Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Urbaniseringen har lett till att fler människor har flyttat från landsorten till städerna, vilket har gjort distansskogsägare till en betydande grupp. Frågan är huruvida dessa skiljer sig från övriga skogsägare. I ett försök att identifiera skillnaderna mellan distansskogsägare och övriga skogsägare upprättades ett samarbete med skogsägarföreningen Norra, vars representanter visade på osäkerhet i förhållningen till distansskogsägare. En annan oro gällde den ökande graden av delägande bland skogsägare. Syftet var att undersöka hur olika typer av distansskogsägare förhåller sig till sitt skogsägande avseende följande aspekter:
1. skogsägaridentiteten, d.v.s. vad de har för självbild som skogsägare
2. vilka de värden de får ut av sin skog, samt
3. vilket stöd de upplever sig få eller önskar få från skogsägarföreningen
Ett frågeformulär skapades utifrån frågeställningarna och skickades ut per brev till 849 skogsägare med adresser ur skogsägarföreningen Norras databas. Svarsfrekvensen blev endast drygt 20 %, varför resultaten är mycket osäkra.
Resultatet visar att skogsägare boende mer än 400 km ifrån sin skogsfastighet identifierar sig som skogsägare i mindre grad än mer närboende. Med det ökande avståndet mellan bostad och fastighet ökar dock markant betydelsen av skogen som arvegods. Vad gäller skogsägarnas önskade stöd framkommer att med ökat avstånd blir telefon som medium för information och rådgivning mindre aktuellt, medan fysiska träffar alltjämt tycks vara gångbart.
Dessutom visades skillnader mellan ensam- och delägare, där ensamägare fastlogs i högre grad identifiera sig i rollen som skogsägare. Ensamägare föredrog även i högre grad personlig kontakt eller kontakt per brev, jämfört med e-post som föredrogs av delägare i högre grad.

The rate of urbanisation has meant more people moving from rural to urban environments, thus making distance forest owners a significant group. The question is whether these differ from other forest owners. In an attempt to investigate the differences between distance forest owners and other, more close-living, forest owners, a collaboration was initiated with the forest owners association Norra, themselves expressing insecurity in the matter. Another matter of concern for Norra appeared to be the increasing number of joint-ownership among forest owners. The purpose was to study how different types of forest owners, with particular focus on distance owners, would answer in regard to the following:
a) their identity as forest owners,
b) the values they see in their forest, and
c) the support they receive or would like to receive from the forest owners association
A survey was created from the question formulations and was sent by letter to 849 forest owners with adresses from Norra’s database. The answering frequency reached just over 20 %, whereas the results are uncertain.
The results shows that forest owners living more than 400 km from their forest holding possess an identity as forest owners in a lower degree than the more close-living. With increasing distance between residence and forest holding though, the importance and value of the forest as a family legacy is increasing explicitly. Regarding their desired support, it was evident that increasing distance makes contact by telephone less desirable, while meeting face to face all the while is a suitable alternative.
Differences between sole-owners and part-owners were evident, where sole-owners possess the identity as forest owners in a higher degree than part-owners. They also in a higher degree preferred to meet face to face or contact by letter, whereas e-mail was preferred by part-owners.