Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Det svenska varmblodet (SWB) avlas för att kunna vara konkurrenskraftig på internationella tävlingsbanor i hoppning, dressyr eller fälttävlan. Det är därför av hög vikt att rasen fortsätter att utvecklas för att kunna nå upp till denna nivå. Unghästar kan bedömas i två unghästtester, 3-årstest och kvalitetbedömning. Det finns inga tidigare studier gjorda på hur olika delegenskaper i kvalitetbedömningens hoppmoment påverkar det slutliga hoppbetyget. Syftet med det här arbetet var att analysera hopprotokoll från kvalitetbedömningar 1983-2005 och skatta arvbarheter för ingående egenskaper och genetiska korrelationer mellan dessa egenskaper och hästens totalbetyg i hoppning.

Totalt ingick 7812 hästars resultat i studien. Protokollen fanns digitaliserade sedan Jönssons (2013) studie av hälso- och exteriördelarna av kvalitetsbedömningen. Det fanns 18 delegenskaper uppdelade i ”förtjänst” och ”brist” samt betyg för ’Teknik och hoppförmåga’ och ’Temperament och allmänt intryck’. De två betygen gavs på en skala 1-10 i relation till avelsmålet.

Delegenskaperna analyserades som 0/1-egenskaper men även omvandlat till mer linjära egenskaper på en tregradig skala. Materialet bearbetades och analyserades med SAS och DMU. I djurmodellen som användes ingick fixa effekter för egenskaperna kön, ålder, kombination av bedömningsplats och bedömningsår samt typ av hoppning (löshoppning eller uppsutten hoppning). Resultatet från studien tydde på att en egenskap oftare bedömdes som en förtjänst än en brist, vanligast var dock att egenskapen inte kryssades i för att vara något av dem. För de flesta förtjänstegenskaper och bristegenskaper var arvbarheten låg, även omvandlat till den underliggande skalan. Medelhög arvbarhet skattades för egenskaperna ’kapacitet stor’, ’kapacitet svag’, ’ benteknik fram god’ och ’benteknik god’. För de linjärt omvandlade egenskaperna nådde endast ’kapacitet’ medelhög arvbarhet. Betyget för hopptemperament uppvisade låg arvbarhet och för hoppteknik skattades medelhög arvbarhet vilket stämmer överens med tidigare studier på området.
Alla linjärt omvandlande egenskaper uppvisade starka genetiska korrelationer med betygen hopptemperament eller hoppteknik utom egenskapen ’sansad/hetsig’ där korrelationen inte var signifikant. Den egenskap som hade starkast korrelation till hoppteknikbetyget var hästens ’balans’ vid hoppning. För hästens hopptemperament visade sig hästens ’förtroende’ ha starkast korrelation. Dessa resultat antyder att den nyligen införda linjära beskrivningen i kvalitetsbedömningen från och med år 2014 bör fungera bra som ett komplement till den vanliga bedömningen.

The Swedish warmblood is bred to be internationally competitive in the Olympic equestrian disciplines showjumping, dressage or eventing. It is therefore important that the breed continues to develop to reach this level. Young horses can be evaluated in two field tests, a test for 3-year-olds and the Riding Horse Quality Test (RHQT). There are no previous studies on how the assessed traits in the show jumping part of the RHQT affect the final show jumping score. The aim of this study was to analyse the show jumping protocol from the RHQT from year 1983-2005 and estimate the heritabilities for included traits and genetic correlation between these traits and the horse’s score for jumping technique and temperament for jumping.

Results from 7812 horses evaluated in RHQT were used in the study. The material was digitalised in connection to Jönssons (2013) study on the health- and conformation parts of the RHQT. There were 18 traits divided into ”strengths” and ”weaknesses” related to the scores for ‘Technique and jumping ability’ or ‘Temperament and general impression’. The two latter scores were rated on a scale of 1-10 in relation to the breeding goal.

The traits were analysed as 0/1 traits but also transformed into more linear traits on a scale from 1 to 3. The material was edited and analysed using SAS and DMU. The animal model that was used included the fixed effects of sex, age, combination of location and evaluation year and the type of jumping (lose jumping or under rider).The result from the study showed that strengths were more often recorded than weaknesses for the traits, but most often neither strengths nor weaknesses were marked. For most strengths and weakness traits the heritabilities were low, even on the underlying scale. The traits ‘capacity big’, ‘capacity week’, ‘technique leg good’ and ‘technique front leg good’ reached moderate high heritabilities. For the linear evaluated traits only the trait ‘capacity’ reached a moderate high heritability. The jumping temperament score had low heritability and the jumping technique had moderate high heritability, which is in good agreement with previous studies.

The genetic correlations between all the traits transformed into linear traits and the score for jumping temperament or jumping technique were high, except for the trait ‘well balanced/heated’ that was not significant. Considering this all of the traits should have a high effect on the final jumping score. The trait that had the highest correlation with jumping technique was the horse’s ‘balance in jumping’. For the jumping temperament the horse’s trust in the rider was strongest correlated. These results indicate that the new linear evaluation now included in the RHQT from 2014 should be a good compliment to the ordinary evaluation.