Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Vargars (Canis lupus) skador på boskap har alltid varit ett stort problem för lantbrukare. Det är det allvarligaste hotet mot en stor och livskraftig vargstam i Sverige då predationen på tamboskap historiskt sett har varit den främsta anledningen till att varg har jagats och i vissa delar även och utrotats runt om i världen. Vargens predation på tamboskap är också den parameter som främst avgör människors inställning till varg. I Sverige är det främst får som faller offer för vargattacker.

År 2013 blev 420 får skadade eller dödade av varg enligt viltskadecenters statistik. Under vilka omständigheter dessa djur blev angripa framgår dock inte av statistiken, men bristen på effektiva skydd (herdehundar, herdar, stängsel) är en stor bidragande faktor i flera fall.

Eftersom vargstammen i dagsläget växer kan man dessutom anta att antalet rovdjursattacker på boskap kommer att bli fler de närmaste åren. För att minska konflikten mellan rovdjur och lantbrukare samt skydda boskap från lidande och stress är det därför viktigt att ta till de förebyggande åtgärder som är möjliga.

För att förhindra att varg attackerar får finns det flera åtgärder att vidta. En av de viktigtaste åtgärderna som har visat ge bäst resultat är att installera femtrådigt elstängsel runt hela fårbesättningen. Man bör även hålla fåren inne på natten under kritiska perioder och se till att sjuka djur inte går på bete då de lättare faller offer för vargattacker. Man bör även aktivt arbeta för inte inte locka till sig rovdjuren genom att ta hand om kadaver och slaktavfall på ett ansvarsfullt sätt.

Vargar är av naturen skygga djur som i det flesta fall undviker människor i största möjliga mån. Studier visar att de föredrar att äta vilda djur som älgar och rådjur, de fall där de äter tamboskap är främst opportunistiska angrepp där vargen av olika anledningar stöter på får eller när det inte finns några vilda byten att jaga. Man har kunna mäta detta fenomen tydligt både i Sverige och utomlands och sett att länder med små eller obefintliga populationer av vilda bytes djur lider fler vargangrepp än länder där de vilda bytena är fler.

Vargen är ett rovdjur som lever i familjegrupper. Genom att de jagar i grupp kan de ta hand om sin avkomma bättre och nedlägga större byten än vad osm hade varit möjligt för en enskilt varg. Studier av vargar visar som sagt var att de föredrar att jaga vilda byten i största möjliga mån och de verkar även specialisera sig på vissa typer av byten. Till exempel kan vargar äta både älg och rådjur men de söker inte upp rådjuren på samma sätt som de söker upp älg utan äter rådjur när tillfälle ges, i likhet med hur de jagar tamboskap.

När vargar väl kommer in i en fårhage är de ökända för att ställa till stor skada och slå långt fler djur än vad de orkar äta upp. Detta har gjort att vargen sett som en blodtörsig mördare som dödar för nöjes skull men så är itne fallet. Det överdrivna dödandet är en del av en födosökningsstrategi som kallas för partial prey consumpion (PPC). Teorin grundar sig på tankar om andra födosöksbeteenden där exemplevis ett betande djur kan lämna en ännu inte helt nedbetad gräsfläck för att gå vidare till nästa och fortsätta beta. Om nästa byte eller gräsfläck är tillräckligt lätt att få tag på och nettoenergin som är kvar i den första födokällan är tillräckligt låg, kan de optimala vara att byta födokälla. På det här sättet kan det alltså löna sig mer för vargen att fälla flera byten och bara äta en liten del av varje än att fälla ett enda byte och konsumera hela.

I nuläget ökar antalet angrepp på får av varg i takt med att vargpopulationen blir större. Det här är en tråkig trend som måste vändas för att vi ska kunna ha en frisk och livskraftig vargstam i Sverige. Genom att förstå vargens beteende och ligga steget före i att skydda våra tamdjur kan vi effektivt minska angreppen och skydda både varg och tamdjur från lidande.

The predation of grey wolf (Canis lupus) on livestock is a major problem in many countries and one of the main reasons for wolves being hunted down and even extinct in several places in its natural habitat. The wolf is slowly reestablishing in Sweden after being close to extinction in the entire country. The predation on livestock is currently the largest threat towards this reestablishment and a lot is being done from government side to ease the conflict between farmers and the predators. Studies show that wolves seem to prefer wild prey over livestock but their adaptability and intelligent makes livestock into potential prey when opportunity presents itself. Wolves hunt mostly at dusk or dawn and moose (Alces alces) constitutes the largest part of the Swedish wolf diet, except from areas where roe deer (Capreolus capreolus) is the main feeding source. Attacks on livestock from wolves are most commonly prevented with electric fences, shepherding dogs and considerations in the routines around the daily care of the livestock. This study investigates the causes and risk factors in wolf predation on Swedish sheep and discusses how the attacks can be prevented with deeper knowledge of wolf ethology. I have compared data of the development of the Swedish wolf population and compared it to data on the number of killed and injured sheep during the past 10 years. Comparison between the two shows that the number of attacks on sheep increases as the wolf population increases. I present different theories on why this is the case and how we can check and reverse the development by understanding wolf behavior and adapt preventive measures to it.