringsprojekt. Årsöringarnas spridning undersöktes i slutet av första tillväxtsäsongen i ett vattendrag i norra Sverige som inte hade någon befintlig öringspopulation. I mars 2015 sattes rom från åtta familjer ut i tre olika utsättningspunkter. Under elfisken i augusti och september 2015 mättes öringarnas kroppslängd och vävnadsprover togs från analfenan. En DNA analys utfördes med hjälp av Single Nucleotide Polymorphism(SNP)- markörer för att fastställa vilka familjer individerna tillhörde. Fler individer spred sig nedströms än uppströms. Majoriteten av alla individer spred sig inte längre än 200 m från utsättningspunkten. Kroppslängd och spridningsriktning visade sig inte ha någon effekt på spridningsavståndet. En av familjerna uppvisade ett avvikande spridningsmönster i jämförelse med de andra familjerna, individerna stannande inte i utsättningspunktens direkta närhet och de var aggregerade längre nedströms än de andra familjerna. De undersökta habitatvariablerna visade sig ha en påverkan på antalet öringar i habitatet och spridningsavståndet. Resultatet av denna studie kan underlätta vid restaureringsarbeten genom att fungera som underlag för lämplig placering av romutsättningspunkter.