Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Antihistaminer utgör ibland en del av behandlingen av hundar som lider av atopisk dermatit (AD), en allergisjukdom som ger hudinflammation. Den mest effektiva farmakologiska behandlingen av AD är glukokortikoider. Denna är dock förknippad med många biverkningar varav flera kan vara allvarliga. För att kunna minska glukokortikoiddosen hos de behandlade hundarna behövs kompletterande läkemedel. Läkemedel ur gruppen antihistaminer används i stor utsträckning vid allergiska tillstånd hos människa och även försöksvis till hund men det finns ett behov av studier för dessa preparat givna till hund. Då det saknas registrerade preparat för användning till hund används humanpreparat enligt den så kallade kaskadprincipen. Tidigare försök på hund indikerar att cetirizin hämmar uppkomsten av kvaddlar (lokala svullnader) i huden efter injektion med histaminlösning. Detta tyder på antihistamineffekt hos substansen, vilket kan vara en positiv egenskap vid behandling av hundar med allergisk dermatit (hudinflammation).
För denna studie valdes cetirizin vilket förskrivs till hundar i Sverige idag. Försöket var en randomiserad, blindad studie med cross-over design av cetirizin givet peroralt till åtta friska försökshundar. Fyra hundar fick cetirizin i doser om 4 mg/kg kroppsvikt en gång dagligen i tre på varandra följande dagar medan fyra hundar fick 4 mg/kg kroppsvikt som startdos följt av 2 mg/kg kroppsvikt de två följande givorna. Hundarna injicerades upprepade gånger med histaminlösning i huden och de uppkomna kvaddlarnas diameter mättes med ett digitalt skjutmått 20 minuter efter injektion. Arbetets syfte är att undersöka vilken effekt cetirizin har på histamininducerade kvaddlar jämfört med placebo och innan någon behandling inleddes.
Arbetet omfattar även en beteendestudie där förekomst av beteenden som antas ha betydelse för grad av dåsighet hos hundarna jämfördes under cetirizin- respektive placebobehandling. Detta då dåsighet är en av biverkningarna som rapporterats av antihistaminer givna till hund. Hundarna hölls i sin hemmiljö och filmades 1,5–2,5 och 3-4,5 timmar efter läkemedelgiva under försökets första två dagar. Varje hund observerades fyra minuter åt gången då momentana beteenden registrerades var 20:e sekund. Detta upprepades var 20:e minut under ovan nämnda tidsintervall.
Den dosregim som utvärderades i den här studien gav statistiskt signifikant storleksskillnad mellan histamininducerade kvaddlar hos placebobehandlade respektive cetirizinbehandlade hundar. Kvaddlar uppkomna under cetirizinbehandling skilde sig även signifikant från histamininducerade kvaddlar uppkomna före behandling (nollvärden). Fullständig inhibition av histamininducerade kvaddlar förekom som maximal effekt hos sju hundar medan en hund hade en maximal inhibition på 81 %.
I beteendestudien kunde inga signifikanta skillnader påvisas i beteenden som kan anses vara av betydelse för att avgöra grad av dåsighet under de olika behandlingarna. Fyra av åtta hundar exkluderades dock ur studien av olika skäl.
Sammantaget visar den här studien att cetirizin i doser om 2-4 mg/kg en gång dagligen har god inhiberande effekt på histamininducerade kvaddlar i huden hos friska försökshundar efter peroral administration. Dosvariationen mellan hundarna gav inga signifikanta skillnader vad gäller kvaddlarnas storlek. Ingen signifikant skillnad påvisades gällande grad av dåsighet hos hundarna under cetirizinbehandling jämfört med placebobehandling. Framtida väl genomförda kontrollerade kliniska studier krävs för att utvärdera huruvida cetirizin är användbart vid AD på hund.

Antihistamines are sometimes used in the treatment of dogs suffering from atopic dermatitis (AD), an allergic disease which causes inflammation of the skin. The most efficient pharmacological treatment of AD is glucocorticoids. However, this treatment is associated with a number of adverse effects of which some may be severe. Considering this, supplement drugs are used with the aim to decrease glucocorticoid exposure. Antihistamines are commonly used in the treatment of allergic disorders in humans and are also given to dogs. Due to the absence of antihistamines approved for use in dogs, drugs registered for humans are used. Even though antihistamines are used clinically, studies on these compounds given to dogs are scarce. Previous studies in dogs suggest that cetirizine inhibits wheal formation in the skin following injections of histamine. Therefore, the antihistamine properties of cetirizine could be beneficial when treating allergic dermatitis (skin inflammation) in the dog.
In the present study cetirizine was chosen as it is currently prescribed to dogs in Sweden. The trial was a randomised, blinded study with cross-over design where cetirizine was given orally to eight healthy beagle dogs. Four dogs were given cetirizine in doses of 4 mg/kg body weight once daily for three succeeding days while four dogs were given an initial dose of 4 mg/kg body weight followed by 2 mg/kg body weight the two remaining administrations. The dogs were repeatedly injected with histamine solution in the skin where the wheal’s diameters were measured with a digital digital caliper 20 minutes after injection. In this report cetirizine’s effect on histamine induced wheal formation in the skin was compared to placebo and to before treatment was initiated.
The report also includes a behavioural study where cetirizine’s sedative effect was studied since sedation is a reported adverse effect in dogs given antihistamines. The dogs were kept in their home environment and was filmed at 1.5-2.5 and 3-4.5 hours after drug administration the first two days of the trial. Each dog was observed four minutes at a time during which behaviours were recorded every twentieth second. This was repeated every twentieth minute during the time of observation mentioned previously.
The doses used in this study resulted in statistically significant size differences between histamine induced wheals during treatment with cetirizine compared with placebo. Histamine induced wheals during cetirizine treatment were also significantly distinguished from wheals that arose in the dogs before treatment was initiated. Complete inhibition occurred in seven dogs, whereas one dog had a maximum inhibition of 81 %.
In the behavioural study no significant differences were established in behaviours thought to be of importance to degree of sedation during the different treatments. However, four out of eight dogs were excluded from the study for different reasons.
The conclusion of this study is that cetirizine in doses of 2-4 mg/kg body weight given orally once daily successfully inhibits histamine induced wheal formation in the skin of healthy dogs. The dose variation did not result in significant differences regarding wheal size. There were no significant differences in behaviours that can be correlated to degree of sedation during treatment with cetirizine compared to placebo. Future controlled clinical studies should be performed to evaluate cetirizine’s usefulness when treating dogs with AD.