Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Detta arbete beskriver och diskuterar resultaten av en studie för att analysera utnyttjandet de vill säga användningen av den persiska leopardens (Panthera pardus saxicolor) hägn på Nordens Ark, Sverige. Den persiska leoparden är vanligast i Iran men finns också i mindre populationer i Afghanistan, Turkmenistan och Armenien. Den persiska leoparden klassificeras som en utrotningshotad art av IUCN och av de åtta identifierade underarter av leopard som finns i världen, är den sällsynta persiska leoparden en av de fysiskt största. Forskare debatterar om leopardens miljöval och hur de spenderar sin tid under ett dygn. Hur de persiska leoparderna använde inhägnaden undersöktes genom observationer på de två individerna, där beteende och platsen registrerades. Resultaten från observationerna visar att den persiska leoparden föredrog sektion 1 (den sektionen med tak över sig) med totalt 531 registreringar jämfört med sektion "bur" (den lilla inhägnaden) med 208, sektion 2 (inhägnaden i mitten) med 132 och sektion 3(inhägnaden bredvid snöleoparderna) med totalt 128 registreringar Den minst använda delen av inhägnadsmiljön i alla sektioner var träden, vilket ledde till en diskussion om sätt att förbättra användningen av träden, som att placera matberikningen längre upp i träden närmare trädtopparna. Forskning har visat att de vilda leopardernas levnadsmiljö minskar mer och mer, vilket gör det svårt för leoparden att överleva. Djurparker försöker efterlikna leopardens miljö i naturen, men med människans ständigt ökande förstörelse av deras livsmiljö, finns det en risk att det snart inte finns någon miljö att efterlikna. Om syftet är att placera ut djuren i det vilda igen, bör man, vid utformningen av inhägnader i djurparker, utforma dem i enlighet med djurens naturliga miljö eller efter den miljö som de kommer att släppas ut i? Den del i inhägnaden som användes totalt mest i alla sektioner var marken, stor del av anledningen till detta är att leoparderna använde marken för att förflytta sig mellan sektionerna. Gällande frågeställningen om hela inhägnaden används av de persiska leoparderna är svaret nej. Saknas det något i inhägnaden som de persiska leoparderna behöver och går det att höja användningen av de delar av inhägnaden som i dagsläget inte används? Det går inte att uttala sig om det saknas något i leopardernas inhägnad men det finns några alternativ för att öka aktiviteten i de delar som inte används så som att möjliggöra bättre utsiktsplatser i anslutning till berget och träden. Den faktorn som påverkade de persiska leoparderna, speciellt honan, negativt var deras grannar de vill säga snöleoparderna.

This paper describes and discusses the results of a study analysing the utilization of the Persian leopards´ (Panthera pardus saxicolor) enclosure at Nordens Ark, Sweden. The Persian leopard is most common in Iran with smaller populations occurring in Afghanistan, Turkmenistan, and Armenia. The Persian leopard is classified as an endangered subspecies by IUCN and of the eight recognised subspecies of leopard found in the world, the rare Persian leopard is one of the largest. Researchers debate about the leopard’s habitat preference and the time budget. Habitat utilization of the Persian leopard was determined using the focal animal observation method in combination with continuous recording. The results of this study show that The Persian leopards do not use the entire enclosure. They were recorded the most number of times and spent most time in section 1. This can be interpreted as the Persian leopards preferred section 1 with a total of 531 registrations compared to section “cage” with 208, section 2 with 132 and section 3 with a total of 128 registrations. The least used part of the resources in all of the sections were the trees, which led to discussing ways to improve the utilization of the trees such as placing food enrichment further up the trees closer to the tree top. Research has shown that the wild leopard’s habitat is decreasing more and more, making it hard for the leopard to survive. Zoos are trying to mimic the leopard habitat in the wild, but with man's ever increasing destruction of habitats, there is a risk that soon there’s no habitat to mimic. If the aim is to place the animals in the wild again, should you, when designing the enclosures in the zoo, design them according to the animals native habitat or for the environment in which they will be released in. Can it (ever) be ethologically sound to design the zoo enclosures towards anything else than the ‘original’ native habitat. The enclosure structure most used in total of all sections were ground, much of the reason for this is that the leopards used the ground to move between sections. There’s no clarity if there's something missing in the enclosure, but there are some options to increase the activity in the parts that are not used such as offering better viewpoints connected to the mountain and trees. The factor which affected the Persian leopards, especially the female, negative were their neighbours, the snow leopards.