Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

In Indonesia half of the 4.5 million households that keep livestock are small scale farmers. The most important cattle breed for these farmers is the Bali cattle, which is a dual purpose animal that is well adapted to demanding conditions. Small isolated populations and lack of knowledge about breeding have become a threat for the genetic diversity of the Bali cattle. Programs to promote the Bali cattle were established in the past but have not been successful. The main objectives of this project were to increase the knowledge of how Bali cattle are managed, suggest breeding strategies suitable for small scale farmers and how to approach the problem with a decreased genetic diversity. Furthermore, to provide Indonesian small scale farmers with information and tools to increase production, avoid inbreeding and maintain animal welfare. The project also aimed to obtain information concerning the breeding management and Indonesian farmers knowledge about breeding. This would also contribute to possibilities to increase animal welfare, ability to breed for desired traits and result in profit for the farmers. Animals from Bali, Sumatra, Lombok and Kalimantan were phenotyped in regards to; body length, height at whiters, chest girth, body weight, pelvic height, pelvic width and horn length. In addition, stature, color, fur and horns were also described. In total 94 animals >2 years of age were phenotyped and tail hairs were sampled from each individual for future preparations of DNA. Interviews were performed with the farmers on each location, 68 respondents in total. The interviews focused on management and breeding and revealed a lack of records and knowledge, but also a big willingness to learn more about breeding. The phenotypic measurements were analyzed to find potential correlations between measurements and location and ANOVA analyses showed whether or not the differences were significant. Abnormal colored, white spotted animals were compared to the standard colored ones and were smaller in all measurements and significantly differing in body weight. The genetics behind the differing color is still unknown, but the theory about the difference in weights was suspecting it to be due to inbreeding. The phenotypic record varying the most was horn length, both within, and between locations. Crossbreeding was popular and the breeds Simmental and Limousin were used frequently. Farmers stated that it was hard to get hold of pure bred Bali cattle and that the usage of Bali cattle for draught in the rice fields was decreasing. In combination with these statements, farmers selling the best animals and breeding on the poorer ones combined with an increased number of cross breedings can result in future threats for the genetic diversity of the Bali cattle.

I Indonesien finns cirka 4.5 miljoner hushåll som håller boskap och hälften av dessa är småskaliga bönder. Populärast är den inhemska rasen Baliboskap, en härdig ras, väl anpassad till de krävande förhållandena i ett tropiskt klimat.
Indonesiens topografi i kombination med böndernas bristande kunskaper inom avel har bidragit till skapandet av små sub-populationer som utvecklats till ett hot mot den genetiska mångfalden inom Bali-rasen. Försök har gjorts för att starta program med syftet att främja rasen, men inga framsteg har gjorts eller dokumenterats. Huvudsyftet med detta projekt var att öka kunskapen om hur Baliboskap hanteras, föreslå möjliga avelsstrategier som lämpar sig för småskaliga jordbrukare samt undersöka hur problemet med en minskad genetisk mångfald kan hanteras. Dessutom syftade projektet till att förse Indonesiska bönder med information och verktyg som kan användas för att öka produktionen, undvika inavel och upprätthålla djurvälfärden. Projektets mål var även att kartlägga avelsstrategier och ge en bild av kunskapsnivån bland de Indonesiska bönderna. Genom att öka kunskapen hos bönderna finns möjligheter att öka djurvälfärden samt att ett planerat avelsarbete inriktat på specifika egenskaper hos djuren även har potential att öka böndernas intäkter. Under projektet fenotypades 94 Baliboskap > 2 års ålder med härstamning från Bali, Sumatra, Lombok och Kalimantan. De mått som registrerades var; kroppslängd, mankhöjd, bröstomfång, kroppsvikt, korshöjd, korsbredd samt hornlängd. Utöver detta noterades; kroppskonstitution, färg, päls och horn. Svanshår samlades från varje enskild individ för extraktion av DNA. Intervjuer genomfördes med ägarna till de fenotypade djuren, totalt 68 bönder deltog. Intervjuerna fokuserade i huvudsak på avelsrelaterade punkter. Analysen av svaren visade på en bristande kunskap inom avel men också ett stort engagemang att lära sig mera. Dessutom bekräftades att de bästa djuren säljs och de sämre behålls och avlas vidare på. Detta eftersom djuren spelar en central roll som ekonomisk resurs för att till exempel täcka kostnader för skolavgifter. De fenotypiska måtten analyserades för att hitta potentiella korrelationer mellan de olika platserna som besöktes och de olika ursprungen. Resultaten analyserades sedan tillsammans med svaren från intervjuerna. ANOVA användes för att identifiera signifikanta skillnader. Under fenotypningen lokaliserades individer med avvikande prickig färgteckning. Dessa visade sig vara mindre i alla fenotypiska mått och signifikant skilja i vikt från djur med standardfärg. Den genetiska bakgrunden till skillnaden i färg är fortfarande outforskad. Hypotesen kring skillnaden i kroppsvikt är att den beror på inavel. Hornlängden var den parameter som varierade mest mellan-, men också inom mätplatserna. Korsningsavel och användandet av artificiell insemination har ökat i popularitet och Simmental och Limousin var de raser som var det populäraste valet. Det faktum att bönder uppgav i intervjuerna att det var svårt att få tag på renrasiga Baliboskap och att användningen av Baliboskap som dragdjur på risfälten har minskat är ytterligare ett hot som äventyrar Baliboskapens framtid.