Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Bakgrunden till denna studie är att företagen Moelven Skog och Valåsen sågverk önskar effektivisera råvaruanvändningen och därmed minska spillet av timmer genom att sänka stötmånen. En sänkning från tio till sju centimeters stötmån har redan implementerats på Valåsen sågverk men man vill nu undersöka om det går att sänka den ytterligare. Genom att genomföra en sådan förändring avser företaget vinna strategiska fördelar såsom volymbesparingar av virke och högre timmerutbyte i jämförelse med konkurrenterna.

Syftet med studien är således att undersöka möjligheterna att minska längden på timret från Moelven Skog till Valåsen sågverk genom att sänka stötmånen. Förhoppningen är genom studien skapa en metod som sedan kan användas för att ta fram den ideala stocklängden till samtliga svenska sågverk inom koncernen.

Kunskaper som klarlägger timmerhantering från skog till såg har använts tillsammans med kunskap om sprickuppkomst, mätning och kvalitetsbedömning av sågad vara, fördjupning i justerverkets mätutrustning samt teorier om processanalys.

Studien är en fallstudie och metoderna som använts för att analysera stötmånen baseras på kvantitativ analys. Data har samlats in från FinScan, ett system för värdeoptimal justering, för att sedan undersökas med hjälp av simuleringsprogrammet boa_2005. Kvalitativa samt statistiska metoder har därefter använts för att analysera data samt för att skatta en optimal stötmån med hänsyn till ändsprickor som begränsande faktor.

Resultatet har visat att sprickuppkomsten samt ändsprickornas längd i det sågade virket är relativt begränsade, främst i virke av klen- och mellanklass. I de grövre klasserna av gran och furu ökar frekvensen och medellängden av ändsprickor. Dock kan stötmånen sänkas utifrån informationen i resultatet. Det som genererar högst kostnadsbesparing vid en sänkt stötmån är timmervolymen. I justerverket finns det en risk att volymen och därmed inkomsten av den justerade varan minskar.

Slutsatserna och rekommendationerna i denna studie är att stötmånen kan sänkas till sex centimeter utifrån det resultat stickproven genererat. I och med att sprickuppkomsten skiljer sig mellan olika diameterklasser och även över olika årstider bör man överväga att anpassa stötmån efter diameterklasserna samt efter årstiden. Värdföretagen bör även undersöka hur Valåsen klarar en stötmån på sju centimeter över de, för ändsprickor, kritiska vår och sommarmånaderna innan de implementerar en förändring.

The background to this thesis is that the companies Moelven forest and Valåsen sawmill want to be more effective in their use of raw materials and thus reduce waste of timber by reducing trim allowance. A reduction from ten to seven centimetres have already been conducted on Valåsen sawmill but now they want to investigate whether it is possible to implement a further reduction on the timber length. By implementing such a change, they consider themselves able to gain strategic advantages through volume reductions and by getting more timber out of the forest in comparison to their competitors.

The purpose of the thesis is to explore the possibilities of reducing the length of the timber to Valåsen sawmill by investigating from the industry perspective whether the trim allowance can be lowered. The hope is to create a model that can be used to produce the ideal stock length to all the Swedish sawmills within the Group.
The following theories have been used to answer the purpose of the thesis. Timber handling from the forest to the saw, theories of the origins of cracks, measurement and quality of sawn timber, information about the measuring equipment in the grading mill, as well as theories of process analysis.

The study falls under the category of a case study. The methods used to analyse what size the trim allowance should have is quantitative. Data has been collected from the trimming mills system FinScan and the data program boa_2005 to analyse the end-cracks. Statistical methods were then used to analyse the data and to obtain an optimal trim allowance with respect to end-cracking as a limiting factor.

The results have shown that the occurrence and length of cracks and end-cracks in the sawn timber is relatively low, mainly in the timber class small and medium. In the larger classes of spruce and pine increases the occurrence and the average length of the end-cracking. However, the trim allowance can be reduced based on the information in the result.
The factor that generates a maximum volume savings and thus cost savings are timber volume. In the trimming mill, there is a risk that the volume of the trimmed wood decreases at a lowered trim allowance.

The conclusions and recommendations of this study is that the trim allowance can be reduced to six centimetres on the basis of the results the samples generated. As the end-cracks differs between different diameter classes and even across different seasons, they should consider using different trim allowances between the diameter classes as well as over the seasons. They should also examine how Valåsen withstand a trim allowance of seven centimetres during, those for end-cracking, critical spring and summer months before implementing a change.