Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Schisandra chinensis är en tvåhjärtbladig växt och ingår i familjen Schisandraceae och i släktet Schisandra. Släktet innehåller ett tjugotal arter som är klätterväxter. Blommorna är oftast enkönade, blomställningen är enkel. Frukten är ett aggregat och är fäst längs med den förlängda blomaxeln. Inom medicin är det främst S. chinensis som använts. Växtens hemvist är i nordöstra Kina, Korea, östliga delen av Ryssland och norra Japan.

I kinesisk medicin anses S. chinensis ha effekt på lungor, lever och njurar. Växten har använts för en rad olika åkommor. Den anses vara ett allmänt stärkande medel. I Kina pågår forskning om S. chinensis.

Ryska vetenskapliga studier av S. chinensis har gjorts från 1940- fram till 1960-talet. Verksamma ämnen i växten, som kunnat isoleras, speciellt från bär och frön, är framför allt lignaner. Lignaner är en grupp ämnen som har sitt ursprung i aminosyran fenylalanin och tillhör växtens sekundära metaboliter. Sekundära metaboliter är växtens försvarsämnen. I kroppen fungerar de som antioxidanter. Lignaner räknas till de så kallade adaptogenerna. En adaptogen är i alternativmedicinen en kategori av biologiskt aktiva ämnen (av naturligt ursprung) som bidrar till att öka organismens förmåga att anpassa sig till negativa faktorer i omgivningen och undvika skador från sådana faktorer.

För att odla S. chisandra rekommenderas en väldränerad , men fuktighetshållande jord, odlingszon I - III. Odlingskraven liknar de för vinodling. Tillförsel av växtnäring behövs och ett extra tillskott av fosfor kan behövas under bärtillväxten.

Schisandra chinensis tillhör de basala angiospermerna, dvs de primitiva blomväxterna. Hos dem är fröets grobarhet låg. Svårigheter finns att få bra plantmaterial att utgå ifrån, dels på grund av att vilda exemplar blir allt svårare att få tag på, dels för att växten är svår att fröföröka. Att föröka plantorna vegetativt är mer framgångsrikt, men bara 40 – 50 % rotar sig. Sticklingsförökning av mjuka årsskott är den bästa förökningsmetoden för sticklingar. I försök med mikroförökning har material från blomknoppar visat sig fungera ganska bra.

Det finns en ökande efterfrågan på naturläkemedel och kosttillskott i västvärlden. Detta kan ge förutsättningar för en inhemsk odling under kontrollerade förhållanden där företrädare för kinesisk medicin, bioteknik, växtförädling och odlingsteknik skulle kunna samverka.

Schisandra chinensis is a dicot and is part of the family Schisandraceae and the genus Schisandra. The genus includes about twenty species that are climbing plants. Usually the flowers are unisexual, the inflorescence is simple. The fruit is an aggregate and is attached along the extended flowering axis. For drugs it is mainly S. chinensis that is used. The plant is native to Northeast China, Korea, the eastern part of Russia and Northern Japan.

In Chinese medicine S. chinensis is considered to have an effect on lungs, liver and kidneys. The drug has been used to treat a number of different ailments. It is considered a general tonic. In China, there is ongoing research on S. chinensis.

Russian medical research on S. chinensis has been done between 1940s – and1960s. Most of the active substances in the plant, especially in berriess and seeds, are lignans, which are a group of substances originating from amino acid phenylalanine. Lignans belong to the secondary metabolites and are the defense substances of the plants. In the human body, they function as antioxidants.

Today the active substances in the plant are classified as so-called adaptogenic. In alternative medicin, a class of biologically active substances (of natural origin) which help to increase the ability of the organism to adjust to adverse environmental factors and prevent damage from such factors.

A well-drained but moist soil in zone I-III is recommended for the cultivation of S. chinensis. Cultivation requirements are similar to those for wine growing. Plant nutrients are needed and an extra supply of phosphorus is needed during the growth of the berries.

Schisandra chinensis belongs to the basal flowering plants. The seed germination is low. It is difficult to get good planting material, due to the fact that wild specimens are becoming increasingly difficult to obtain and that the plant is difficult to propagate by seeds. To multiply the plants vegetatively seems to be more successful, but only 40 - 50% take root. Propagation of soft shoots are said to be the most successful propagation method. Micropropagation trials with material from flower buds have proved to be successful.

There is an increasing demand for herbal remedies and dietary supplements in the western world. This may provide for a domestic cultivation under controlled conditions where representatives of Chinese medicine, biotechnology, plant breeding and cultivation techniques could interact.