Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

De vanligaste orsakerna till kattsnuva är infektion med felint herpesvirus typ 1 (FHV-1) eller felint calicivirus (FCV). Båda virusen är vanligt förekommande även i den friska populationen och prevalensen är generellt högre i större djurgrupper. Efter infektion med FHV-1 lägger sig viruset ofta latent och kan återaktiveras av olika stressfaktorer. FCV kan utsöndras i flera år efter infektion och detta utan att katterna visar kliniska symtom.
Smittspridning för FHV-1 sker främst via direktkontakt med akut sjuka djur eller intermittent utsöndrande djur. FCV smittar direkt från sjuka djur eller friska smittbärare men kan också smitta via ytor. I täta kattpopulationer är troligen smittspridning via ytor en viktig smittväg även för FHV-1.
Polymeraskedjereaktion (PCR) och virusisolering (VI) används idag för att detektera virus från infekterade katter. En bra PCR kan upptäcka färre viruspartiklar än VI och är således både känsligare och snabbare. Eftersom det är vanligt med friska smittbärare betyder positivt
testsvar inte säkert att viruset är sjukdomsorsakande hos individen. Serologi har inte visat sig användbart vid sjukdomsdiagnostisering, men höga antikroppstitrar kan tyda på att individen är skyddad från sjukdom. En korrelation mellan halten virusneutraliserande antikroppar (VNA) och skydd vid ”challenge” förekommer, men är inte fullständig. Individer utan VNA kan också vara skyddade, vilket tyder på att cell-medierad immunitet också är viktig.
Prevalensstudier i Europa visar siffror för FHV-1 i friska populationer så låga som 0 % och så höga som 11 %. För FCV är motsvarande siffror mellan 2,6 % och 29 % i den friska
populationen. Den stora skillnaden beror troligen på hur studiepopulationen valts men också på flera faktorer så som hur provet är taget och val av analysmetod.
Vaccinering ger inget fullständigt skydd mot infektion och sjukdom men ger skydd genom en lindrigare symtombild vid infektion. Vaccinering ger också en minskad virusutsöndring, men prevalensstudier tyder på att den är otillräcklig för begränsning av smittspridning. FCV
muterar ofta och antigeniciteten skiljer mycket mellan olika stammar, men alla anses tillhöra samma serotyp. Skillnaden i antigenicitet får till följd att olika immunitet bildas beroende på stam. Immunitet mot en stam ger bra skydd mot andra stammar om korsreaktiviteten mellan stammarna är hög. Val av vaccinstam kan således vara av betydelse för att skapa en så bra immunitet som möjligt mot fältstammar. Nya studier tyder på att bredare korsneutraliserande förmåga och bättre skydd kan fås genom att kombinera flera stammar i samma vaccin.
Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka vilka laboratoriediagnostiska metoder som finns tillgängliga för att undersöka förekomst av sjukdom och sjukdomens epidemiologi samt belysa värdet av immunprofylax.

The most common cause of upper respiratory disease in cats is infection with feline herpesvirus type 1 (FHV-1) or feline calicivirus (FCV). Both viruses are commonly found in
the healthy cat population and the prevalence is usually higher in larger cat groups. Following FHV-1-infection the virus often becomes latent and may be reactivated by stress. FCV may be shed for several years post infection without the presence of clinical signs. Transmission of
FHV-1 mainly occurs by direct contact with acutely ill animals or latently infected cats undergoing reactivation. FCV spreads mainly directly from sick cats or carriers, but may also spread via contaminated environment. Environmental contamination with FHV-1 is probably an important way of transmission in dense cat populations.
Polymerase chain reaction (PCR) and virus isolation (VI) are used for detecting virus in infected cats. A good PCR has the ability to detect smaller amounts of virions and is hence both more sensitive and faster. Since it is common with healthy cats shedding virus, a positive test does not automatically mean that the agent is disease-causing. Serology has not been found useful for diagnosing disease, but antibody level indicates if the cat is protected from disease or not. A correlation between virus-neutralizing antibodies (VNA) and protection against challenge infection exists but cats without VNA may also be protected,
indicating that cell-mediated immunity is an important factor.
Prevalence studies in Europe show a prevalence of FHV-1 in the healthy cat population between 0 % and 11 %. Corresponding figures for FCV are 2,6 % to 29 %. The substantial differences in results are probably due to how the study population is chosen but also to factors such as sampling technique and the method used for analysis.
Vaccination does not provide full protection against infection or disease but lessens the severity of clinical symptoms. Even though viral shedding is lower in vaccinated cats, prevalence studies indicate that this does not prevent transmission. FCV mutates quickly and the antigenicity differs between different strains, but all strains are considered to belong to the same serotype. The diverse antigenicity results in different immunity to the various strains.
Immunity to one strain offers protection to other strains corresponding to the degree of antigenic similarity. The selection of vaccine strain may therefore be of importance to create the best possible immunity to field strains. Recent studies indicate that combining various strains in vaccines can attain a broader cross-protecting ability.
The purpose of this literature review is to investigate which laboratory methods that are available for diagnosing disease and for investigating the epidemiology of the disease. In addition the value of immunoprophylaxis will be highlighted.