Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Vargen (Canis lupus) är ett opportunistiskt flexibelt rovdjur vars huvudsakliga födokälla är andra däggdjur såsom älg (Alces alces). Den vilda vargen är anpassad till en så kallad ”feast-or-famine” diet, det vill säga, ett födosöksmönster där vargen kan överleva långa perioder på ett lågt födointag, men även äta stora mängder föda under kort tid. Anpassning till en ”feast-or-famine” diet har uppstått då flertalet av jaktförsöken misslyckas och att vargen måste förflytta sig över stora områden för att söka efter bytesdjur.
Vargen är en vanligt förekommande art att hålla på djurpark och i Sverige finns det i dagsläget totalt 55 individer fördelat på nio djurparker. Det är en vanlig praxis att man inte utfodrar stora rovdjur på djurpark dagligen, utan att man istället fastar dem en eller flera dagar i veckan. Denna praxis har uppstått just eftersom de vilda artfränderna vanligen inte äter dagligen i naturen. Det saknas dock forskning och utvärderingar kring vad konsekvenserna blir av denna praxis för rovdjuren på djurpark. Syftet med studien var att undersöka om det fanns skillnader i beteenden hos djurparkshållna vargar, dagar de utfodrades jämfört med dagar de fastades. Detta undersöktes på en vargflock på djurparken Skansen i Sverige under våren 2015.
Studiens resultat visade att under dagar vargarna inte fick föda spenderade de mer tid åt förflyttning samt rörde sig över längre sträckor jämfört med dagar de utfodrades. Resultaten visade även att dagar vargarna inte utfodrades minskade djup, avslappnad vila; medan aktiv, vaksam vila ökade. Under fastedagar utförde även vargarna flera sociala interaktioner, vilket innebar att de lekte mer med varandra. Sammanfattningsvis kan resultaten tillsammans ses som att under dagar vargarna inte utfodrades, skedde en allmän ökning av aktivitet. Tidigare forskning har visat att aktivitet och förflyttning generellt ökar om rovdjur har en låg tillgång på föda. Detta innebär att studiens resultat kan indikera på att vargarna har en ökad motivation till att födosöka som uttrycker sig i en ökad förflyttning och minskad vila, under dagar de inte utfodrades. Resultaten kan dock även tyda på att vargarna har en förväntan kring utfodringsrutiner, och när dessa inte införlivas på fastedagar kan detta leda till frustration och stress, vilken skulle kunna uttrycka sig i en ökad förflyttning. Vad studiens resultat innebär för vargarnas välfärd på djurpark bör utredas vidare, och mer forskning behövs för att undersöka hur vargar påverkas av att fastas i fångenskap.

Wild wolves (Canis lupus) are adapted to a “feast or famine” diet, which means that they can survive on a low intake of food for long periods, but also eat large quantities of food in a short time. The wolf is a common species to keep at zoos and today, in Sweden, there are a total of 55 individuals divided into nine zoos. It has established a common praxis to fast large carnivores at zoos and this praxis has arisen because these animals usually don’t eat every day in nature. However, the consequence of this praxis haven’t been evaluated enough. The aim of this study was to investigate if the behaviour of an opportunistic carnivore differed between days they were fed with days they weren’t. The behaviour of one wolf pack housed in one enclosure at Skansen, a Swedish zoo, was recorded using focal sampling with continuous recording. The results showed that the relative frequency between behaviors, such as movement and resting, significantly differed between the two treatments. On days the wolves weren’t fed, their movement increased with 47%, and the estimated distance they moved increased with 27%, compared with days they were fed. Resting behaviors were divided into “deep resting” and “active resting” and the result showed that under days the wolves weren’t fed, a decrease in “deep resting” with 29%, and an increase in “active resting” with 13% occurred. Other behaviours that occurred more frequent on days the wolves weren’t fed were, activity against a non-food related object, looking towards visitors and social interactions. In summary, these results together can be seen as an increase in activity on days the wolves weren’t fed, and this could be due to a higher motivation to forage. Alternatively, there could be other factors eliciting the increased activity, such as predictability in feeding routines that leads to an expectation. Due to the limited number of individuals included in this study, and the short time the study was conducting, the result should not be generalized. What this study´s results means to the welfare of wolves in captivity needs to be further investigated. Further research is required to understand the relationship between feeding, activity, and predictable and unpredictable feeding schedules.