Home About Browse Search
Svenska


Johannesson, Melinda, 2016. Immunohistokemisk evaluering av hundallergenerna Can f 1, Canf 2 och Can f 3 i vävnad hos hund. Second cycle, A2E. Uppsala: SLU, Dept. of Clinical Sciences

[img]
Preview
PDF
2MB

Abstract

Pälsdjursallergi och däribland allergi mot hundar drabbar både barn och vuxna och är relativt vanligt förekommande i den industrialiserade delen av världen. I dagsläget finns kännedom om sex hundallergener varav fyra utgörs av lipokaliner, en viktig proteinfamilj i allergensammanhang. Bland de sex allergenerna finns även albumin och ett kallikrein. Hundsaliv ses idag som en viktig källa till allergenspridning, dels via kontakt med hundsaliv men även via spridning av saliv till hundens päls när hunden slickar sig varpå allergenerna överförs till miljön med päls och mjäll. I dagsläget saknas studier där allergenförekomst i olika vävnader hos hund har studerats med immunohistokemi. I denna studie har därför immunohistokemisk evaluering av tre av de idag kända allergenerna, Can f 1, Can f 2 och Can f 3, genomförts i tunga och hud från 14 hundar samt parotisspottkörtel från 10 hundar. I studien användes Vectastain Elite Mouse IgG ABC Kit, 3-3’-diaminobenzidine tetrahydrochloride för antigendetektion samt primärantikroppar i form av mus-IgG framtaget mot rekombinanta former av Can f 1 och Can f 2 samt naturligt Can f 3.
Resultatet visar på en tydlig detektion med anti-Can f 1-antikropparna i tungans epitel (13/14 hundar) samt i mindre grad i viabla epidermis (4/14) och hårfollikelceller (5/14). En tydlig detektion med anti-Can f 3-antikropparna var vanligt förekommande i bindvävsstrukturer i samtliga tre undersökta vävnader. Anti-Can f 3 gav även upphov till detektion av varierande grad i viabla epidermis (13/14), basalmembran mellan epidermis och dermis (14/14) och runt hårfolliklar (14/14), samt i hårfollikelceller (14/14). Någon tydlig detektion kunde inte påvisas med anti-Can f 1 och anti-Can f 2 i parotisspottkörtelns sekretoriska delar. En svagare detektion i körtelns bindvävsstrukturer, som var starkare/intensivare jämfört med kontroller, kunde dock ses med anti-Can f 1 (7/10).
Allergenförekomst i saliven med senare spridning över hundens hud och päls skulle kunna förklara antigendetektionen med anti-Can f 1 i tungepitel respektive viabla epidermis och hårfollikelceller. Detta via diffusion in i cellerna från saliven. Även produktion av Can f 1 i dessa lokalisationer är en tänkbar orsak till detektionen. Albumin förekommer även extravaskulärt, varför detektionen i bindvävsstrukturer med anti-Can f 3 kan motsvaras av förekomst av albumin/Can f 3. Detektionen med anti-Can f 3 i övriga hudstrukturer kan vara orsakad av diffusion av allergenet från bindväven.
Grad av antigendetektion tenderade till att variera mellan olika hundar, vilket skulle kunna relateras till individuella skillnader i utsöndring av allergener och allergenförekomst hos olika hundindivider. Det ofta framförda resonemanget att hundallergiker tål vissa hundar men inte andra skulle kunna relateras till detta. Frånvaron av tydlig detektion med anti-Can f 1 och anti-Can f 2 i parotisspottkörtlens sekretoriska delar motsäger inte allergenförekomst i denna lokalisation, utan talar snarare för behovet av fortsatt utveckling av metoden för att möjliggöra framtida allergendetektion i denna vävnad.

,

Dog allergy and allergy to furry animals in general is relatively common in the industrialized part of the world. Up until today six different allergens have been identified in the dog, four of them belonging to the lipocalin protein family, one consists of dog albumin and the last one is a kallikrein. Dog saliva is considered to be a major allergen source, partly by direct contact with saliva, but also through spreading of saliva to the fur when the dog is grooming. Subsequent shedding of dander and fur spreads allergen to the environment. The present study sets out to evaluate the presence of three different dog allergens, Can f 1, Can f 2 and Can f 3, in tongue and skin from 14 dogs and parotid gland from 10 dogs. In the study we used the Vectastain Elite Mouse IgG ABC Kit, 3-3’-diaminobenzidine tetrahydrochloride for antigen detection and IgG primary antibodies produced in mice against recombinant forms of Can f 1 and Can f 2 and the natural form of Can f 3.
We could see a clear detection with the anti-Can f 1 antibodies in tongue epithelium (13/14) and to a lesser extent in viable epidermis (4/14) and cells of hair follicles (5/14). Anti-Can f 3 gave a distinct detection in connective tissue in all three organs studied. With anti-Can f 3, a detection of variable degree was also seen in viable epidermis (13/14), basement membrane beneath epidermis (14/14), basement membrane around hair follicles (14/14) and in cells of hair follicles (14/14). With anti-Can f 1 and anti-Can f 2, no clear detection was seen in the secretory parts of the parotid gland. However, detection more intense than with the negative controls was seen in connective tissue within the gland with anti-Can f 1 (7/10).
The presence of allergens in saliva with subsequent spreading to the dog’s hair and skin could explain the antigen detection seen with anti-Can f 1 in tongue epithelium, viable epidermis and cells of hair follicles, if spreading of allergens into these locations by means of diffusion is considered a possibility. Production of Can f 1 in these cells may also be considered as a cause to the detection seen. Albumin is present in the extravascular compartments and detection with anti-Can f 3 in connective tissue can therefore be caused by presence of the allergen. The detection seen with anti-Can f 3 in other locations of the skin is possibly caused by diffusion of the allergen from the surrounding connective tissue.
The level of antigen detection seemed to vary between different dogs, which could mirror individual differences in allergen expression and spreading amongst dogs. This could be in accordance with the often clamed situation whit people allergic to dogs seeming to react to some dogs while tolerating others. The absence of antigen detection with anti-Can f 1 and anti-Can f 2 in the secretory parts of the parotid gland does not contradict the presence of these allergens in the gland. Instead it prompts for further development of the detection method used in this study, to enable future allergen detection in this tissue.

Main title:Immunohistokemisk evaluering av hundallergenerna Can f 1, Canf 2 och Can f 3 i vävnad hos hund
Authors:Johannesson, Melinda
Supervisor:Bergvall, Kerstin
Examiner:Hamlin, Helene
Series:Examensarbete / Sveriges lantbruksuniversitet, Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap, Veterinärprogrammet
Volume/Sequential designation:2016:28
Year of Publication:2016
Level and depth descriptor:Second cycle, A2E
Student's programme affiliation:VY002 Veterinary Medicine Programme 330 HEC
Department:(VH) > Dept. of Clinical Sciences
Keywords:hundallergener, Can f 1, Can f 2, immunohistokemi, hud, tunga, parotisspottkörtel
URN:NBN:urn:nbn:se:slu:epsilon-s-5181
Permanent URL:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-s-5181
Subjects:Animal physiology and biochemistry
Human medicine, health, and safety
Language:Swedish
Deposited On:02 Mar 2016 11:11
Metadata Last Modified:02 Mar 2016 11:11

Repository Staff Only: item control page

Downloads

Downloads per year (since September 2012)

View more statistics

Downloads
Hits