Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Runtom i världen finns det utarbetade metoder för att begränsa den ökande populationen av förvildade katter. Studier gjorda över så kallade TNR-projekt (Trap, Neuter, Return) har visat goda resultat på den långvariga effekten av minskad förökning, men också på en förbättrad välfärd för individerna. I USA finns det kliniker som arbetar mycket eller enbart med dessa patienter. Dessa blir finansierade genom statliga bidrag, privatpersoners donationer, samt fri-villig arbetskraft. Lämpliga anestesipreparat har utvärderats till just dessa patienter, och rikt-linjer för hantering av icke hanterbara individer finns dokumenterade i flera studier.
I Sverige uppskattas antalet hemlösa katter till cirka 100 000, men problematiken kring dessa individer sköts i stort sett av privatpersoner och katthem. De katter som ingår i TNR-projekt och katter som ska till katthem för senare adoption är de individer som framförallt ses på kli-niker. Syftet med klinikbesöket är i stor utsträckning för att kastrera, vaccinera och märka katterna.
Enligt djurskyddslagen ska djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande, men hur kli-nikpersonalens kunskap om förvildade katter påverkar individernas välfärd är svårdefinierat.
Syftet med studien var att undersöka hur kunskapen om förvildade katter ser ut på svenska kliniker och djursjukhus, samt att ta reda på om det finns rutiner för förvildade patienter. Fem personer som arbetar som djurhälsopersonal på olika kliniker och djursjukhus intervjuades. Resultatet av svaren jämfördes med det bakgrundsmaterial som ligger till grund för hela arbe-tet, och som består av utländsk litteratur och studier i ämnet. Nyckelorden för research bestod av orden; feral cat, stray cat, feral kittens, TNR-project, ensamma eller i kombinationer.
En klinik valdes ut med särskild tanke på dess specialintresse för hemlösa katter, resterande fyra valdes ut slumpmässigt.
Slutsatsen av studien blev att endast den kliniken med särintresse hade rimliga rutiner, medan de fyra slumpmässigt utvalda klinikerna inte hade rutiner för dessa patienter.
Studien är dock för liten för att kunna dra några slutsatser om den generella statusen på svenska kliniker, när det gäller hantering och behandling av förvildade katter.

There are established methods all around the world to limit the increasing population of feral cats. There are studies called TNR projects (Trap, Neuter, Return) which have shown good results in the long-lasting effect of reduced proliferation. This has also improved the welfare of individuals in the colony. There are clinics in the USA that focus their work mainly or ex-clusively on those types of patients. These clinics are funded by government grants, private donations and volunteer workers. There are several studies that documents guidelines on how to manage non manageable individuals, and appropriate anaesthetics have been evaluated specifically for feral cats.
There are approximately 100,000 stray cats in Sweden, and it is up to shelters and private people to manage the problem.
Feral cats that receives treatment in a clinic are mainly those who are about to be put up for adoption, or those who are included in TNR projects. In the clinic they often get neutered, vaccinated and marked for identification.
According to the Swedish Animal Welfare Act, all animals should be protected from unneces-sary suffering. However, lack of knowledge in clinics of feral cats might have a negative ef-fect on the cats’ welfare.
The purpose of this study was to examine the knowledge of feral cats in Swedish clinics and animal hospitals, and to study their routines for feral patients. Five veterinaries and veterinary technicians from different clinics and animal hospitals were interviewed for this study. The results of the interviews were compared with the background material for this study. This consists of foreign literature and studies on the subject. The key words for the research con-sisted in words like; feral cat, stray cat, feral kittens, TNR-project, alone or in combinations.
One clinic was selected because of its special interest in stray cats. The remaining four were randomly selected.
The conclusion of the study was that the clinic with a special interest for stray cats had rea-sonable routines, while the four randomly selected clinics did not have any routines for feral patients.
This study is, however, too small to draw any conclusions about the general status of the Swedish clinics in the management and treatment of feral cats.