Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Trädgårdsblåbär
är
ett
samlingsnamn
för
Vaccinium
corymbosum,
V.
angustifolium,
V.
ashei
och
olika
hybrider
mellan
dessa
arter.
Ericoid
mykorrhiza
kallas
symbiosen
mellan
växter
i
familjen
Ericaceae
och
sporsäcksvampar.
Svampen
bildar
hyfnystan
i
hårrotens
epidermisceller
som
sedan
växer
ut
ur
cellerna
och
ut
i
marken.
Svamparna
hjälper
till
med
nedbrytningen
av
organiskt
material
genom
att
producera
enzymer
som
ökar
mineraliseringen.
Näringen
kan
sedan
transporteras
till
växtens
rötter
av
svamphyferna.
I
utbyte
förser
växten
svamparna
med
kol.
Många
odlingsfaktorer
påverkar
varandra
i
mykorrhizabildningen.
I
denna
litteraturstudie
har
faktorerna
jord,
gödsling,
marktäckning,
sort
och
ympning
diskuterats.
Ett
pH-­‐värde
mellan
4,0
-­‐
5,5
är
optimalt
för
odling
av
trädgårdsblåbär.
Är
pH-­‐värdet
lägre
än
4,0
medför
detta
en
högre
tillgänglighet
av
aluminium
vilket
kan
skada
rötterna.
Ett
högre
pH-­‐värde
än
5,5
minskar
tillgängligheten
av
järn
och
mangan
och
bristsymptom
kan
uppkomma.
Blåbär
som
växer
på
jordar
med
en
hög
halt
organiskt
material
har
i
regel
en
hög
mykorrhizainfektion.
Blåbärens
rötter
är
känsliga
för
höga
halter
av
kväve,
och
en
för
hög
halt
tillsatt
kväve
kan
minska
mykorrhizainfektionen,
speciellt
hos
unga
plantor.
Användning
av
organisk
marktäckning
medför
ett
större
behov
av
kvävetillförsel
eftersom
mycket
av
markens
kväve
används
av
nedbrytande
mikroorganismer.
Marktäckning
med
torv
har
visat
ge
en
ökad
tillväxt
hos
blåbär.
I
Sverige
odlas
mest
arterna
V.
corymbosum
och
V.
angustifolium
och
inom
dessa
två
arter
sorter
som
klarar
av
lägre
temperaturer.
I
litteraturstudien
har
fyra
sorter
som
är
vanliga
i
svensk
odling
jämförts.
Slutligen
diskuteras
metoden
ympning,
där
man
genom
att
ympa
in
mykorrhizasvampar
på
blåbärens
rötter
kan
öka
mykorrhizainfektionen.
Mykorrhizabildningen
varierar
mellan
olika
sorter
och
isolat.
Litteraturstudien
visar
att
man
kan
påverka
mykorrhizabildningen
med
hjälp
av
olika
odlingsfaktorer
som
alla
samspelar
med
varandra.

Blueberries
consists
of
the
species
Vaccinium
corymbosum,
V.
angustifolium,
V.
ashei,
and
a
number
of
hybrids
between
these
three
species.
Ericoid
mycorrhiza
is
the
symbiosis
between
plants
of
the
Ericaceae
family
and
mainly
Ascomycota
fungi.
The
fungi
invades
the
periderm
cells
in
the
hair
roots
and
form
mycelial
coils.
The
hyphae
then
grow
out
into
the
soil.
The
fungi
helps
with
the
decomposing
of
organic
matter
by
releasing
enzymes
that
increase
mineralization.
The
hyphae
then
transport
the
nutritients
into
the
blueberry
roots.
In
exchange,
the
plant
provides
carbon
to
the
fungus.
Many
growth
factors
affect
each
other
in
the
mycorrhiza
formation.
In
this
literature
review
soil,
fertilization,
mulching,
cultivar
and
inoculation
have
been
discussed.
A
pH-­‐value
within
the
range
4.0
–
5.5
is
optimal
for
growing
blueberries.
If
the
pH-­‐value
is
lower
than
4.0,
a
higher
rate
of
aluminium
will
be
available
for
the
plant
and
this
could
damage
the
roots.
A
higher
pH-­‐value
than
5.5
reduce
the
available
iron
and
manganese
in
the
soil
and
deficiency
symptoms
may
occur.
Blueberries
that
grow
on
soils
that
contain
of
a
high
degree
of
organic
matter
normally
have
a
high
mycorrhizal
infection.
The
roots
are
sensitive
to
high
levels
of
nitrogen,
and
higher
concentrations
can
decrease
the
mycorrhizal
infection,
especially
for
younger
plants.
When
using
mulches,
a
higher
fertilizer
rate
is
required
since
a
lot
of
the
soil
nitrogen
is
used
by
microorganisms
degrading
the
mulch.
In
Sweden,
cultivars
of
V.
corymbosum
and
V.
angustifolium
that
manage
low
temperatures
are
most
commonly
grown.
In
this
literature
review
four
different
cultivars,
common
in
swedish
commercial
cultivation
are
being
compared.
Lastly,
the
method
of
inoculation
is
being
discussed.
Mycorrhizal
infection
can
be
increased
by
inoculation
with
mycorrhizal
fungi.
The
literature
review
shows
that
one
can
affect
mycorrhizal
infection
by
optimizing
different
growth
factors,
which
are
all
interacting
with
one
another.