Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Sheep in Sweden are usually fed grass/clover forage supplemented with concentrate during the winter season. Red clover forage fed to ruminants has shown to increase dry matter (DM) intake and give a lower in vivo DM digestibility compared to grass forage. Whole-crop maize silage is increasing in use in Sweden and can complement grass silage and grass/red clover silage or replace grain concentrate due to high starch content. Maize has shown to give slightly higher live weight and carcass gain in ruminants when fed separately compared to a mix with grass/red clover silage. The intake and digestibility of silage in sheep is mostly affected by the fibre digestibility. Also, time of harvest affects intake and digestibility of the silages as advancing maturity increases the proportion of less digestible fibre where neutral detergent fibre (NDF) affects the intake negatively. In addition, well-preserved silage affects the intake and digestibility positively. To combine different feedstuffs into a balanced diet, the digestibility, nutrient content and utilization ability by the sheep of each individual feedstuff must be known. Then different forages can be combined and complemented with the right amount of concentrates to increase the production in growth or milk per feed unit, which gives decreased emissions of nitrogen (N).

The aim of this study was to investigate feed intake, in vivo digestibility and protein utilization of silages fed to rams with or without protein supplementation. The relative differences between the forages are applicable to other ruminants and contribute to improved feed formulations. The silages used were whole-crop maize harvested at the dough (28 % DM) and the dent (38 % DM) stage of maturity, grass (31 % DM) and red clover/grass (32 % DM) ensiled with or without microbial inoculant. Ten rams were divided into duplicated 5 x 5 Latin squares with five rams (one treatment to each ram) and five periods in each square. One of the groups was supplemented with rapeseed meal. Each period was four weeks long and divided into sub periods with ad libitum and 80 % of ad libitum intake of silages. When the five periods were completed, all rams had been fed the five different silages. The live weight (LW), body condition score and feed intake were continuously registered during the experiment. Samples of feed, refusals, urine and faeces were collected during the four last days in each period and sent to analysis of fermentation quality and nutrient content in silage and nutrient contents in faeces and nitrogen compounds in urine.

Supplementation of rapeseed meal increased silage intake of all nutrients, crude protein (CP) digestibility, urea and total N in urine. However, N in faeces in % of N intake was lower when supplementation was used. Grass and red clover silages gave generally higher intakes of DM and NDF than maize silage. Grass silage generally gave higher digestibility of DM, organic matter (OM), NDF and acid detergent fibre (ADF) than the red clover and maize silages. Furthermore, grass silage had the highest excretions of allantoin, purine derivatives (PD) and hippuric acid in urine. Red clover silage gave the highest intakes of ADF and CP, similar CP digestibility to grass silage, the highest N and urea excretion but the lowest hippuric acid excretion in urine. Early harvested maize silage had lower DM intake than the grass and red clover silages and both maize silages had the lowest intakes of CP, NDF and ADF. Late harvested maize silage had lower digestibility of DM, OM, CP, NDF and ADF than grass and red clover silages. The excretion of urea was lowest for the maize silages. There was no effect of inoculant addition to red clover silages and no effect of time of harvest of maize silage on feed intake, in vivo digestibility or protein utilization by the rams. The LW in rams were not affected by silage diet, but by supplementation of rapeseed meal, giving higher LW loss at 80 % of ad libitum feed intake compared to the un-supplemented group.

In conclusion, grass silage is suitable forage for optimizing diets to ruminants as it had the highest nutrient digestibility and microbial protein efficiency. Red clover silage is suitable when balancing the protein concentration while maize silage can give a higher energy concentration in the diet for growth and production. Red clover and maize silage can preferably be combined in a diet because of the high protein content in red clover silage and the high energy content in maize silage.

Under vintersäsongen i Sverige utfodras ofta får med grovfoder i form av gräs/klöver-blandningar som kompletteras med kraftfoder. Rödklöver utfodrat som grovfoder till idisslare har ökat intaget av torrsubstans (ts) medan in vivo ts smältbarhet har visat sig vara lägre än för gräs. Helsädesensilage av majs ökar i användning i Sverige och kan komplettera gräs- och gräs/klöver-ensilage eller ersätta kraftfoder av spannmål pga. högt stärkelseinnehåll. Majs har gett något högre ökning av levande- och slaktkroppsvikt hos idisslare när det utfodras separat jämfört med en blandning av gräs/rödklöver-ensilage. Intaget och smältbarheten av ensilage hos får påverkas till stor del av fibersmältbarheten. Även tidpunkten för skörden påverkar intaget och smältbarheten av ensilage eftersom mognaden av växten ökar proportionen av mindre smältbara fibrer, varav neutral detergent fibre (NDF) påverkar intaget mest. Dessutom påverkar väl ensilerat ensilage intaget och smältbarheten positivt. För att kunna kombinera olika fodermedel till en foderstat i balans måste smältbarhet, näringsinnehåll och fårets förmåga att kunna utnyttja varje fodermedel vara känt. Då kan olika grovfoder kombineras och kompletteras med rätt mängd kraftfoder för att öka produktionen i tillväxt eller mjölk per foderenhet, vilket minskar utsläppen av kväve (N).

Syftet med studien var att undersöka foderintag, in vivo smältbarhet och proteinanvändning av ensilage hos baggar med eller utan tillskott av protein. De relativa skillnaderna mellan grovfodren kan användas till andra idisslare och bidra till förbättrade foderstatsberäkningar. Ensilagen som användes var helsädesensilage av majs skördat vid deg- (28 % ts) och mjölmognad (38 % ts), gräs (31 % ts) och rödklöver/gräs (32 % ts) ensilerat med eller utan mjölksyrabakterier som tillsatsmedel. Tio baggar delades in i ett duplicerat 5 x 5 romersk kvadrat med fem baggar (en behandling per bagge) och fem perioder i varje kvadrat. Ena gruppen fick tillskott av rapsfrömjöl. Varje period var fyra veckor lång och indelad i delperioder med fri tillgång och 80 % fri tillgång av ensilagen. Efter de fem perioderna var avslutade hade alla baggar utfodrats med de fem olika ensilagen. Levande vikt, hull och foderintag registrerades kontinuerligt under experimentet samt prover samlades in under de fyra sista dagarna i varje period från foder, rester, urin och träck. Proverna analyserades för ensilagens hygien och näringsinnehåll, träckens näringsinnehåll och urinens innehåll av kväveföreningar.

Tillskott av rapsfrömjöl ökade foderintaget av alla näringsämnen, råproteinets smältbarhet samt utsöndringen av urea och totalkväve hos baggarna. Däremot var mängden N i träck i % av N-intag lägre vid tillskott. Gräs och rödklöverensilage gav generellt högre intag av ts och NDF än majsensilage. Gräsensilage gav generellt högre smältbarhet av ts, organisk substans, NDF och acid detergent fibre (ADF) än rödklöver och majsensilage. Dessutom hade gräsensilage högst utsöndring av allantoin, purinderivat och hippursyra i urinen. Rödklöverensilage gav högst intag av ADF och råprotein, liknande smältbarhet av råprotein som gräsensilage, den högsta N- och ureautsöndringen men den lägsta hippursyrautsöndringen. Tidigt skördat majsensilage hade lägre ts-intag än gräs- och rödklöverensilage och båda majsensilagen hade lägsta intagen av råprotein, NDF och ADF. Sent skördat majsensilage hade lägre smältbarhet av ts, organisk substans, råprotein, NDF och ADF än gräs och rödklöverensilage. Utsöndring av urea var lägst för majsensilagen. Tillsats av bakteriepreparat till rödklöverensilage och olika skördetidpunkter av majsensilage hade inga effekter på foderintag, in vivo smältbarhet eller proteinutnyttjande hos baggarna. Olika foderstater med ensilage påverkade inte levandevikten hos baggarna, men tillskott av rapsfrömjöl gav ökad viktminskning vid 80 % fri tillgång till ensilage jämfört med gruppen utan tillskott.
Sammanfattningsvis, gräsensilage är lämpligt att använda för att balansera foderstater till idisslare eftersom det hade den högsta smältbarheten av näringsämnen och effektivaste mikrobproteinsyntesen. Rödklöverensilage är lämpligt att använda för att få upp proteinhalten i foderstaten medan majsensilage kan öka energikoncentrationen i foderstaten för ökad tillväxt och mjölkavkastning. Rödklöver och majsensilage kan med fördel kombineras för att få en lämplig balans mellan protein och energi i foderstaten.