Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Att påverka marker nära vattendrag och sjöar medför en särskilt stor risk att förorena och försämra vattenkvaliteten i vattendragen. Risken att påverka kvaliteten i vattnet är kopplat till markens fukthalt, bl. a. via att ökad fukthalt medför ökad risk för körskador. Ur biologisk synpunkt är vattendrag som är vattenförande året om särskilt känsliga. För skogsbruket utgör detta en utmaning, framförallt vid avverkning. Dessa utmaningar bedöms, via den globala uppvärmningens effekter i den boreala zonen, bli större då befintliga scenarion förutsäger mer nederbörd och kortare vintrar. Med nyligt framtagna vattenkartorna får planerare och andra verksamma ett hjälpmedel till att identifiera dessa vattendrag. I denna studie utvärderas förmågan hos en vattenkarta, som används av BillerudKorsnäs AB, att beskriva bärigheten på marker nära vattendrag. Fältdata till studien är insamlat söder om Gävle samt i Mora och i närheten av Orsa. Provytor lades ut längst transekter över vattendrag och markbärigheten, samt parametrar kopplade till markbärighet, insamlades i varje provyta. Datat kopplades ihop med vattenkartan via GPS-koordinater tillhörande respektive provyta. Resultaten påvisar signifikant skillnad (p<0,05) i markbärighet mellan alla vattenkartans fuktklasser utom mellan klasserna ”Torr” och ”Frisk”, där p=0,45. Vattenkartan förklarar markbärigheten med en förklaringsgrad på ca 8 %. Vid utveckling av vattenkartans förmåga att beskriva markbärigheten nära vattendrag bör fokus ligga på att bättre fånga upp markfukten, medelsonddjupet och den organiska ythorisontens tjocklek, då dessa är de parametrar som beskriver markbärigheten bäst. Resultaten visar även att vattenkartan har svårt att fånga upp den naturliga variationen av parametrarna som finns i marken. För att förbättra säkerheten hos vattenkartans prediktioner föreslås därför att vidare studier undersöker fler parametrar, som beskriver markbärigheten, att inkorporera vid beredning av vattenkartan samt effekten av att kartan antingen delas upp i fler fuktklasser, gränserna för fuktklasserna flyttas, alternativt att de fuktklasser där ingen signifikans hittades slås samman.

Soil disturbance near streams and lakes entails a significant risk to contaminate and impair the water quality. The risk of affecting the quality of the water is associated to the soil moisture content of the ground, inter alia via the fact that an increase of soil moisture content entails increased risk of rutting damage. From a biological perspective, perennial streams are particularly sensitive. This constitutes difficulties for the forestry, especially during deforestation when soils wet up. These difficulties are expected to increase as a consequence of the prediction that, via global warming, the future will hold shorter winters and increased rainfall. Newly produced wet-area-maps (WAM) give planners and others a tool to identify these riparian wetlands. This study intends to analyze the capability of a WAM that BillerudKorsnäs uses to predict ground bearing capacity near streams. Field data were collected south of Gävle and areas surrounding Mora and Orsa. Sample plots were laid out along transects crossing streams and ground soil bearing capacity, along with other parameters correlated to ground bearing capacity, were collected for each sample plot. Field data were linked to the WAM via GPS-coordinates belonging to respectively sample plot. The results shows significant difference (p<0,05) in ground bearing capacity between all soil moist classes of the WAM, except between the soil moist classes “Dry” and “Mesic” (p=0,45). The WAM predicts the ground bearing capacity with a coefficient of multiple determination (Adj-R2) of circa 8 %. In terms of development of the WAMs capability to predict ground bearing capacity, focus should lie in better depicturing of soil moisture, average sond soil depth and depth of the organic surface horizon, because these are the parameters that best describes the ground bearing capacity. The results also indicate that the WAM possesses difficulties in describing the natural variation of the parameters. To enhance the accuracy of the WAMs prediction it is proposed to study further into how to incorporate more parameters describing ground bearing capacity into the WAM, as well as creating more soil moist classes, relocate boundaries for the soil moist classes, or to merge those where no statistical significant difference in ground bearing capacity where found.