Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Traumatiska skallskador är förhållandevis vanligt förekommande hos hund och katt. Traumat för med sig både fysisk och psykisk ohälsa i form av bland annat stress, ångest, smärta och sekundära skador såsom neurologiska förändringar. Det är av stor vikt att förhindra, upptäcka och omedelbart åtgärda eventuella komplikationer som inträffar för att öka överlevnadschansen hos patienterna. Det yttersta målet är att patienter med skalltrauma blir fullständigt återställda och kan återgå till livet de levde innan traumat.
Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka den forskning som finns kring hundar och katter med traumatiska skallskador angående övervakningsparametrar, omvårdnad och sekundära komplikationer. Arbetet är främst riktat till legitimerade djursjukskötare och deras roll i monitorering och vård av de inneliggande patienterna.
Vanligt förekommande sekundära komplikationer var intrakraniella blödningar, sekundär hyperglykemi och posttraumatiska krampanfall. Enbart gällande hyperglykemi påträffades råd om hur risken för tillståndet kunde minimeras, men utöver det fanns inga konkreta råd angående djursjukskötarens roll vid dessa komplikationer.
Resultatet visade på vikten av kontinuerlig monitorering. De övervakningsparametrar som särskilt betonades gällande skalltraumapatienter var cirkulation, blodtryck, respiration och syresättning. Orsaken till detta är vikten av att snabbt upptäcka tecken på cushings reflex samt förhindra hypotension och hypoxi/hypoxemi, då dessa komplikationer har störst inverkan på sekundära skador och prognos. Omvårdnad av patienter med skalltrauma var viktigt dels för att minimera risk för samt förhindra sekundära komplikationer men även för att öka djurens välbefinnande och allmänna hälsa. Gällande skillnader i monitorering och vård mellan hundar och katter gavs föga resultat. Detta kan bero på att majoriteten av de studier som presenterades i artiklarna enbart fokuserat på antingen hund eller katt, vilket kan ha varit orsaken till att paralleller ej drogs mellan djurslagen. Övervakningsparametrar, vård och komplikationer var tillsynes likadana mellan djurslagen när de jämfördes med varandra.
För att sammanfatta de mest vitala gällande övervakning, omvårdnad och komplikationer upprättades ett informationsblad. Det utformades med tydliga rubriker för att få en snabb inblick i dess innehåll. Informationen var relativt kortfattad för att få plats på ett A4 och ej ta för mycket tid från patienterna. Dokumentet bör vara uppsatt vid buren hos de skallskadade patienterna för att påminna djursjukskötarna om vad som är utmärkande hos dessa patienter.
Konklusionen av denna studie är att mer forskning behövs inom omvårdnadsområdet. Detta eftersom det föreligger brist på forskning inom övervakning och vård av hundar och katter med skalltrauma. Flertalet veterinärmedicinska källor implementerar resultat från humanmedicin i sin forskning vilket tyder på avsaknad av ämnesinriktad forskning. För att öka säkerheten och prognosen för djur och för att öka kunskapen hos djursjukskötare behövs ytterligare studier inom veterinärmedicin och djursjukvård. Ett överskådligt faktablad kan stärka vården och underlätta för legitimerade djursjukskötare gällande vården av inneliggande hundar och katter med diagnosticerad och/eller misstänkt skalltrauma.

Traumatic head injuries are a relatively common occurrence in dogs and cats. The trauma brings with it both physical and mental illness, shown in various forms such as stress, anxiety, pain and secondary damage resulting in neurological changes. It is essential to prevent, detect and immediately correct any complications that may occur in order to increase chances of patient survival. The ultimate goal is that the patient makes a full recovery and returns to the life they lived before the trauma.
The purpose of this literature review is to examine what research has been done in regards to dogs and cats with traumatic head injury, focusing primarily on the monitoring, care and any secondary complications that may have occurred. This work is mainly directed towards veterinary nurses and their role of the hospitalized patients regarding monitoring and nursing care.
The most frequently observed secondary complications noted were intracranial hemorrhage, secondary hyperglycemia and post-traumatic seizures. Regarding the encountered hyperglycemia, advice was given on how the risk of this condition could be minimized, but beyond that, there was nothing concrete about the role of the veterinary nurses.
The studies highlighted the importance of continuous monitoring and observation and the clinical parameters that were emphasized with blunt force head trauma patients were circulation, blood pressure, respiration and oxygenation. This is partly to allow detecting signs of Cushing reflex as well as preventing hypotension and hypoxia/hypoxemia as this has great impact on secondary injuries and prognosis. Nursing of patients with head trauma was important both in order to minimize and prevent secondary complications but also to improve animal welfare. Existing differences in the monitoring and care between dogs and cats has not been significantly studied. This may be due to the fact that the majority of the articles only focused on one of the species which may be the reason why no comparisons between the species has been carried out. Monitoring parameters, care and complications were seemingly identical between the species.
A fact sheet was established to summarize, the most vital current monitoring, care and complications. The fact sheet is designed with clear headings to get a quick idea of its contents and the information is relatively short so as not to take too much time away from patients and fit on an A4. This should sit cage side to assist veterinary nurses with the care of these head injured patients.
In conclusion, this review has shown that more research is needed in the nursing field in terms of monitoring and care of dogs and cats with head trauma. Most veterinary sources have been extracted from research on humans, also suggesting the absence of subject-specific sources. To improve the chances of successful treatment and prognosis for animals with head injuries, an increased awareness amongst veterinary nurses is required, and to further the study in veterinary medicine and care. Hopefully a clear treatment protocol may strengthen and facilitate the care given to head injury patients by veterinary nurses.