Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I Sverige har vi ett arkitekturpolitiskt dokument vid
namn ’Framtidsformer’. I ’Framtidsformer’ lyfts att arkitektur är viktigt och att arkitektur är politiskt. (Regeringskansliet, 1997 [online]) Detta kandidatarbete syftar till att undersöka och vidareutveckla detta
påstående, det vill säga påståendet att arkitektur är viktigt och att arkitektur är politiskt.
Parallellt med att detta kandidatarbete skrevs pågick en utredning, initierad av regeringen, av dokumentet ’Framtidsformer’.
Kulturministern, Lena Adelsohn Liljeroth, hänvisar till att regeringen inlett ett arbete för att förnya arkitekturpolitiken (Adelsohn Liljeroth,
mars 2014 [online]). Om kandidatarbetet skrivits senare hade antagligen innehållet i denna uppsats sett avsevärt annorlunda ut, som ett resultat av utredningen. Detta har inte tagits hänsyn till eftersom beskedet om utredningen kom efter att skrivandet av denna uppsats redan påbörjats.
Målet med att skriva detta arbete var att bidra med progressiva förslag på hur Sveriges arkitekturpolitiska dokument kan och bör förnyas.
Bredden på materialet som använts som underlag spänner från
forskning och politiska dokument, till litteratur i form av artiklar och böcker, till podcastavsnitt och tv-program. I detta kandidatarbete undersöks svaret på vad en uppdaterad version av Sveriges arkitekturpolitik skulle kunna innehålla. Arbetet behandlar även varför det är av betydelse att innehållet uppdateras. Sammanfattningsvis finns det mycket en uppdaterad version av Sveriges arkitekturpolitik skulle kunna innehålla. Detta arbete presenterar ett tankespår inom området, nämligen författaren av uppsatsens, inte ett färdigt förslag på ett nytt arkitekturpolitiskt dokument.
Förutsättningen för att uppdatera innehållet i Sveriges arkitekturpolitik bör, enligt mig som skrivit denna uppsats, vara att arkitektur ska finnas till för alla att ta del av och att allas livskvalitet ska öka med ökad
arkitekturkvalitet. Genom en uppdaterad version av Sveriges
arkitekturpolitik kan, som ett resultat av en bräddad förståelse för att arkitektur är viktigt och att arkitektur är politiskt, förhoppningsvis mer resurser läggas på arkitektonisk kvalitet.
Det har varit den sociala aspekten av en så kallad hållbar utveckling som stått i fokus i denna uppsats. Detta främst då det krävts en begränsning av vilka aspekter som ska diskuteras i denna uppsats. Det har fallit sig naturligt att diskutera social hållbarhet över ekologisk och ekonomisk
hållbarhet då social hållbarhet diskuterats mer i de källor som utgjort underlaget för denna uppsats. Jag som författare av denna uppsats vill dock tillägga att jag anser att både de andra aspekterna bör behandlas av
arkitekturpolitiken.
I slutet av arbetet med denna uppsats presenterade Kulturministern, Lena Adelsohn Liljeroth, att Christer Larsson, stadsbyggnadsdirektör i Malmö, blivit utsedd att arbeta vidare med utredningen av ’Framtidsformer’ och en ny arkitekturpolitik. (Adelsohn Liljeroth, maj 2014 [online]) Jag anser att detta tyder på att utfallet av denna uppsats ligger i linje med den utvärdering av ’Framtidsformer’ som
regeringen genomfört.

In Sweden we have an architectural political document called ‘Future Shapes’ (‘Framtidsformer’ in Swedish). In this document it is stated that architecture is vital and that architecture is political. (Regeringskansliet,
1997 [online])
This essay, as a part of my Bachelor’s Degree, was written
simultaneously with the government’s evaluation of the document ‘Framtidsformer’. The aim of this essay is to explore what this architectural political document contributes with and how it could come to affect the development of the quality of architecture in Sweden. Had the essay been written later in time, the content of the
essay would most probably have differed as a result of me being able to incorporate the evaluation in my work. However, this aspect has not been discussed as it was only announced that the government had decided to evaluate and rewrite the architectural political document after I had already begun writing this essay.
My goal is to suggest progressive ways in which Sweden’s architectural political document, ‘Framtidsformer’, could and should be renewed. In addition to this, this essay explores the answer to what the content of an updated version of Sweden’s architecture politics could consist
of. The essay also contains answers as to why it is of importance to update the content of the document. The references used range from research and political documents to articles and books, as well as podcasts and TV-programmes. Although, I would like to point out that
the references mainly focus on one perception of the topic (namely mine) and that it is important that the reader is aware of this.
To summarize, there are various themes that an updated version of Sweden’s architecture political document could discuss. This essay only aims to start a thinking process regarding the subject, not to present an updated version of the content of the document. The condition for updating the content of Sweden’s architectural political document ought to be (according to me) to ensure that architecture is for
everyone and that the quality of life should improve with improved architectural quality. Through an updated version of Sweden’s architecture politics, hopefully more resources could be invested into improved architectural quality.
The social aspect of sustainability is the focus of this essay; this is owing to the fact that the sources of reference that I have used have focused on this aspect. Having said this, I also want to make it clear that I think
that it is important that the other aspects of sustainability (the ecological and economic aspects) are discussed in an architectural political document.
Also, at the end of producing this essay the Swedish Minister of Culture, Lena Adelsohn Liljeroth, announced that Christer Larsson, the director of urban construction in Malmö, has been given the commission to investigate and prepare a new political document regarding architecture and design. (Adelsohn Liljeroth, maj 2014 [online]) This, and the content of the directives Christer Larsson was given, indicates that the outcome presented in this essay has been on a similar course to that of the government’s evaluation of the document.