Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Proteinet cTnI finns i hjärtmuskelns minsta kontraktionsenheter, sarkomererna, men det kan läcka ut i blodbanan vid hjärtmuskelskada. För att diagnosticera att en hjärtmuskelskada har skett kan cTnI analyseras i blodet. Detta test kan vara värdefullt då det kan vara svårt att avgöra huruvida en patient har en hjärtmuskelskada, eftersom den kan vara helt dold vid en klinisk undersökning. Ett förhöjt cTnI provsvar uppmärksammar klinikern på att något är fel i hjärtmuskeln och kan hjälpa till att styra behandlingsval och hemgångsråd. På grund av ett ökat intresse för analysmetoden från veterinärer ute i landet, har den här studien fokuserat på de kliniska situationer som cTnI testet utfördes vid Universitetsdjursjukhuset i Uppsala, och hur cTnI koncentrationerna varierade inom och mellan olika diagnosgrupper. Det visade sig att de vanligaste diagnoserna där cTnI analysen användes var vid ormbett, hjärtsjukdom, specifika inflammationer/infektioner samt pyometra. De diagnosgrupper där höga cTnI nivåer förekom i högre frekvens än i andra diagnosgrupper var i grupperna magomvridning/tarmomvridning, mjältsjukdom, neoplasi, pyometra samt trauma mot bröstkorg. Konklusionen av denna studie vid Universitetsdjursjukhuset i Uppsala, var att koncentrationer av cTnI i serum kan vara förhöjt vid ett flertal olika sjukdomar hos hund och katt.

The molecule cTnI is a regulatory protein inside the smallest contractile units of the heart, the sarcomere. In case of heart injury, cTnI leaks into the circulatory system and it can be detected using a simple blood test. An increased cTnI test value alerts the clinician to suspect a possible heart muscle injury, which may impact both treatment choices and management at home. Because of increasing interest in this blood test among veterinarians in Sweden and elsewhere, this study focused on which clinical situations the cTnI test was used at University Animal Hospital in Uppsala and how the distribution of cTnI concentration values were distributed in different diagnostic groups. The study showed that the most common diagnoses in which the cTnI test was used were snakebite, heart disease, specific inflammation/infection and pyometra. Diagnostic groups with high cTnI concentrations were; gastric volvulus/intenstine volvolus, splenic disease, neoplasia, pyometra and blunt chest trauma. It can often be difficult identify these patients at a routine clinical examination because they can present without any clinical signs originating from the cardiovascular system. The conclusion of this study at the University Animal Hospital in Uppsala was that increased cTnI levels can be found in serum of dogs and cats with different diagnoses.