Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The veterinary handling of wildlife, both in zoos and in the wild, commonly requires that the patients need to be captured and immobilized for examination or treatment. This emphasises the need for quick, on-site, laboratory equipment, in order to minimize the analysis time and thus the stress for the animal and also in order to increase the possibility of starting relevant treatment early on.
The aim of this pilot study was to determine whether Serum Amyloid A (SAA) could be a measured in blood samples from bottlenose dolphins (Tursiops truncatus), Asian elephants (Elephas maximus) and South American tapirs (Tapirus terrestris). SAA rises to its maximum about 24 hours after the introduction of an inflammatory agent in companion animals. This also correlates with the estimated time it takes for animals at Kolmården Wildlife Park to be examined and having blood samples collected after being observed as sick. The study also evaluated whether the Eurolyser SOLO, using a turbidometric immunoassay (TIA) developed for human diagnostics, could be used for such analysis.
This pilot study was a retrospective analysis of SAA in convenience sampled frozen serum, collected from dolphins, elephants and tapirs. Eight (8) samples were analysed from presumed sick individuals of each species with systemically inflammatory symptoms. Those samples were compared to eight (8) samples collected from presumed healthy individuals of each species. Due to limited serum supply, some individuals were used for several serum samples.
The serum samples had been stored in frozen in the serum bank at Kolmården Wildlife Park, and they had all been collected from animals within the zoo. All analyses were performed using the Eurolyser SOLO analyser, provided by Triolab.
The study showed that it is possible to use the Eurolyser SOLO and the turbidometric method for the analysis of SAA in the selected wildlife species, although, validation research is needed. SAA values from the presumed healthy dolphins ranged between 30,8-66,2 g/mL and values from presumed sick dolphins ranged between 21,0-66,3 g/mL. SAA values from presumed healthy tapirs ranged between 33,2-53,8 g/mL, plus one that was <10,0 g/mL, and the values from presumed sick tapirs ranged between 16,8-52,3 g/mL. It would be interesting to analyse other acute phase proteins in the three species in order to identify other suitable and useful indicators of inflammatory disease. The highest value was >500,0 g/mL SAA in one sample from a presumed sick elephant.
Limitations of the study includes a small sample size, the unknown effects of storage on the SAA levels and the lack of a gold standard for SAA analysis in these species. These factors must be controlled in a proper validation study. In the future, more research ought to be made in order to identify the clinically relevant acute phase proteins for each species handled at zoos and in the wild. Given the availability of the extensive serum bank and the number of animals that are examined every day, such a study could provide much useful information.

Veterinär hantering av vilda djur, både på djurparker och i det vilda, kräver ofta att patienterna måste fångas och immobiliseras för undersökning eller behandling. Det talar för behovet av ett snabbt, fältmässigt, laboratorietest för att minimera analyseringstiden och på så vis stressen hos djuret och för att öka chanserna att påbörja relevant behandling tidigt.
Målet med denna pilotstudie var att avgöra huruvida Serum Amyloid A (SAA) kan mätas i blodprover från flasknosdelfin (Tursiops truncatus), asiatisk elefant (Elephas maximus) och sydamerikansk tapir (Tapirus terrestris). SAA ökar till sitt maximala värde ungefär 24 timmar efter introduktionen av ett inflammatoriskt agens hos våra husdjur. Det korrelerar också till den uppskattade tiden det tar för djur på Kolmårdens djurpark att bli undersökta och få blodprov tagna efter att ha observerats som sjuka. Studien utvärderade också om Eurolyser SOLO, med en turbidometric immunoassay (TIA), kunde användas för att utföra analyserna.
Den här pilotstudien var en retrospektiv analys av SAA i ett bekvämlighetsurval av serumprover, samlade från delfiner, elefanter och tapirer. Åtta (8) prover analyserades från förmodat sjuka individer av varje art med systemiska inflammatoriska symptom. Dessa prover jämfördes med åtta (8) prover från förmodat friska individer av vardera art. På grund av begränsad serumtillgång användes några individer för flera serumprover.
Serumproverna hade förvarats i frys i serumbanken på Kolmårdens djurpark och de var också tagna från djur på samma zoo. Alla analyser genomfördes med Eurolyser SOLO som tillhandahölls av Triolab.
Studien visade att Eurolyser SOLO och den turbidometriska metoden var möjlig att använda för att analysera SAA hos de utvalda arterna, men valideringsstudier krävs. SAA-värden från förmodat friska delfiner låg mellan 30,8-66,2 g/mL och SAA-värden från förmodat sjuka delfiner mellan 21,0-66,3 g/mL. SAA-värden från förmodat friska tapirer låg mellan 33,2-53,8 g/mL, plus en som var <10 g/mL, och SAA-värden från förmodat sjuka tapirer mellan 16,8-52,3 g/mL. Det skulle vara intressant att analysera andra akutfasproteiner hos dessa arter för att identifiera andra passande och användbara indikatorer för inflammatorisk sjukdom. Det högsta värdet var >500,0 g/mL SAA i ett prov från en förmodat sjuk elefant.
Begränsningar med studien inkluderade the låga antalet blodprover och individer i studien, de okända effekterna på SAA-nivåerna av frysförvaring av serum och bristen på en gold standard för SAA-analys hos dessa arter. I framtiden borde mer forskning göras för att identifiera kliniskt relevanta akutfasproteiner för varje art som hanteras på djurparker och i det vilda. Med den stora existerande serumbanken och djur som undersöks varje dag, skulle en sådan studie tillhandahålla mycket användbar information.