Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Smärtlindring är idag en viktig del av det veterinära yrkesutövandet. För god smärtlindring krävs, förutom kunskap om analgetiska preparat och smärtfysiologi, en god förmåga att smärtbedöma sina patienter vilket inte är helt enkelt. Att bedöma smärta genom att tolka beteende är ett vanligt sätt att bedöma smärta men är en metod som påverkas av många faktorer. Att bedöma djurets svar på analgetisk behandling liksom att använda sig av färdiga smärtbedömningsprotokoll eller smärtskalor är vanligt vid smärtbedömning, metoder som huvudsakligen bygger på just beteendetolkning. Att kombinera beteendeobservationer med objektiva mätmetoder är att föredra och sådana som används i detta syfte är bl.a. att mäta mekaniskt nociceptivt tröskelvärde samt olika fysiologiska markörer.

Kastration är ett vanligt operativt ingrepp som ofta utförs på friska hundar i olika syften och utgör därmed ett bra ingrepp för att studera smärta. Kastration anses orsaka måttlig smärta och har visat sig ge både förändringar i hundars beteende och fysiologiska parametrar. Det finns många olika kirurgiska tekniker och metoder för kastration av tik och hanhund liksom rekommendationer kring perioperativ smärtlindring i samband med detta.

Detta examensarbete syftade till att öka kunskapen om smärtbedömning och smärthantering i samband med kastration på hund vilket utfördes genom två olika delstudier. I den första delstudien ombads smådjurspraktiserande veterinärer i Sverige genom en digital enkät svara på hur de bedömer och hanterar smärta i samband med kastration på hund, hur de kastrerar samt vilka rutiner som finns kring detta på arbetsplatsen. Majoriteten av de 73 svarande hade jobbat 0-10 år samt var kvinnor. Svarsresultaten pekade mot att ämnet smärta idag har en större plats i den svenska kåren där kunskaperna om och användandet av analgetika har ökat. Beteendetolkning var den vanligaste metoden för att bedöma smärta och många svarande nämnde samma typ av beteenden de förknippade med smärta. Förekomst av rutinmässig smärtbedömning var ovanlig. Nästan alla svarande kastrerade tikar med ovariohysterektomi och hanhundar med prescrotalt snitt på betäckt funikel. De flesta svarande gav liknande premedicinering inklusive preoperativ analgesi till tik och hanhund. Intraoperativ analgesi i form av lokalbedövning användes av de flesta svarande men var vanligare till hanhund. Gällande postoperativ analgesi gavs NSAIDs i lika stor utsträckning till både tik och hanhund, flera gav opioider till tik. Bland de som angav antal dagar eller givor för postoperativ smärtlindring skiljde sig detta inte nämnvärt mellan tik och hanhund varken gällande NSAIDs eller opioider. Det var ovanligt att hundar, oavsett kön, fick stanna kvar på kliniken en natt efter kastrationen.

I den andra delstudien tog djurägare till tre tikar och två hanhundar urinprover före kastration och upp till tre veckor efter. Dessa analyserades avseende kortisol, serotonin och kreatinin där det sistnämnda användes för att korrigera för urinens koncentration. Framförallt djurägare men även student och djurhälsopersonal fyllde även i ett protokoll under samma tidsperiod avseende smärttypiska beteenden och dessa analyserades ihop med urinproverna för att se om någon korrelation kunde ses i uppvisat smärtbeteende och fysiologi. Kortisol är ett stresshormon som setts öka vid kirurgirelaterad smärta och serotonin har setts ha kopplingar till beteende samt har funktioner i kroppens smärtsignalsystem. Kortisol förväntades öka efter kastration och serotonin minska. Två av tikarna hade markant högre kortisolnivåer dagen efter kastration vilket skulle kunna spegla stress och/eller smärta från kastrationsdagen. Från den tredje tiken saknades urinprov dagen efter operation. I övrigt var det en låg grad av samstämmighet mellan förväntade fysiologiska förändringar och beteendeförändringar. Samtliga hundar uppvisade en eller flera beteendeförändringar efter kastration, vilka kunde tolkas som smärta och som för alla hundar var borta efter 1-2 veckor.

Vidare studier krävs för att säkrare kunna uttala sig om smärtrelaterade fysiologiska förändringar i samband med kastration på hund och dess korrelation med beteende. Intressant vore att ta liknande prover under en längre tid före och efter, samt med tätare intervall runt själva kastrationen. Att addera en objektiv mätmetod, såsom en algometer som mäter nociceptivt tröskelvärde, vore intressant liksom att studera om ras, ålder eller kön inverkar på fysiologi och/eller beteende. Anestetiska och analgetika kan mycket väl påverka fysiologin vilket vore intressant att studera genom att t.ex. jämföra två olika protokoll. Ett stort hundmaterial krävs dock för att genomföra studier likt de nyss föreslagna.

Pain management is today an important part of the veterinary profession. Knowledge of analgesic drugs and pain physiology is needed as well as good ability to assess pain in animal patients in order to provide good analgesia. A common method to assess pain is to interpret the behaviour. However, animal’s behaviour as well as pain-specific behaviour is influenced by many factors.Other methods to assess pain, which largely covers behaviour interpretation, are to study the animal's response to analgesic treatment or to use a pain assessment protocol or a pain scale. To combine behavioural observations with objective methods are preferred and some, which are used for this purpose, include: measuring the mechanical nociceptive threshold and various physiological markers.

Gonadectomy is a common operational procedure often performed in healthy dogs and thereby represents a good intervention for the study of pain. The reason for gonadectomy varies. Gonadectomy is considered to cause moderate pain and has been shown to both change dogs' behaviour and physiological parameters. There are many different surgical techniques and methods of gonadectomy of bitches and male dogs as well as recommendations regarding perioperative pain management.

The purpose with this study was to increase the knowledge of pain assessment and pain management during gonadectomy in dogs. The study was performed by two different parts; In the first part a digital questionnaire was made and veterinarians working with small animals in Sweden were asked questions how they assessed and managed pain associated with gonadectomy in dogs, which surgical technique they commonly used and what routines their workplace had of handling these patients. The majority of the 73 respondents had worked 0-10 years and were women. The results of the questionnaire indicated that the topic pain today has a large place among Swedish veterinarians and that the knowledge and use of analgesics has increased. Among those who answered were behaviour interpretation the most common method for assessing pain and many veterinarians mentioned the same types of behaviour they associated with pain. Assessment of pain on routine was unusual at the respondents’ workplaces. Almost all respondents used ovariohysterectomy on bitches and castrated males using closed technique with prescrotal cut. The premedication, which often was given including preoperative analgesia to bitches and male dogs, was similar. Many used intraoperative analgesia in the form of local anaesthetic, which was slightly more common for male dogs. Regarding postoperative analgesia both bitches and male dogs got NSAIDs equally but opioids was slightly more common given to bitches. Number of days or the total amount of administration of postoperative pain relief did not differ significantly between bitches and male dogs neither existing NSAIDs nor opioids. It was unusual that dogs, regardless of gender, stayed one night at the clinic after gonadectomy.

In the second part of the study pet owners took urine samples and filled in a behaviour protocol before gonadectomy and up to three weeks after. Three bitches and two male dogs participated. The urine was analysed for cortisol, serotonin and creatinine, the latter was used
to correct for urine concentration. In addition student and veterinary nurses filled in the protocol at some specific occasions. The protocol contained pain typical behaviours and these were analysed together with urine samples to see if any correlation could be seen between pain behaviour, estimated pain grade and physiology. Two of the bitches had significantly higher cortisol levels the day after gonadectomy, possibly reflecting stress and/or pain from the gonadectomy. There was unfortunately no urine sample from the third bitch on the first postoperative day. Regarding the other dogs it was difficult to correlate behavioural changes with physiological. All dogs showed behavioural changes after gonadectomy, which could be interpreted as caused by pain. All these changes had disappeared 1-2 weeks after gonadectomy in all five dogs.

Further studies are needed to be able to detect connections between pain-related physiological changes and behaviour in dogs during gonadectomy. It would be interesting to take similar samples for an extended period of time before and after, as well as more frequently around the actual gonadectomy. Adding an objective method, such as an algometer measuring nociceptive threshold would be interesting and also to study if breed, age or gender influence the physiology and/or behaviour. The choice of anaesthetic and analgesic treatment may also influence physiology and comparison of different protocols through a similar study would be interesting. However, such studies require participation of a large number of dogs.